Jag har funderat en del på att jag, och även andra som problematiserar mononormen, hela tiden förhåller oss till den norm vi ifrågasätter. Går det att göra på något annat sätt? Går det att bli förstådd utan att utgå ifrån det kända?
Okända/nya begrepp (allt är begrepp i någon mån) förklaras genom att visa på hur de står i relation till redan kända begrepp: Det är inte detta, men det är nästan detta och det är lite av en blandning av det och det. Kan vi låta bli att utgå ifrån normen när vi vill visa hur vi ser det annorlunda?
Genom skönlitteratur kanske?
