Kär

av elin

Det lilla ordet kär har så mycket kulturellt bagage. Det ryms en mängd förväntningar och idéer i ordet. Jag tänker peta på en del av de förväntningarna i den här texten. Jag börjar med att försöka reda ut hur kär beskrivs i vår kultur och visar sen hur jag tycker att vissa saker inte går ihop. Jag ifrågasätter sen idén att vi, när vi verkligen är kära i en person, bara kan känna kär-känslor i relation till denna och att eventuella brott från detta är tecken på att relationen är dålig, eller att vi är flyktiga personer. Jag kommer avsluta med lite tankar om hur vi kan prata om kär som känsla på ett sätt som inte anammar det kulturella bagaget.

Kär som känsla
Kär handlar om en känsla, en svårdefinierad känsla som beskrivs med ord som bubbel i magen, pirrighet, att känna sig helt lyckorusig. Detta beskrivs ofta som en oregerlig känsla som den tar över och man gör och beter sig på sätt som man annars inte skulle göra. Kär sägs även rymma en viss grad av besatthet. Kärheten kommer från och riktas mot en person och tankarna på den här personen går inte att stoppa. Här har vi alltså åtminstonde två olika känslor; lyckorus och besatthet.

Kär som varande
Sen kommer vi till något som jag tycker är mer svårgreppbart, nämligen att kär beskrivs som om det är ett tillstånd, någonting man är. När det gäller andra känslor så är man tex glad ibland, ledsen ibland. Kär är man hela tiden även om man inte märker det jämt. Det är inte ovanligt att man uppmanas att ta reda på om man verkligen är kär, det kan handla om huruvida man känner svartsjuka, om man tänker på personen tillräckligt mycket, om man tänder på personen och vill ha sex lagom ofta. Jag tycker att det sistnämnda är intressant. Att man förväntas ta reda på om man verkligen är kär och att denna vetskap skulle ligga bortom en själv. Var finns denna verklighet? Finns den bakom känslan? Bakom tankarna? Ligger den och flyter i luften?

Kär –> tillsammans

Jag ser inte hur det jag precis har beskrivit, vad kär innebär kulturellt, skulle vara den bästa och självklara grunden för en parrelation. Lyckoruskänslor i all ära, men de säger ingenting om huruvida två personer är bra på att kommunicera med varandra, eller om de så småningom skulle passa bra för ett delat boende. Båda dessa saker är något som ofta tas för givet som en del i respektive ett mål för en parrelation.

Mina tankar
Jag vill hävda att man kan ha en lyckoruskänslan och kalla den kär utan att vilja ha en parrelation med personen som fick en att börja känna känslan. Man kan vilja bo med en person utan att man känner lyckoruskänslan när man är med hen. Man kan tänka mycket på en person utan att känna lyckoruskänslan eller vilja bo med den. Dessa saker behöver inte hänga ihop. Sen vill jag också påpeka att jag inte ser varför lyckoruskänslan skulle hänga ihop med enbart en person. Det är fint med lyckoruskänslor och det finns för mig ingen logisk anledning att begränsa den känslan.

Vad kär-bagaget får för effekter och möjliga lösningar
Om någon säger ”jag är kär i dig” så tolkas det nästan alltid som att det även implicerar en vilja att bli tillsammans. Personen som hör orden känner troligen att hen ställs inför en fråga och ett val. Den outtalade frågan är ”är du kär i mig också?” och om den frågan besvaras med ett ”ja” så är den självklara slutsatsen att de båda bör bli ett par.

Det är svårt att säga att man är kär och inte mena hela paketet, eftersom det tolkas in helt utan att man säger det. Jag, som vill komma bort från kär som något man är och att det finns en outtalad vilja om ett tillsammansskap, har funderat på hur man säger det. Det lilla ordet ”i” kanske kan bytas ut mot ”av” eller ”med”. Vad får ordet för betydelseförskjutning om man istället säger ”jag blir kär av dig” eller ”jag känner kär-känslor när jag är med dig”? Det är mycket möjligt att det leder till en mycket liten förändring, ordet kär har en väldigt stark kulturell betydelse och det går kanske lättare att välja bort att använda ordet och ersätta det med fler andra ord som mer beskriver det man vill uttrycka i den speciella situationen.

Annonser

8 kommentarer to “Kär”

  1. Jag håller med om det mesta du säger och jag tycker att ”jag blir kär av dig” är ett uttryck som bör anammas i svenskan. Jag tror att jag redan vet ett par personer som skulle passa in i den kategorin. Det finns så mycket ”förbjudna” känslor, den som är i en parrelation ska inte ha känslor för någon annan men hur kan en inte ha det? Jag blir lyckorusig när jag tänker på andra personer men det betyder ingalunda att jag vill inleda en relation med dem. ”Jag blir kär av dig” skulle vara en sån härlig komplimang att ge och få, jag tänker mig direkt att det betyder ”du är en så härlig person, du är snygg/sexig/intressant/intelligent/attraktiv och gör mig glad och får mig att må bra om mig själv och gör mig alldeles lyckorusig när jag ser dig och tänker på dig”.

    Och att kunna säga detta till personer utan att de tittar konstigt på en och tror att man är kär i dem på det traditionella sättet och vill ”bli ihop”. Det skulle avdramatisera så mycket. I en parrelation (det är min referens eftersom det är där jag befinner mig) tror jag att mycket av problemen kommer av att den ena parten känner sig skuldtyngd över att ”bli kär av” andra och eftersom de inte känner till att det finns andra sätt att se på saken (ditt sätt) så tror de att de är köra i andra och att relationen därmed är i fara.

    Jag får en kick av att se en bra film, av att leka i snön, av att känna på en vacker skulptur, varför är det så farligt att få en kick av en annan person?

    Tack för att du delar med dig av dina tankar!

  2. Lite som en individualisering av kärskapet. Något som rör mig men inte nödvändigtvis dig.

    Det rimmar väl med våra tidigare funderingar om att ta skilja på känsla/tanke å ena sidan och handling/konsekvens å andra sidan.

    Jag tror inte att människor skulle skära konsekvenserna ur kärskapet bara genom de språkliga förändringar du föreslår men jag tror de pekar i rätt riktigt. De underminerar de absoluta konsekvenserna.

    Jag tycker att du sammanfattar mycket på ett enkelt och tydligt sätt här. Kärskapet som ett evigt tillstånd som samtidigt måste prövas för att utröna dess äkthet.

  3. Jag tycker att ”jag blir kär av dig” är ett jätte bra uttryck. Jag själv som lever i en parrelation och ser på reltioner ganska så traditionellt skulle inte tolka ”jag blir kär av dig” som ett ”jag vill bli tillsammans med dig”, utan bara ta det som en väldigt fin komplimang.
    Jag tycker att det låter jätte fint. Tror jag ska börja använda det!!

    Tycker det är så tråkigt med gamla vanliga uttryck, så det är alltid kul att liva upp det lite med nya inslängda ord som ger en lite modernare mening.

    Sen tror jag så här. Ditt sett att se på relationer är mycket vanligare än vad folk vågar förstå. Det är bara det att förändringar är väldigt läbbigt i landet ”Lagom”.

  4. ”Jag blir kär av dig”, syns jeg låter bra, jeg har inget önske om å ”bli tilsammans” med noen og jeg får kär känslor av mange mennesker hele tiden.

    Takk for at du linket til din blogg på RA listan.
    Skal begynne å lese den regelbundet. :)

  5. Jag kan sakna den kulturella bakgrunden lite. Kanske är det så kärleken och kärskapet har en historiebakgrund och att de känslor vi egentligen känner, fackindelas i kärskapet för att det är den kulturella normen?

  6. Ulf:
    Du får gärna utveckla det där lite mer, är inte säker på att jag förstår riktigt vad du menar.

  7. ”Kär” är egentligen ett fint ord (jag har dock inte koll på dess etymologi) men jag tycker att begreppet har blivit korrupt då det nuförtiden innfattar alldeles för många mer eller mindre tvingande förväntningar och normer.
    Men jag tycker ändå att ordet ”kär” kan och bör – användas – av en del = De personer och rörelser som syftar till att ta tillbaka begrepet från sin normativa betydelse genom att omforma det till något mer subversivt, eller till ett ord som vem som helst kan få fylla med en egen innebörd -utan att den för den sakens skull måste bli tvingande.
    Göra det till sitt, dvs. Språk är ju personligt.
    Dock är det viktigt att vara medveten om vilka kulturella implikationer begreppet har, vilket kan bädda för missuppfattningar.
    Men skam den som ger sig, bara för att hela kulturen (och uppfostran) är emot en!
    För egen del brukar jag och en person jag träffar säga att vi ”är kära medvarandra. Då blir det inte per defintion så att den blir subjekt och den andre objekt, utan båda blir aktörer.
    :-)

    Tack för ordet.

  8. Bra skrivet, det väckte flera tankar hos mig och gav mig fin inspiration…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: