Jag fortsätter prata om det

100%

Jag har någonstans fått lära mig att jag måste vara 100% säker på att jag verkligen vill ha sex om jag ska ha det.  Så att jag inte ställer upp när jag inte vill. Tanken är god, men effekten är inte enbart god. Det är bra att jag har fått lära mig att jag ska fundera på vad jag vill, att jag ska lyssna på det i första hand och inte på vad någon annan vill när det kommer till sex. Jag har förstått att tillagsbeteendet är vanligt. 100%-lärandet är troligen ett försök att komma bort från det. Nej, du behöver inte vara tillags. Ja, det du vill eller inte vill är viktigt. Bra så långt.

Men så kommer de praktiska problemen – hur ska jag veta om jag vill till 100%? Detta har flera gånger gjort att jag befinner mig i en sexuell situation och det första min hjärna frågar mig är ”är du verkligen säker på att du vill det här nu?” och det sätter liksom en ton på hela den sexuella upplevelsen. Var på din vakt, fundera på om du vill. Inte ställer jag mig den frågan vid varje annan lustfylld situation. Om någon frågar om jag har lust att hänga med på bio tex, inte är den första frågan som poppar upp i mitt huvud då ”är du verkligen säker på att du vill gå på den här bion?”

Nu har jag fått den där frågan att tagga ner sig en aning, men den kanske ändå satte agendan lite i början av min sexuella erfarenhet. Kanske är det därför jag ändå finner mig tveksam såpass ofta? Det finns tillfällen då det är bra att stanna upp och fundera på om man verkligen vill göra en sak, det gäller även bion. Men jag skulle kanske föredra en liten fundering ”hm, känner jag för det?” och inte det där 100%-iga kravet.

Fria kvinnor har en självständig och levande sexualitet

Detta är en annan sak som jag fick lära mig tidigt och jag hade sannerligen svårt att få de två att gå ihop. Huj vad det är lätt att var fri och väldigt skeptisk och försiktig samtidigt? Den där  idén har istället fått mig att känna mindervärdeskomplex, eller något åt det hållet i relation till de kvinnor som verkar ha en stark och aktiv sexualitet. De kvinnor som vill, som är kåta, som gillar att experimentera, testa. De kvinnor som inte är rädda för sex. Jag känner mig underlägsen dem och det är ju inte heller bra. Alltså att ha det som ett tydligt ideal att försöka nå upp till. Försöka mota bort 100%problematiken för att nå ”att vilja och njuta jättemycket av sex”- målet och någonstans mitt i det hela ändå inte ha någon vidare koll på vad jag skulle kunna tänkas tycka om.

Inget sant jag

Samtidigt så tror jag inte att det finns ett sant jag, fritt från 100%-tveksamheten och ”njuta av sex”-idealet – Jag tror att det är del i vad min sexualitet är just nu och att jag bara kan välja att försöka skapa något nytt och det som känns mest konstruktivt just nu är att vara fysisk med de som jag vill vara fysisk med och testa mig fram och inte rusa vidare när det blir obehagligt utan faktiskt vara i obehaget och kanske prata om det. Det känns helt konstigt att skriva att jag känner obehag inför sex. När jag skriver det så tänker jag ”men så är det väl ändå inte, jag gillar ju sex”. Och det är sant, jag gillar det. Också. Och det är olika med olika personer och därför vill jag öva med många olika. Hitta vad jag kan gilla. Hur jag kan bli avslappnad.

Prata om det

Prata om det

Detta handlar om skammen
Jag är 16 och lockas sexuellt till en som är 32, jag tar alla stegen. Sätter mig närmare, tar hans hand och lägger den på mitt bröst, han smeker mig. Det är det jag vill. Det är väldigt spännande och upphetsande. Efter flera tillfällen då detta händer så smeker han mig även till orgasm. Vi är på en plats som gör att allt detta behöver ske i smyg och det i sig lockar mig. Jag gillar det, verkligen. Men det finns en bismak och jag skulle kalla det skam. Jag bör inte gilla detta. Jag funderar på om det hela på något sätt ändå är övergrepp, för det är ju så min bild är. Om en man som är 32 smeker en flicka på 16 till orgasm så måste det väl vara övergrepp, han borde ha sagt nej – enligt normen.

Tillslut vågar jag prata med mamma om det, jag berättar som det är att jag ville detta att jag initierade det och att det är spännande och lockande, men att jag har denna bismak av att det är förbjudet, fel, inte ok. Hon säger ungefär ”om det känns bra för dig så är det bra, du behöver inte känna skam” och jag älskar henne för det. Det var det absolut bästa hon kunde säga.

Trots det så förträngde jag händelsen och betraktade det bland annat som att jag inte haft sex med någon. Jag vågade inte prata med vänner om det för att jag var rädd för deras bild av mig. Tillslut gjorde jag ändå det och det var ok. Det fungerade att prata om det och dem dömde mig inte. Men jag önskar att jag hade sluppit reagera med skam och med att förtränga händelsen. Det var som sagt spännande och när jag kände att det började tangera något jag inte ville så avslutade jag det och det accepterades självklart.

Jag och den som det hände med sa aldrig ett ord om det och jag är ambivalent kring hur jag ska se på det. Vi pratade kroppsspråk om det. Jag gillade ju samtidigt det lite spännande och outtalade – men jag känner att om han hade gått över en gräns så hade vi inget språk om det och jag hade kanske inte vågat säga något. Det är svårt att säga såhär efteråt.

Om bilden av manlig resp. kvinnlig sexualitet
Sen har jag en mer generell fundering kring sex och kön och vad vi lär oss. Och det är att manlig sexualitet ses som både aktiv och potentiellt hotfull medan kvinnlig sexualitet ses som passiv och potentiellt sårbar. Detta är något som kan göra mig sjukt frustrerad, för jag lyckas inte riktigt tvätta bort bilden av manlig sexualitet som inkräktande och i någon mån attackerande. Hotfull. Detta gäller inte i varje enskilt fall då jag har sex med en  man, men det finns där. Om han blir kåt något snabbare än mig tex. Så känner jag mig stressad av det. Om en kvinna jag har sex med blir kåt snabbare än mig så blir jag snarare upphetsad av det. Och jag tror att det beror mycket på just roller. Jag upplever inte en kvinnas kåthet som hotande.

Sexfobi
Jag tycker att sex kan vara väldigt trevligt, mysigt, närhetsskapande. Samtidigt kan jag finna mig själv lite rädd för sex på något sätt. Som att jag värjer mig, inte vill. Fast jag vill. Vill vilja. Och jag försöker se på sex som jag ser på andra saker som man gör, försöker ta bort dess särställning (som något som har med min heder att göra?). Och i ljuset av det så har jag jämfört min tvekan inför sex med när jag har en tvekan inför sociala tillställningar. Min tvekan inför sociala tillställningar brukar jag koppla till min sociala fobi och hanteringen av detta tänker jag är att gå fast att det känns motigt om jag tror att det trots allt kommer kunna vara givande. Så jag har försökt se på sex på samma sätt, att jag testar att ha sex fast att det känns motigt om jag tror att det kommer ge mig något.

Och jag känner när jag skriver detta att det inte är riktigt ok. Att jag inte får se på sex så. Att folk kommer vända sig emot det. Säga att jag kränker mig själv om jag gör så. När jag har testat att göra så, ha sex (tillsammans med någon som jag är trygg med) för att visa för mig själv att det inte är farligt så har det kantats av en skamkänsla. En röst i bakhuvudet som talar om för mig att nej, detta är inte ok, du får inte arbeta med din sex fobi på samma sätt som med din sociala fobi – det kommer leda till vestibulit, eller psykiska störiningar, eller än en mer uppfuckad sexualitet.

Så jag har gått in i en sexuell situation med intentionen att öva mig och sedan funnit mig själv snabba på det hela för att jag vill ha det överstökat. Och jag tror att det beror på skammen, eller min ambivalens mellan ”jag bör bara ha bara sex när jag vill det” och ”det är inte så big deal med sex, jag kan testa, öva, avbryta”.

Så jag testade att se mig som asexuell för tillfället istället. Vilket var skönt, som paus, men jag gillar sex och jag vill kunna hantera min rädsla inför det. För jag tror det är den här rädslan som stoppar lusten i mitt fall. Och jag tror på att sexfobi kan hanteras som social fobi, men jag känner fortfarande skam på grund av hur jag tror att andra ser på det. Och så länge jag tror att andra ser på det så så har jag nog svårt att helt släppa det, helt tro på min egna idé.

Andra jag särskilt vill lyfta fram:
Mymlan – knäpp upp offerkoftan