Kommentarer till Kär

Av: Mattias S

Mattias S — Mon, 16 Jun 2008 11:30:37 +0000

Bra skrivet, det väckte flera tankar hos mig och gav mig fin inspiration…

Av: Martin

Martin — Sun, 15 Jun 2008 03:54:10 +0000

”Kär” är egentligen ett fint ord (jag har dock inte koll på dess etymologi) men jag tycker att begreppet har blivit korrupt då det nuförtiden innfattar alldeles för många mer eller mindre tvingande förväntningar och normer.
Men jag tycker ändå att ordet ”kär” kan och bör – användas – av en del = De personer och rörelser som syftar till att ta tillbaka begrepet från sin normativa betydelse genom att omforma det till något mer subversivt, eller till ett ord som vem som helst kan få fylla med en egen innebörd -utan att den för den sakens skull måste bli tvingande.
Göra det till sitt, dvs. Språk är ju personligt.
Dock är det viktigt att vara medveten om vilka kulturella implikationer begreppet har, vilket kan bädda för missuppfattningar.
Men skam den som ger sig, bara för att hela kulturen (och uppfostran) är emot en!
För egen del brukar jag och en person jag träffar säga att vi ”är kära medvarandra. Då blir det inte per defintion så att den blir subjekt och den andre objekt, utan båda blir aktörer.
:-)

Tack för ordet.

Av: nilome

nilome — Sat, 10 May 2008 12:08:49 +0000

Ulf:
Du får gärna utveckla det där lite mer, är inte säker på att jag förstår riktigt vad du menar.

Av: Ulf Popeno

Ulf Popeno — Sat, 10 May 2008 10:52:31 +0000

Jag kan sakna den kulturella bakgrunden lite. Kanske är det så kärleken och kärskapet har en historiebakgrund och att de känslor vi egentligen känner, fackindelas i kärskapet för att det är den kulturella normen?

Av: punkfairy

punkfairy — Wed, 07 May 2008 08:07:44 +0000

”Jag blir kär av dig”, syns jeg låter bra, jeg har inget önske om å ”bli tilsammans” med noen og jeg får kär känslor av mange mennesker hele tiden.

Takk for at du linket til din blogg på RA listan.
Skal begynne å lese den regelbundet. :)

Av: Syster

Syster — Sun, 30 Mar 2008 00:40:00 +0000

Jag tycker att ”jag blir kär av dig” är ett jätte bra uttryck. Jag själv som lever i en parrelation och ser på reltioner ganska så traditionellt skulle inte tolka ”jag blir kär av dig” som ett ”jag vill bli tillsammans med dig”, utan bara ta det som en väldigt fin komplimang.
Jag tycker att det låter jätte fint. Tror jag ska börja använda det!!

Tycker det är så tråkigt med gamla vanliga uttryck, så det är alltid kul att liva upp det lite med nya inslängda ord som ger en lite modernare mening.

Sen tror jag så här. Ditt sett att se på relationer är mycket vanligare än vad folk vågar förstå. Det är bara det att förändringar är väldigt läbbigt i landet ”Lagom”.

Av: Mie

Mie — Fri, 28 Mar 2008 08:56:20 +0000

Lite som en individualisering av kärskapet. Något som rör mig men inte nödvändigtvis dig.

Det rimmar väl med våra tidigare funderingar om att ta skilja på känsla/tanke å ena sidan och handling/konsekvens å andra sidan.

Jag tror inte att människor skulle skära konsekvenserna ur kärskapet bara genom de språkliga förändringar du föreslår men jag tror de pekar i rätt riktigt. De underminerar de absoluta konsekvenserna.

Jag tycker att du sammanfattar mycket på ett enkelt och tydligt sätt här. Kärskapet som ett evigt tillstånd som samtidigt måste prövas för att utröna dess äkthet.

Av: Petra Lindblom

Petra Lindblom — Thu, 27 Mar 2008 21:42:34 +0000

Jag håller med om det mesta du säger och jag tycker att ”jag blir kär av dig” är ett uttryck som bör anammas i svenskan. Jag tror att jag redan vet ett par personer som skulle passa in i den kategorin. Det finns så mycket ”förbjudna” känslor, den som är i en parrelation ska inte ha känslor för någon annan men hur kan en inte ha det? Jag blir lyckorusig när jag tänker på andra personer men det betyder ingalunda att jag vill inleda en relation med dem. ”Jag blir kär av dig” skulle vara en sån härlig komplimang att ge och få, jag tänker mig direkt att det betyder ”du är en så härlig person, du är snygg/sexig/intressant/intelligent/attraktiv och gör mig glad och får mig att må bra om mig själv och gör mig alldeles lyckorusig när jag ser dig och tänker på dig”.

Och att kunna säga detta till personer utan att de tittar konstigt på en och tror att man är kär i dem på det traditionella sättet och vill ”bli ihop”. Det skulle avdramatisera så mycket. I en parrelation (det är min referens eftersom det är där jag befinner mig) tror jag att mycket av problemen kommer av att den ena parten känner sig skuldtyngd över att ”bli kär av” andra och eftersom de inte känner till att det finns andra sätt att se på saken (ditt sätt) så tror de att de är köra i andra och att relationen därmed är i fara.

Jag får en kick av att se en bra film, av att leka i snön, av att känna på en vacker skulptur, varför är det så farligt att få en kick av en annan person?

Tack för att du delar med dig av dina tankar!