Normer

av elin

Elin (inte jag) skriver om att inte passa in i normen, den monogama och romantiska kärleken, men att inte heller passa in i det alternativ som hon ser stå till buds, det polygama. Det är lite oklart vad det är för normer hon förhåller sig till i polygamt liv, men jag skulle gissa att det handlar om att vara 100% ok med att en partner kärar ner sig i andra och så vidare. Att leva upp till den perfekta kommunikationen och de rätta känslorna.

Hon skriver även om att man som normbrytare får stå till svars för hela levnadssättet och mer eller mindre måste bevisa dess förträflighet genom att hela tiden vara lycklig, genom att bevisa att ens relationer fungerar smärtfritt hela tiden. Det är ett krav som monogama sällan känner av, de behöver inte, eftersom de är norm, bevisa att deras kärlek är felfri.

Det är synd att vi ska falla in i det tankesättet, jag gör det också, att vi inte får visa våra sorger, vad vi har problem med – för då kommer vi kanske (troligen) få höra att det beror på det annorlunda valet som vi gjort.

Ett exempel på det här var när jag kände mig bortvald och livrädd att en vän skulle bryta kontakten med mig totalt, eller att vår relation skulle total haverera – för att han hade en tjej på besök som han var förälskad i. Det brukar kallas svartsjuka, jag väljer att kalla det rädsla att bli bortvald, rädsla att inte duga, rädsla att var amindre värld, rädsla att i jämförelsen med någon annan förlora. Och det värsta av allt just då var känslan av att inte ha någon att prata med, för ingen skulle ge mig den tröst jag ville ha. De alra flesta skulle troligen ge mig rådet att bryta den relationen och satsa på att hitta en monogam istället. Min känsla, som var otroligt stark, skulle kunna tas för ett bevis för att min inställning till relationer inte fungerar.

Jag behövde verkligen prata så jag pratade med den jag hade att tillgå ändå, en person som jag inte känner så väl, och det visade sig vara ganska bra. Hon berättade att hon inte brukade känna svartsjuka och att det ibland var ett problem, eller på något sätt bemöttes som ett problem. Och det var skönt att höra, men samtidigt kände jag mig väldigt svag – för att jag har lätt att känna mig bortprioiterad, bortvald, mindre värd etc. För att jag inte är så stark och självständig som jag skulle vilja vara.

Och det tar emot att skriva detta av samma anledning som det tog emot att prata med folk om det då – rädslan att någon kommer se det som bevis för att jag inte lever som jag lär. Men min ”lära” handlar inte om att känslor ska styras och manipuleras utan om att jag inte anser mig ha rätt att begränsa andra människor för att jag tror att deras positiva känslor gentemot någon annan än mig hotar mig.

Annonser

13 kommentarer to “Normer”

  1. Väldigt bra. Jag känner igen mig oerhört mycket i den situationen. Jag har känt mig fruktansvärt ensam i den öppna relationen, just för att jag inte kan bearbeta på samma sätt med mina vänner. När jag sa att jag hade en öppen relation var inte mottagandet som om jag bara sagt ”vi är ihop” (underförstått: monogama). Jag blev istället ifrågasatt och kritiserad. Och när jag tillslut inte längre orkade, ville ta en paus i polyn ett tag, fick jag en rad ”hate to say I told you so” efter mig och ”jag märkte hela tiden att du inte mådde bra av det”.
    För mig är det väsentligt att ha andra att prata med om relationen, helt öppet och fritt och utan dömanden. Det var jävligt jobbigt att inse att det inte längre gick.

  2. Jag reagerar mot personer som uppmanar att svartsjuka att välja det monogama alternativet istället som om det vore mer okej att vara monogam och svartsjuk. Det om något skulle jag se som ett misslyckande. Som du säger borde man istället försöka kontrollera sina känslor och sluta vara svartsjuk. Dessvärre finns det monogama som tenderar att se det som en del av relationen – ett nödvändigt ont.

    Jag vill förtydliga att den som är svartsjuk är bara ett problem (för sin omgivning) om han eller hon använder sin svartsjuka för att begränsa andra och det spelar det ingen roll om personen är monogam eller ej. Sedan kan man ju fråga sig hur trevligt det är för en själv att vara svartsjuk.

  3. @elin
    usch, det låter tråkigt att få sådana där kommentarer – jag har mer och mer förstått att jag behöver omge mig med människor som försöker hitta nya sätt att relationera. också. inte istället, men också.

    @johanna
    nja, jag tycker inte att man ska försöka kontrollera känslan, däremot ska man inte agera på den – även om den skriker åt en att det är rätt att begränsa andra att man faktiskt har rätt att göra det så ska man inte göra det – känna tror jag däremot det är bäst att låta sig göra så länge man gör det. har man tur så ebbar det ut och slutar uppstå så småningom.

  4. Jag förstår att det är lätt att känna sig ifrågasatt om man lever utanför normen. Men med det undrar jag – känner inte de flesta som har komplicerade relationer som de inte mår bra i, oavsett form på dem, att de måste förklara och försvara mer? Jag bara funderar fritt här eftersom jag själv helt enkelt verkar väldigt monogam till min läggning och inte vet first hand hur det känns att vara någon av er, men diskuterar mycket relationer med mina vänner. Och den som absolut högst försvarar sin relation inför mig är en väninna som lever i ett helt ”normigt” heterosexuellt förhållande, som är ruskigt känslomässigt komplicerat. Hon känner sig ifrågasatt varje gång någon undrar hur hon mår. Eftersom hon inte mår bra, helt enkelt, men ändå vill vara kvar i relationen. Jag tror att man som heterosexuell oftast också känner ett behov av att visa att relationen fungerar. Kanske allra mest när den inte gör det.

    Kan det inte vara så, ibland i alla fall, att det en vän undrar över är just om den specifika relationen skevar utan att ifrågasätta livsvalet i stort? Jag tror ju att relationer oavsett form helt enkelt kan ge en mer eller mindre och att man kan känna sig mer eller mindre trygg. Som i ditt exempel ovan med relationen du inte kände dig säker i – jag skulle knappast se det som ett bevis för att det inte funkar att leva med fler, jag skulle snarare undra vad det var med den specifika relationen som fick dig att känna dig otrygg och vad som skulle ha behövts för att ändra på det. Om du ofta kände så i dina relationer eller om det var den här särskilt. Det finns ju mängder av sätt att leva på, och det viktigaste är kanske att våga ta reda på vad som funkar för en själv? På riktigt, och inte i något ideal, oavsett vad det idealet nu består av.

  5. @ suzilus
    Jag insåg strax efter att jag publicerade det där att jag fomrulerade mig en aning fel. Monogama behöver oftast försvara sin relation, det handlar ofta om att visa upp ett fint yttre även om där förekommer problem under ytan. Skillnaden är att monogama försvarar Sin relation, inte hela det monogama systemet. Om en monogam relation havererar så ses det inte, av det stora flertalet, som ett bevis på att monogamin är förkastlig.

    Och sen vill jag förtydliga, jag pratar inte om komplicerade relationer som jag, eller andra inte mår bra i. Det kan vara en relationer som fungerar bra, men där det händer något/där man känner något som man skulle behöva prata av sig om. Och det undviker man att göra pga att risken är stor att folk kommer se det som bevis på att det sätt man har relationer på är förkastligt.

    Ja, det kan vara så att någon undrar om just en specifik relation ”skevar” utan att den ifrågasätter relationssättet i stort. Men, jag har och flera andra har råkat ut för att hela ens livsval ifrågasätts och just när man är osäker och mest behöver tröst och bli lyssnad på så är det inte försvara sitt livsval man vill mest av allt. Och risken att det sker kan göra att man undviker att prata.

    Apropå den specifika situationen så är den tolkning du gör delvis det jag ville undvika i samtal med andra. En tolkning som tar avstamp i att det måste finnas ett problem mellan oss om jag känner mig osäker. Visst är det bra att just du inte skulle ifrågasätta hela mitt relationsval (som i och för sig inte handlar om att ”leva med flera”, så som jag gissar att du menar med det, utan om att skala bort hela uppdelningen i olika typer av relationer) men din tolkningsram är hämtad ur parrelationstänket och den typen av ”förståelse” hade jag inte velat ha.

    För mig är det fullständigt uppenbart att jag tyckte situationen var jobbig pga hela den romantiska diskursen + att jag har lätt att känna mig bortprioriterad pga erfarenheter av bortvaldhet i barndomen (om nu mitt självpsykologiserande stämmer på den punkten). Inte pga något särskilt i just den specifika relationen. Och därför ville jag tala med någon som lugnade mig och påminde mig om att andra kan tycka om flera personer och att situationen inte hotar mig etc. Den typen av stöd hade jag just då svårt att se var jag skulle kunna få.

  6. Jag håller helt och hållet med dig om att man, så länge man lever normativt, inte behöver försvara mer än sin egen relation. Men faktum är att jag, även om du inte hade velat ha min typ av ”förståelse” som du säger, skulle ha resonerat likadant oavsett om någon hade pratat med mig om en relation till någon man är vän med utan att ligga med. Jag tror att relationer oavsett form (och då menar jag oavsett vad man själv också väljer att kalla eller inte kalla dem) handlar om känslor och utbyte av känslor, och om ena parten inte mår bra blir det gärna ett gemensamt problem. Jag förstår att du tycker att jag inte fattar något och det kanske jag inte gör heller. Men jag lever ju heller inte med en enda relation i mitt liv, även om jag bara ligger med en människa i taget. Jag har vänner och alla mina relationer är olika eftersom människor är olika, och hade jag själv känt att det blir knas mellan mig och en vän som jag älskar, att jag känner mig rädd, betyder det inte att jag ifrågasätter om vi ska vara vänner eller det alls går att ha vänner. Däremot tänker jag att det är något oklart mellan just oss, något jag inte känner mig sedd i. Men ja, jag förstår att du ser på saker annorlunda och i det läget inte hade velat prata med någon som mig eftersom du hade känt dg mer ifrågasatt än hjälpt.

