«   |   »

Gemenskap

av elin

Förförra helgen var jag på polykonferens och det var en händelse jag kommer minnas. Jag pratade med många människor, fick berätta och lyssna. Jag var moderator för ett samtal mellan RA och RD (relationsdefinitionism) och det blev väldigt bra, jag satt lite dumt, så att vissa hamnade bakom mig och jag var ovan vid situationen, men alla ställde så bra frågor och det blev mest bra även om jag inte var direkt strukturerad som moderator jag lyssnade på vad folk sa.

Den intressantaste skillnaden som jag minns var dels vänskapsrelationsbilden som tydligen kan vara oerhört olika. Vi pratade lite om huruvida det är bra att prata om just vänskap som grunden för RA, att det handlar mer om att låta alla relationer utveckla sig så som de gör och att de även går utanför normen för hur vänskaper ska se ut. Självklart gör det det, vänskapsrelationer ska inte innehålla sex och inte kärkänslor heller, man ska inte bjuda med en vän till släktmiddagen.  Det finns mängder av normer för vad man inte ska göra med vänner.

Det andra var att RD-folket vill ha en mall att utgå ifrån, en mall som gör det lättare att prata om vad man vill/inte vill ha med. Medan RA inte vill ha någon mall alls, fast stämmer det? Kanske en mall för alla relationer och att denna mall kan vara relativt personlig. Ett par grundläggande värderingar som man väljer att utgå ifrån. Det verkade finnas en idé om att RA inte kan kommunicera pga att där inte finns en mall att kommunicera utifrån, så behöver det verkligen inte bli, men jag tror att det kan hända att personer som vill göra RA blir rädda att berätta om vissa känslor tex. Så det är nog viktigt att prata mer om känslor, att de är ok att känna allt.

Vi har nu börjat diskutera om det går att använda sig av poly som ett paraplybegrepp och jag tvivlar fortfarande och undrar om det är nödvändigt. Det som är bra är att det nu finns en kommunikation mellan personer med olika sätt att bryta mot mononormen och det ger mig mycket.

Posted on 06 november 2008 at 01:15 in perspektiv, synliggörande   |  RSS-flöde |   Svara   |   Trackback URL

Etiketter: , , , , , ,

7 kommentarer to “Gemenskap”

    
  1. henrik
    06 november 2008 kl. 09:59

    RA/RD-diskussionen låter intressant! Jag undrar om det är samma frågeställning som jag själv jobbar med just nu, nämligen i vilken utsträckning och i så fall hur jag ska sätta ord på mina relationer?

    Å ena sidan verkar ord vara avgörande för vad jag är medveten om. Om jag inte med ord beskriver hur makt och ansvar fördelas i en relation så är jag antagligen inte medveten om det. Om jag å andra sidan sätter ord på hur jämlik eller ojämlik relationen är så har jag automatiskt delat in mina relationer i mer eller mindre jämlika relationer och därmed stoppat in just denna i ett visst fack. Om jag sedan fortsätter att beskriva relationen som fysisk, fylld med förälskelse, bekräftande, med många gemensamma projekt, förtrolig och så vidare så kategoriserar jag mina relationer på ännu flera sätt och relationen hamnar i ett allt snävare fack.

    Att vara specifik gör till exempel att det blir tydligt för mig vilka av mina behov som är fyllda och hur jag behöver vidareutveckla mitt sociala nätverk för att det ska ge mig en stabil grund att stå på, men samtidigt finns det ju ett stort godtycke i vilka kategoriseringar jag väljer och det faktum att jag väljer som jag gör begränsar mig till att uppleva världen på ett visst sätt. Som jag har förstått det är det just den begränsningen som relationsanarker vill undvika?

    Att å andra sidan inte alls sätta ord på sina relationer gör visserligen tanken fri, men vad är den friheten värd om världen då är ett diffust töcken där känslor och handlingar är svåra att urskilja? Jag anar att det handlar om att finna en gyllene medelväg mellan frihet och tydlighet, en balansgång som inte är så enkel.

    Svara
  2. elin
    10 november 2008 kl. 20:29

    Jag förstår inte varför världen skulle bli ett diffust töcken där känslor och handlingar blir svåra att urskilja om man väljer att inte dela in relationer i olika typer. Jag ser inte heller varför inte kommunikationen mellan två eller flera personer skulle kunna vara tydlig samtidigt som en är fri att själv bestämma över sitt egna liv. Självständighet går inte på tvärs med att vara tydlig.

    Istället för att försöka få en, eller ett par relationer att ge mig det jag behöver, genom att argumentera för att relationerna bör innehålla det eller det, så försöker jag ta reda på vad jag vill/behöver och sedan hitta personer som vill göra det med mig. En hel del av det jag behöver kan jag göra själv, jag tycker om att skriva, att skapa att gå längre promenader tex. Sen tycker jag om att diskutera, analysera och hitta bättre sätt att navigera i relationer, det diskuterar jag gärna med andra som gillar att diskutera det så då letar jag reda på personer som gillar att diskutera det. Jag tycker om att ha umgänge där det är avslappnat och enkelt att vara nära varandra – då hittar jag personer som delar den inställningen och där vi även fungerar ihop på den punkten.

    svårare än så behöver det inte vara.

    Svara
  3. henrik
    13 november 2008 kl. 16:43

    Tack Elin, för ditt svar! Vad skönt det låter att detta är enklare för dig än vad det är för mig! =) Låt mig förtydliga med ett exempel, för att förklara vad det är som gör det mer komplext för mig:

    Jag tror, och rätta mig om jag har fel, att du genom att sätta ord på att du ”tycker om att ha umgänge där det är avslappnat och enkelt att vara nära varandra” gör det tydligt för dig själv vad som är viktigt för dig. Den tydligheten tror jag är väldigt bra, för hur medveten var du om vad som är viktigt för dig innan du hade formulerat det i ord och hur skulle du kunna uppnå något som du inte är medveten om? Det är kopplingen mellan processerna ”sätta ord på” och ”bli medveten om” som får mig att tänka att världen är ett diffust töcken om den inte beskrivs med ord.

    Samtidigt är det väl också så, och protestera om detta verkar tokigt, att du när du pratar om umgänge där det är avslappnat och enkelt delar in dina relationer i två typer, nämligen de där det är avslappnat och enkelt och de där det inte är det? Även om du tänker dig en gråskala från mycket avslappnade och enkla relationer till de som inte alls är avslappade och enkla så är också det en slags typifiering och baksidan med typifieringar är att de begränsar tanken; Det kan vara svårt för dig att ha relationer som inte passar in i din beskrivning av världen och därmed begränsar du din frihet.

    Så i min värld finns det en innebyggd motsättning mellan tydlighet och frihet. Det går att få mycket av båda, men inte allt.

    Ta nu inte detta som en kritik mot RA, för det är inte min mening. Jag delar din vilja om att anpassa relation efter person istället för tvärtom. Det är bara det, som jag ser det, att både RD och RA typifierar. Ska man beskriva med ord, vilket RA ju i allra högsta grad förespråkar, så kommer man inte undan. Skillnaden är istället hur man typifierar, vilket är nog så viktigt.

    Svara
  4. elin
    14 november 2008 kl. 13:35

    Jag kan hålla med om att mycket blir otydligt om det inte beskrivs med ord, men jag kan lugnt gå en promenad utan att sätta ord på att det är en promenad jag går, så det beror lite på vad et handlar om. Det jag gör behöver jag inte sätta ord på i lika hög grad som vad jag känner tex. Däremot kan det vara bra att sätta ord på, för sig själv om inte annat, vad jag mår bra av att göra för att inte dras in i vanebeteenden som jag faktiskt inte mår bra av.

    Och nej, jag delar inte in mina relationer i två typer, eller rangordnar dem efter grad av avslappning. Det jag istället försöker göra är att fundera på vad jag vill göra, om det jag vill göra är att träffa någon och ”bara vara” så väljer jag att höra av mig till någon som jag uppfattat kan uppskatta det sättet att umgås på. Här utgår jag ifrån min förförståelse för vad människor jag känner tycker om att göra. Alla kan förändras över tid och då förändras vad vi gör ihop och om vi väljer att umgås eller inte.

    Säg att jag vill diskutera någonting jag tycker är intressant att diskutera då kan jag mycket väl välja att träffa någon som det inte i första hand avslappnat att träffa utan i första hand lätt och intressant att diskutera med.

    Jag kan inte se hur det skulle gå till att inte anta någonting överhuvudtaget baserat på tidigare möten med de personer jag umgås med, det tror jag inte är möjligt. Däremot går det att aktivt välja att göra någonting helt nytt med en person för att vidga möjligheterna för vad vi kan göra. Vanor är knepiga.

    Svara
  5. henrik
    14 november 2008 kl. 15:35

    Okej, tack, jag tror att jag förstår.

    En sista kommentar. Den är lite av en provokation, men mitt syfte är inte att reta upp dig eller att kritisera RA. Se det istället som ett försök att föra samtalet vidare.

    Vad händer om vi byter orden ”bara vara” i ditt resonemang mot ordet ”ihop”? Fungerar det eller blir det fel? Om du känner att du har ett behov av en exklusiv relation om än bara för en liten stund så söker du upp någon som vill detsamma som du, väl medveten om att saker och ting förändras över tid och att det inte alls är säkert att ni vill ha exklusivitet i morgon.

    Finns det bra och dåliga beskrivningar av dina behov eller är valet av ord bara en fråga om smak?

    Svara
  6. elin
    14 november 2008 kl. 17:58

    Jag tror att risken med att kommunikationen blir haltande är stor om en väljer att använda ”ihop” och bara mena just nu, jag vet inte heller vad den här exklusiviteten skulle betyda i det sammanhanget? Det jag kan komma på att det skulle kunna betyda är ungefär det samma som jag lägger i ”på tu man hand”, det vill säga att jag vill träffa en person och inte träffa några andra samtidigt.

    Om du istället menar att det skulle finnas en möjlighet att gå in och ur något slags löfte till en person angående exklusivitet så har jag svårt att se poängen med det och tycker inte att det är motsvarande ”bara vara”. Det påverkar tex vad som får lov att hända i alla relationer och sätter någon slags agenda för hela livet under den perioden.

    För mig är det helt absurt att en relation ska sätta agendan för hela ens liv och det blir långt ifrån att göra det en vill göra med den som vill göra det. Det blir att tillsammans med en person sätta en gemensam agenda för vad som _inte_ får lov att hända i andra relationer.

    Men det är möjligt att jag missförstår vad du lägger i detta möjliga ”ihop”, vilket i säg ligger till grund för min kritik mot det för dess oklarhet och risk för kommunikationsproblem. De allra flesta har en ganska stark föreställning om vad ihop betyder och att rubba det rejält kan vara svårt.

    Svara
  7. henrik
    14 november 2008 kl. 19:37

    Tack för dina tankar och reflektioner! Nu ska jag funderar vidare på egen hand ett tag. Vem vet, kanske kommer jag tillbaka så småningom med nya funderingar. =)

    Svara
    

Lämna ett svar till henrik Avbryt svar