Archive for maj, 2008

11 maj 2008

Svartsjuka

av elin

Detta är en gammal text som jag tror att jag skrev för två eller tre år sedan:

Jag har funderat ganska mycket på vad svartsjuka är. Vad är det för känslor och idéer som ryms bakom begreppet svartsjuka.

Jag tror att det handlar om en rädsla att bli bortvald, eller bortprioriterad.
En rädsla att inte längre vara viktig.
En rädsla att bli nerputtad från piedestalen.

När jag blir svartsjuk så sköljer det en grå våg genom mig, det känns som att min trygga grund ruckas. Jag står ostadigt och vill ha någonting konkret att hålla fast i. Det är en väldigt obehaglig känsla och det ligger ganska nära tillhands att be om uppoffringar av andra för att jag ska slippa den känslan. Löften.

Lova att alltid älska mig.
Lova att inte engagera dig i någon annan människa på samma sätt som du engagerar dig i mig.
Lova att alltid prioritera mig.

Det är lätt, men det ger inga garantier, det tar inte bort svartsjukan.

När jag märker att jag blir svartsjuk så har jag börjat använda en ny taktik för att hantera den. Det handlar inte om att ignorera den. Jag tror inte att det är bra att ignorera känslor. Jag försöker istället se vad orsakerna är. Vad är det egentligen som jag är rädd för. Och jag ser nästan alltid att jag är rädd att bli lämnad ensam. Att bli bortprioriterad. Att glömmas bort. Och jag märker också att känslan förstärks av att jag blir besviken för att jag har känslan. Känslan i sig känns som ett misslyckande och ett tecken på svaghet.

Jag försöker jobba med det nu.

Jag vill vara älskad för att jag är jag och för ett relationerna jag är i är bra. Jag vill inte vara älskad för att en person jag älskar bara har mig att älska. Jag vill inte att någon person ska känna att den inte vågar sluta älska mig för att den då inte skulle ha någon kärlek kvar i sitt liv. Jag tror inte att det är en bra grund att stå på.

Jag vill jobba med min självkänsla, mitt självförtroende. Jag vill lära mig att  känna att jag är värd kärlek för att jag är den jag är inte för att jag är bättre än någon annan. Jag vill inte att mitt värde ska finnas endast i relation till andra utan att det ska finnas för sin egen skull.

Ett sätt att påminna mig själv om hur det går att förhålla sig till relationer som hjälper för att motverka svartsjuka är min idé om pusselbitar. Alla relationer jag har är viktiga för mig, de ger mig unika saker. Ingen relation är den andra lik. Och det gäller även alla andra människor och de relationer de har omkring sig.

Annonser
07 maj 2008

Att möta omgivningen

av elin

Jag delar inte upp mina relationer i vänskaps- resp kärleksrelationer. Detta syns inte och det hörs inte heller. Jag pratar inte som polypersoner kan göra om mina pojk/flickvänner/partners, för jag har inga sådana. Jag pratar om mina vänner och det känns bra så, men det känns frustrerande. För i mötet med omgivningen, blir mitt sätt att förhålla sig i relationer ”osynligt”.

Om jag inte har sagt något så väljs någon person i min närhet ut som partner, om jag till exempel ses kyssa någon, eller så betraktas jag som singel, när jag svarat nej på frågan om jag har en pojkvän. Det finns även en möjlighet att folk inte vet hur det ligger till, men det de inte vet är fortfarande huruvida jag har en partner eller inte. Det binära tänkandet kommer nästan alltid automatiskt om inget annat sägs.

Tyvärr så tycks detta problem ibland kvarstå även efter att jag har berättat hur jag ser på relationer. Jag kan till och med ha berättat det otaliga gånger och fortfarande bemötas som att någon av mina vänner är min partner, eller med någon annan oförståelse.

Detta tycker jag är jobbigt.

Så jag säger det igen:

Jag delar inte upp mina relationer i vänskaps- resp kärleksrelationer. Jag uppfattar det som begränsande för relationens möjlighet att utvecklas om jag bestämmer vilken typ av relation jag har med någon. Med parrelationen kommer det ett stort antal självklarheter om trohet och om lagom mycket engagemang, sex, kärlekskänslor etc som jag inte vill ha där.

Jag vill istället möta alla mina vänner så helhjärtat jag för tillfället orkar och se vad vi vill göra tillsammans. Detta har jag mycket lättare att göra om jag inte har bestämt vad relationen får innehålla för ageranden och känslor och vad den inte får innehålla för ageranden och känslor.

Kanske vill vi paddla kanot, då kan vi göra det om vi vet var vi kan hyra en kanot och orkar ta oss dit. Eller så vill vi ta en långpromenad, hänga i samma rum och göra varsin sak, gå och fika, sitta i en park och prata, ha sex. Med olika vänner vill jag göra olika saker och olika gånger jag träffar samma vän vill jag göra olika saker.

Vidare så ser jag det som absurt att jag skulle visa att jag bryr mig om en person genom att vara mindre öppen för vissa känslor och handlingar med någon annan. Jag vill istället visa att jag bryr mig om en person genom att lyssna när hen pratar och göra saker tillsammans som vi gillar att göra. Och detta gäller då i alla relationer inklusive den med mig själv, jag tycker att det är viktigt att inte glömma bort min egen röst och att ta hand om mig själv.