    Det blir inte lättare att förstå vad någon menar om man bara får svaret att man inte kan förstå för att man gör andra val. Men det är tråkigt att du/ni känner att det inte finns stöd för ert sätt att se på livet, det hoppas jag förändras.

  7. @suzilus
    Men jag mådde inte dåligt ”i relationen” till den här personen, jag mådde dåligt i mig själv för att jag var rädd att bli bortvald, eller att mitt liv skulle förändras – det hade inte med något i min relationen till den här personen att göra.

    Varför se det som ett problem i min relation till den här personen när det var jag som blev osäker för att jag skapade en massa domedagsbilder, av framtiden, födda ur rädslor?

    Jag anser att en relation är problematisk när jag har svårt att kommunicera med personen och om jag ständigt känner mig i under-, eller överläge. Så var inte fallet här, utan det var en specifik situation och en specifik eftermiddag då jag mådde dåligt. Stor skillnad.

    Och mitt i när jag mår kasst och känner mig bortvald och ensam i världen så vill jag inte förklara, försvara och själv vara den som tröstar mig i motstånd mot omgivningens tolkningar av situationen. I andra lägen har jag inga problem att förklara hur jag ser på saker och jag skulle inte ha den här bloggen tex om jag inte var intresserad av att förtydliga hur jag tänker om det här.

  8. ”nja, jag tycker inte att man ska försöka kontrollera känslan, däremot ska man inte agera på den”

    Vad är det om inte att kontrollera den? :)

  9. @ johanna

    Det är att kontrollera handlingarna, inte känslan – enligt mig.

    Att försöka kontrollera känslorna skulle enligt mig vara att aktivt försöka få känslan att försvinna och det tenderar att resultera i att man mår dåligt för om (vilket jag uppfattar som det vanliga) man inte lyckas.

    Men det beror på hur man syftar, du kanske menade att kontrollera sitt beteende när du sa kontrollera känslan?

  10. Ja, det menade jag då vi vanligen agerar på våra känslor om vi inte intalat oss själva att inte göra det.

  11. Det här är en av kärnpunkterna i min RA. Att kunna hantera en partners kärlek till andra, att vid vissa tidpunkter konfrontera ett faktum att jag inte är Most Prefferred Partner.

    Det jag kan sakna i ditt resonemang är slutledningen. För mig känns ditt inlägg som en oavslutad tråd. I mina ögon måste en obehaglig känsla ses i sitt rätta ljus, analyseras och få en lösning. En tankeprocess måste gås igenom för att du ska vinna mer självständighet och styrka.

    Det här gränsar också i hur vi ser på kärlek till varandra. Jag tror mycket att svartsjuka föds utav exklusivitet, vilket är en monogam konsekvens. Polygamins konsekvens bör vara inklusivitet, att kunna vara där för alla de man känner kärlek för, att inte utestänga någon. I det perspektivet bli Most Prefferred Partner bara en tidsfråga.

  12. Mitt inlägg handlar om normerna och om avsaknaden av att ha någon att prata med, inte om bästa sättet att hantera svartsjuka. Det har jag skrivit ett annat inlägg om. Jag har dock inga partners och det är en av de mest centrala delarna i min RA.

    Och en annan central del i RA är att jag inte behöver finnas för alla hela tiden, att det är ok om jag vill vara för mig själv. Och att det är ok om andra vill vara för sig själva , eller med någon som inte är jag. Jag tycker inte att alla måste inkluderas i allt hela tiden.

    Vad är den obehagliga känslans ”rätta ljus”? Vad är fel ljus? Vem avgör det?

    För mig är det självklart att obehagliga känslor kommer ibland och försvinner igen. Och ofta kan jag se mer eller mindre vad de bottnar i och jag brukar försöka acceptera att känslan kom och om den pockar på destruktiva beteenden så försöker jag att inte gå med på det.

    • Ah, jag förstår din poäng där. Förlåt mig.
      Ett syftningsfel där också när det gällde att ställa saker i sitt rätta ljus. Det är menat som att du själv analyserar efter egna premisser, att du själv vet vad som är ditt rätta ljus. Men, du verkar ha bra koll, så det är bara jag som tolkat fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: