Medborgarlön

av elin

Jag har funderat på medborgarlön från och till i ganska många år nu och jag kan inte släppa och vill inte släppa tanken på att det är en väldigt bra idé.

Med medborgarlön tänker jag mig en utbetalning varje månad i stil med barnbidraget till samtliga medborgare, en lägre summa till barn. Summan ska räcka till det nödvändiga,  jag tänker mig hyra, mat och lite till för kläder/hygienartiklar/etc. Jag tänker vidare att vård och mediciner ska fortsätta vara subventionerat som idag och att man ska ha råd med det (jag tycker att även nödvändig tandvård ska ingå i vård).

Förut tänkte jag att jag inte kunde diskutera ämnet förrän jag var ordentligt påläst, men nu har jag lagt ner det. Jag börjar diskutera ämnet och läser på samtidigt.

Fördelarna som jag ser med medborgarlön är

  • att det skulle minska byråkratin som nu faller på försäkringskassan, socialtjänsten och CSN
  • att människor som inte har lönearbete skulle få behålla sin integritet
  • att alla hade en grundtrygghet vilket jag tror skulle minska psykiska sjukdomar
  • att man skulle tjäna på att arbeta lite grann
  • att det eventuellt skulle göra att arbetsfördelningen blev något jämnare
  • att arbetstagare skulle få en starkare ställning i relation till sin arbetsgivare
  • att det skulle leda till en mycket större möjlighet för människor att engagera sig konstnärligt och politiskt

Det är några av de positiva punkter som jag kommer på just nu och som synes är det ganska många. Den negativa punkten är att det i alla fall teoretiskt finns en risk att ingen skulle vilja lönearbeta och vi behöver folk som arbetar på sjukhus, skola, lantbruk etc. Men eftersom det skulle vara möjligt att arbeta både lite och mycket och faktiskt tjäna (pengar) på att arbeta så tror jag faktiskt inte att det är en stor riskfaktor. Till saken hör också att vi behöver hitta ett sätt att leva utan att allting hänger på att vi jobbar mer och mer och mer och mer och konsumerar i samma anda.

Annonser
Etiketter: ,

29 kommentarer to “Medborgarlön”

  1. Jo, det börjar bli dags för en diskussion på riktigt… Det finns en del (t.ex. partiet Enhet) som förordar medborgarlön och Miljöpartiet är väl för, men ingen har mig veterligen fört det på diskussion i större allmänhet och på ett seriöst och utforskande vis, utom i en del akademiska kretsar.

    Det tål att fundera på ett antal gånger, och fundera på hur det kan fungera och finansieras. Eventuellt kan det kopplas till ett mycket mer automatiserat samhälle, något som för närvarande bromsas upp eftersom det skulle ta bort för mycket heltidsjobb.

    Ett par intressanta Wikipedia-sidor i ämnet:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarl%C3%B6n
    http://en.wikipedia.org/wiki/Basic_income_guarantee

  2. Jag är inte heller så insatt i ämnet som jag hade önskat, men det jag vet och förstår ligger i linje med slutsatserna du kommit fram till. Jag tycker konceptet verkar bra, och även om det skulle behöva en kortsiktig invänjningsperiod i samhället så tror jag att de långsiktiga vinsterna vida överväger eventuellt krångel.

  3. Kan inte du infoga ett litet stycke som förklarar vad medborgarlön går ut på? Själv vet jag i princip vad det är, men jag vet inte om en brukar tänka sig den konstant eller beroende på exempelvis livssituation…

    • Jag ska se vad jag kan göra, börjar med att föra in länkar till wikipedia om medborgarlön, läste där igår och det ger i alla fall en överblick.

      Om medborgarlönens syfte är att minska administration, byråkrati och kontroll så tänker jag att den bör vara konstant och det skulle innebära att lönen påverkas på något sätt av den. Det känns ohållbart att man skulle få 8000:- extra om man tjänar 20 000 tex, men med skatter skulle det gå att ordna tänker jag mig.

      Jag är som sagt ännu inte helt insatt i alla teorier, men vill att diskussionen kring ämnet ska finnas ändå. Även om vi inte är helt säkra på hur det skulle kunna finansieras och fungera.

  4. Jag har alltid tolkat medborgarlön som en ”grundlön” dvs att den lägger en grund. Man får en summa, säg 10kkr i månaden. Den finns alltid där, och om man då t.ex. får ett jobb som betalar 20kkr så står arbetsgivaren för 10kkr medan medborgarlönen utgör resten. Samma sak om man får 25kkr, då betalar arbetsgivaren 15kkr och medborgarlönen är 10kkr i botten.

    • Intressant, hur är det tänkt att det ska fungera om man jobbar lite grann, säg tio timmar i veckan?

      Jag ser det som en viktig poäng att varje timma lönearbete bör göra att man får mer pengar att leva på.

  5. Då tolkar jag det som att då får du betalt för de 10 timmarna med arbete enligt det villkor du har med din arbetsgivare. Får du hundra kronor i timmen så blir det en extra tusenlapp i veckan, osv. Det är iaf så jag fått det förklarat. Medborgarlönen är ovillkorlig och finns alltid där, och den utgör grunden i din inkomst. Allting utöver medborgarlönen är bonus.

    • Fast då följer ju det en annan logik än det du beskrev i det förra inlägget.
      20 000 blir 10 000 + 10 000

      enligt samma logik så borde
      4000 bli 10 000 + 0 eftersom arbetsgivaren då inte behöver betala något mer för att arbetstagaren ska komma upp i den där lönen som man kom överens om.

      Mer rimligt känns det isf att lönenivåerna helt enkelt sänks så att det i första fallet heter att man får 10 000:- i lön och 10 000:- i medborgarlön.

      I det andra fallet får man då kanske 2000:- i lön och 10 000:- i medborgarlön.

      eller?

  6. Nej, alltså. Så här menade jag. Medborgarlönen finns alltid där. Du jobbar inte gratis åt någon bara för att du har den.

    Jag använde ett exempel på timpenning, men om du har avtalat en lön på säg 14kkr i månaden, då betalar ju arbetsgivaren bara 4kkr och medborgarlönen är 10kkr, dvs du jobbar åt honom 10 timmar i veckan á 100 kronor i timmen.

    Men jag är verkligen ingen expert på det här ämnet.

  7. Jag tycker att det verkar omständigt att kalla det att man kommer överens om 14kkr i lön med en arbetsgivare om arbetsgivaren i själva verket bara betalar 4kkr. Det känns vettigare att säga att man kommer överens med arbetsgivaren om 4kkr i lön – och att det resulterar i att man har 14 000:- att leva för om nu medborgarlönen skulle vara 10 000:-, vilket jag tror är lite högt.

    Däremot kan jag förstå om ngn har kommit på att man ska prata om det på det viset pga att det låter bättre. Att folk annars skulle se det som att dom fick otroligt låg lön. Det skulle man kunna komma runt med höga skattenivåer – så att det kan få heta att folk har en lön som de är ok med. Men med en grundlön på 10 000 så skulle folks bild av vad man bör tjäna från lönearbete ädnras efterhand.

    Hur man skulle införa detta och exakt hur det skulle kunna finansieras tycker jag dock är väldigt svårt att få grepp om. Jag tror bara att det går.

  8. Ja, absolut. Jag håller med, att kalla det för ”lön” är ett klumpigt uttryck. I övrigt håller jag också helt med dig. Sen kan man ju diskutera medborgarlönens storlek, men det är jag alldeles för oinsatt för att kunna göra.

  9. Såsom jag läser er två så sa ni egentligen samma sak, bara med olika ord. Och det är väl ungefär så jag också ser det, att medborgarlön blir en grundplåt som man får enkom för att man finns. Den ska inte vara särskilt stor (vad är det soc brukar betala ut? Jag har för mig att det var något i stil med 8000:-, det borde väl vara rimligt isåfall), utan bara tillräckligt för det grundläggande utan att vara fancy. Det tror jag ger ett incitament till de flesta att jobba till sig mer pengar, som då blir en lön som man får utöver mdeborgarlönen (vilket f.ö. automatiskt innebär att företagen inte behöver betala så himlans mycket direkt i lön).

    Finansiering kan man ju fundera på en hel del. En rätt vanlig modell är väl att företagen får betala en del av det i form av skatt (så de betalar ju medborgarlönen också, fast indirekt). Och ekonomiskt hugade personer kommer väl att fråga sig hur det blir ekonomiskt bättre, fast det tycker jag nog är att titta på det med väldigt färgade glasögon, för det finns ju även en mänsklig vinst som inte går att mäta i pengar, tror jag på. Men hursomhelst kan man fundera på det, och vad det skulle ge för effekter på företagen… jag kan t.ex. gissa att en del företag skulle kunna automatisera på ett annat sätt och därmed driva in vinst (och skatt) på ett helt annat sätt,
    Jag tror det finns en hel hög modeller för hur medborglöner kan finansieras. Wikipedia pekar på de vanligaste…

  10. Det här har inte med medborgarlön att göra. Hittar ingen mailadress till dig och skulle bara vilja tipsa om att Tendens i P1 handlar icke-monogama relationer den här veckan. Har lyssnat på första avsnittet (från 29/11) och tyckte att det var hörvärt. Kram!

  11. Vilka av socialförsäkringssystem tycker ni ska ersättas av medborgalön?

    De flesta är med på att följande skall bort:
    Soc-bidrag (Försörjningsstöd)
    Bostadsbidrag
    Studiebidrag
    Barnbidrag
    Folkpension
    Sjukpension

    Dock är det knivigare med de direkta inkomstförsäkringarna, A-klassa, Sjuklön och Föräldradagar. Jag anser att även dessa skall ingå, åtminstone delvis. Men det är knivigt.

    De svenska socialförsäkringssystemet kostar ca: 650 miljarder per år. Utslaget på 10 milj inv så blir det ca: 5.500:-/mån per person. I realiteten så har vi redan medborgarlön, men den är villkorad och instoppad i många olika system.

    Kanada är ett föregångsland, i en längre studie där en region hade medborgalön i 2 år så kom de fram till att medborgarnas arbetsvillighet inte förändrades. Dock gick antalet skilsmässor upp (mer ek fristående individer).. :-)

    • Detaljerna har jag själv ingen klarhet i än, men a-kassan är väl något som ”finansierar sig själv” (vet inte om det gör det i dagens läge riktigt, men det skulle det ju kunna göra) så att det skulle kunna vara en grej man kan välja att delta i, eller låta bli? Det är det ju idag också.

      Summan 650 miljarder, räknas all administrativ kostnad för tjänstemän som jobbar inom diverse myndigheter in där? dessa skulle ju kunna minskas kraftigt. Jag tror att det vore rimligt med möjlighet till extra bidrag för vissa saker, ombyggnad av lägenhet för funktionsnedsatta och sådant tex.

      Frågan är om arbetsvillighet är viktig? Alltså vi i har arbetslöshet som läget är nu. Om folk vill jobba mindre, är det då ett problem? (jag är medveten om att det ekonomiska system vi har nu bygger på att folk både arbetar, tjänar pengar (så att de kan betala skatt) och konsumerar en väldig massa, men jag vill tro att det finns möjlighet att komma på något annat ekonomiskt system)

    • Hmmm, A-kassa ser jag inte något allmänt behov av, för jag tänker att med medborgarlön ändras också synen på arbetslöshet. Men så är det ju också som Elin säger, det är tänkt att vara självfinansrierat…

      Allmän sjukförsäkring tror jag nog fortfarande är en bra sak. I ett samhälle som vårt är det nog inte riktigt meningen att de som har mindre ska ha svårt att få vård på grund av ekonomi.

      Föräldradagar kan man ju fundera på, de är ju strukturerade som så att man tar ut dagar från sin arbetstid, och jag kan inte riktigt komma på varför det skulle vara annorlunda i ett medborgarlönsystem.

  12. Hej Elin!

    Jag förespråkar negativ inkomstskatt, vilket innebär att alla som saknar inkomst får en icke behovsprövad grundinkomst, som minskas med exempelvis 50 öre per intjänad krona. För att förstärka det ekonomiska incitamentet för lönearbete kan skattesatsen sänkas över den brytpunkt där ingen negativ skatt betalas ut. Systemet kan skötas effektivt – och med automatik – av Skatteverket.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Negativ_inkomstskatt

  13. Har nu räknat ut, att en medborgarlön av 3500 kronor, skulle i runda slängar med dom administrativa kostnader.. bespara skattebetalarna minst.. 3 miljarder.! (även om dessa personer kanske behöver annan vård, mm.). Bit på den!!

    Har gjort en ganska grundlig beräkning och utgått från faktiska kostnader i mitt underlag som mer eller mindre skulle kunna vara en x uppsats. Då min styv far har jobbat med regeringen + att han har suttit i styrelsen i statlig verksamhet + att han numera är ordförande för PRO, har jag kunnat se dom exakta kostnaderna och förtjänsterna. Jag jobbar numera på att ordna mitt matreal och tänkte komma ut med en bok om mina resultat i detta ämne inom kort. Men jag kan understryka att det inte är nått påhittat glädje resultat!!

    • 3500:- är en ”ickesumma”, det går inte att klara sig på det på ett rimligt sätt i dagens samhälle. Så vad är tanken med just den summan?

  14. Hej Elin,

    Om du bara gör en enkel överslagskalkyl kommer du snabbt inse att införande av medborgarlön är helt omöjligt.

    Om du bara räknar med att alla svenskar över 18 år får 8000 kr/mån från staten kommer utgifterna för detta ensamt uppgå till nära 700 miljarder kr. Sedan tillkommer all övrig statlig verksamhet. Hela statsbudgeten för 2011 omfattar drygt 800 miljarder kr. Om du inkluderar medborgarlön kommer utgiftssidan svälla långt över 2011 års nivå, även om man drar ifrån de utgiftsposter som medborgarlönen är tänkt att ersätta. Införande av medborgarlön skulle kräva KRAFTIGA skattehöjningar för att kunna finansieras. Förutom att skattehöjningar i sig minskar viljan att arbeta, kommer även medborgarlönen som sådan att medföra lägre arbetsvilja. Sammantaget betyder detta högre arbetslöshet och MINDRE intäkter till staten, i ett läge där staten kommer vara i desperat behov av ökade intäkter. Medborgarlön är en socialistisk konstruktion och det kommer, som alla mer eller mindre socialistiska samhällslösningar, GARANTERAT att misslyckas vid ett allvarligt försök till införande.

    Mvh,
    RD

    • Du förutsätter ett antal ”sanningar”:
      – skattehöjningar minskar viljan att arbeta
      – medborgarlön minskar viljan att arbeta

      belägg gärna det, inte med teorier utan med praktiska exempel.

      För övrigt är jag intresserad av att börja diskutera andra lösningar än ständig tillväxt för att kunna finansiera ”det gemensamma”, jag har inte lösningen ännu, jag vill att vi diskutera möjligheterna. Jag ser för övrigt inget självändamål med att arbeta, om inte det arbetet som utförs är viktigt och bra och behöver utföras. Exakt vad som är viktigt och bra arbete kan diskuteras. Jag ser tex inte det viktiga i att få folk att konsumera mer, men i dagens system betraktas det som något bra och det är det som håller detta ekonomiska system i rullning.

      Att säga ”Medborgarlön är en socialistisk konstruktion och det kommer, som alla mer eller mindre socialistiska samhällslösningar, GARANTERAT att misslyckas vid ett allvarligt försök till införande.” är ett påstående som saknar argument. Så varför anser du att det är så?

  15. Ju mer staten tar av frukten av ditt arbete, desto mindre värderar du att arbeta en extra timme. Värdet på din arbetstid minskar, samtidigt som värdet på din fritid ökar. Den samlade viljan att arbeta kommer således att minska, mindre kommer att produceras, vilket både kommer betyda lägre antal arbetade timmar och att en mindre mängd varor och tjänster byter hand. Således dubbla skäl för minskade statliga skatteintäkter. Det kan inte vara kontroversiellt.

    Att arbetsviljan vid införande av medborgarlön skulle minska kan knappast heller vara kontroversiellt. Varför arbeta och slita om man kan få ut nästan lika mycket på att sitta hemma och spela Playstation hela dagarna? Alla kommer inte att resonera så, men tillräckligt många för att göra stor skillnad. Dessutom verkar du i dina förhoppningsfulla exempel se framför dig en situation där staten, genom medborgarlönen, betalar motsvarande del av den anställdes lön. Det betyder i sig också att en mindre del av lönen beskattas, vilket också betyder minskade skatteintäkter. Att få ihop en budget som inkluderar medborgarlön ter sig svårgenomfört, om man uttrycker sig försiktigt…

    Vad som avses med ”det gemensamma” skiljer säkert ganska mycket mellan oss. Jag förespråkar nattväktarstaten. Den kan finansieras med ett radikalt lägre skatteuttag. Tillväxt är bara viktigt i en ekonomi där politikerna har inflytande över ekonomin. Vad som är väsentligt är att alla människor åtnjuter ett starkt rättsskydd av staten, där alla individers lika rätt till liv, frihet och frukten av sitt arbete skyddas i lag och upprätthålls av polis, domstolar och försvar.

    Det finns en anledning till att socialistiska experiment ALLTID misslyckas. Och det handlar om socialismens värdegrund. Socialismens värdegrund, eller ”moralkod”, bygger på att människans ädlaste handling är att offra sig själv till förmån för andra – att nedvärdera sig själv till förmån för kollektivet.

    Socialismens högsta dygd är således uppoffring. För att förstå ordets innebörd måste man förstå att uppoffring inte betyder avståndstagande från det värdelösa, utan avståndstagande från det värdefulla. Uppoffring är att kapitulera det man finner värdefullt till förmån för det som man inte finner värdefullt. Uppoffring är kapitulation av värde.

    Om man låter den högsta moralen jämställas med offervilja, om man offrar rättvisa till förmån för barmhärtighet, om man offrar självständighet till förmån för enhet, om man offrar förnuft till förmån för tro, om man offrar förmögenhet till förmån för behov, om man offrar självrespekt till förmån för självförnekelse, om man offrar lycka till förmån för plikt, ja då har man anammat allt som socialismen håller som högsta moralkod.

    En sund värdegrund, däremot, bör bygga på principen att människans drivkraft är hennes moralkod. Att bestraffa en människa, som genom hennes driftighet upprätthåller andra människors försörjning, kan inte vara annat än moraliskt förkastligt. Produktivitet ska och får därför inte bestraffas! Att bestraffa produktivitet och produktion och att belöna improduktivitet leder till att de individer som faktiskt behöver hjälp med sin försörjning, får det allt svårare med tiden.

    Att arbeta för sin egen vinst är den högsta moralen. Att säga detta i Sverige (och hela västvärlden i övrigt) idag är som att svära i kyrkan. Fundera på vad det verkligen innebär. Att arbeta för sin egen vinning innebär att man producerar en vara eller tjänst som andra behöver och är villiga att betala för. Jag producerar inte för deras nytta på min bekostnad, och de köper inte min produkt för min nytta på bekostnad av deras. Jag offrar inte mina intressen för dem och de offrar inte sina intressen för mina. Det är ett frivilligt utbytande av värden på lika villkor.

    På grund av rådande moralkod, som värdesätter offervilja och bestraffar produktivitet, hamnar allt fler människor i beroendeställning till andras goda vilja att försörja dem. Det offentliga måste hela tiden samla in allt högre skatter från de allt färre produktiva individerna för att försörja de allt fler ickeproduktiva individerna, vilket leder till hämmat värdeskapande och ännu fler utan produktiv sysselsättning. Utvecklingen är en ond spiral som inte går att stoppa innan människornas gemensamma värdegrund eller moralkod förändras i grunden. Så länge människor fortsätter att hylla offervilja före egennytta, kommer utvecklingen fortsätta i samma riktning. Idag utgör den offentliga andelen av Sveriges totala ekonomi över 50 procent. Skattetrycket är ännu högre. Med införande av medborgarlön och medföljande ännu högre skattetryck kommer den negativa utvecklingen tveklöst att accelerera.

    • Okej, du håller för sant att människor arbetar för att få en lön. Vi är inte eniga där. Jag vill arbeta för att skapa ett bra samhälle. Och jag tror inte att alla människor arbetar för vare sig det ena eller andra utan att det är olika beroende på bland annat värderingar.

      Ditt nästa argument håller inte, om det nu är så att människor arbetar för att få pengar, så är inte 8000:- ungefär lika mycket som de flesta människor som arbetar heltid får idag. Det är en bra bit mindre, eller hur?

      Exakt hur detta ska finansieras vet jag inte, eftersom jag inte är nationalekonomiker, eller ekonomi historiker – jag tycker att ämnet bör diskuteras och jag funderar gärna tillsammans med andra om möjliga idéer. Att ekonomin i stort behöver fungera på ett väsensskilt sätt mot hur det fungerar idag ser jag.

      Vad som är väsentligt för mig är att alla människor får mat, tak över huvudet, vård och omsorg och skyddas från brott. Så ja vårt synsätt skiljer sig uppenbarligen åt. Jag anser att det är positivt med ett samhälle där vi alla tillsammans arbetar för att alla ska få ett okej liv. I en nattväktarstat skyddas inte allas liv eftersom människor inte garanteras mat på bordet och tak över huvudet, bland annat – utan mat är det svårt att överleva.

      Ditt argument om varför socialism inte fungerar är ett icke-argument även denna gång. Dels så definierar du socialismens värdegrund på ett annat sätt än socialister beskriver den, genomtänkt för att vara nedvärderande. Dels så motiverar du inte varför det ena leder till det andra. Socialismens grundtanke är enligt mig att vi ska samarbeta för allas bästa och jag ser det inte som att jag offrar mig när jag bygger ett bra samhälle. Och jag ser det inte som att man tar avstånd från det värdefulla om man jobbar för ett samhälle där alla får utrymme.

      Jag antar att du anser att skatt är en bestraffning?
      Jag anser att skatt är ett sätt att gemensamt betala för det gemensamma och det är något jag vill göra i det samhälle jag lever i. Samarbete is the shit.

      Mitt intresse är att arbeta för ett samhälle där alla inkluderas och där inte var och en lever för sin egen vinningsskull – så om jag istället skulle leva enligt dina premisser så skulle jag göra våld på mig själv – och eftersom du verkar vara för frihet, så bör du alltså anse att jag gör rätt om jag arbetar för allas trygghet och ett välfungerande samhälle (jag ser tex inte hur sjukvård och dylikt skall fungera på ett bra sätt om det inte finns någon typ av planering och garanti om att den sköts från statligt håll)

      Du vet du har alliansen på din sida så du jobbar i en motvind som inte finns…

  16. Hej Elin!

    Kul att läsa din blogg!
    Jag är också för medborgarlön, och jag tycker som du att allt man jobbar ska läggas ovanpå medborgarlönen.

    Jag ser samma fördelar som du, plus några till:

    Jag tror också att psykiska sjukdomar skulle minska, och detta skulle naturligtvis vara en stor vinst för de personer som slipper psykisk ohälsa, och ekonomiskt för samhället.
    Dessutom tror jag att många fysiska sjukdomar också skulle minska, stressrelaterade sjukdomar och förslitningsskador t.ex.
    Många fler skulle ha tid och råd att jobba ideellt (som du skrev vill du jobba med att förbättra samhället och det finns många fler som vill det).
    Många färre skulle uppleva ett utanförskap och ilska mot samhället (vilket skulle minska t.ex. skadegörelse) när det inte längre är stigmatiserande att vara arbetslös, och de inte längre har två föräldrar som är arbetslösa och blir ständigt ifrågasatta och misstänkliggjorda (alternativt har tre jobb men ändå varken har pengar till hyran eller tid och ork att ta hand om sina barn).
    Fler skulle flytta till landet och odla egen mat i småskaliga jordbruk, bra för miljön och på sikt för ekonomin när oljan blir svindyr pga peak-oil.
    Fler skulle inse att de byter sin tid mot prylar när de jobbar, vilket skulle minska överkonsumtionen och miljöförstöringen.

    Du har säkert kommit på många av dessa fördelar på egen tid vid det här laget.
    (Eller ogillar medborgarlön, men det tror jag inte för har man börjat fundera på det så förstår man hur bra det är…)

    Ville bara kommentera hur som helst.
    /Malin :o)

  17. Elin,

    Jag ska börja med att utveckla varför socialism inte fungerar.

    Devisen ”från var och en efter förmåga till var och en efter behov”, är en sammanfattande grund för marxismen och socialismen.

    Essensen av devisen är att det kräver koordinerande och centralplanering för att utröna exakt vilka behov som föreligger och exakt vilken förmåga (produktivitet) som varje individ besitter. Effekten av centralplanering är närmast att jämföra med att hälla i vatten i en tank där det finns ett hål i botten som dränerar innehållet fortare i tanken än den tillförs vatten och ju mer man arbetar för att hälla vatten allt snabbare i tanken, desto större blir hålet. Ju mer arbete man tillför, desto större arbetsbehov uppstår. Svårigheten är att utröna och definiera förmåga, samt bestämma, prioritera, vems eller vilkas behov som kommer först. När alla har del i samma kaka, kan inte en person bestämma själv vilket hennes behov är. I så fall skulle han kunna bestämma att han har behov av en lyxyacht och det skulle ju inte fungera. Ingen kan således åläggas att bestämma över sitt eget behov, utan det bestäms på något sätt genom allmän röstning eller via en centralkommitté eller att någon enskild, utvald individ kan göra dessa bedömningar. Ponera att det sker så ”demokratiskt” som möjligt genom röstningsförfarande. I praktiken skulle det innebära att var och en skulle behöva redogöra för just sina behov genom att förelägga sina problem och sin misär. Varje person skulle tvingas redogöra för problem, för det är problem och inte arbete, som är grunden för allmosor. Det hela utmynnar alltså i en tävling där det gäller att hävda så stor misär som möjligt, och i praktiken genom att försöka hävda den gentemot sin granne eller bror. Detta leder till att de som kan producera håller tyst (och skäms för sin relativa omisär) och de som inte kan eller vill producera skriker högst och erhåller oförtjänt belöning i förhållande till arbetsinsats. Inte nog med att man skapar orättvisa på behovsplanet, man skapar dessutom minskad arbetsinsats från de, hela tiden färre antal, som faktiskt arbetar och försörjer de andra. Och det är ingenting konstigt med detta. Incitamenten att arbeta sjunker ju drastiskt! Mindre behov ”belönas” med mer arbete. Hela kakan minskar i och med att den samlande produktionen minskar och därmed sjunker de medel som kan fördelas till de med behov. I ett sådant läge är det rimligt att tänka sig att den församlingen röstar för att de som har störst förmåga skall arbeta ännu mer så att inte hela kakan ska fortsätta att minska. Arbete utan belöning, ty betalningen mäts inte tid eller arbetsinsats, utan i behov. Arbetsincitamenten sjunker ännu mer… Ett sådant system tar fram det sämsta ur människor.

    Inte nog med att de som kan arbeta bestraffas för detta, och erhåller skuldkänslor både från sig själva och sin omgivning, systemet leder till slut till att de med förmåga gör sitt bästa att dölja denna, de som arbetar saktar ner och ser till att de absolut inte arbetar mer än sin granne, därför att om man visar framfötterna skulle detta bestraffas med mer arbete utan belöning. Att göra sitt bästa i det allmännas intresse leder inte till belöning utan bestraffning. De med förmåga får hela tiden betala för de utan förmåga eller för andras slarvighet med mer arbete och övertid. Därför leder socialism till att ingen utmärker sig, eftersom det leder till bestraffning.

    Det finns givetvis alltid idealister som försöker ge det hela en chans. Men när dessa i sin iver att visa sin godhet gentemot de andra, ”familjen”, genom att komma på finurliga lösningar på problem, kommer dessa att ”belönas” med högre arbetsinsats, eftersom de bedöms ha högre förmåga än andra. Dessa personer aktar sig för att visa framfötterna en gång till.

    Socialismen skapar ett samhälle där det värsta straffet är att bli anklagad för att ha förmåga! Hur ska man prioritera någons högre utbildning kontra någons behov av en operation av ett brutet ben? Det är sådana prioriteringar som centralkommittén eller församlingen måste besluta om i ett samhälle med en allt krympande kaka. Och vad är det första man prioriterar bort i ett sådant samhälle? Jo, ”lyx”-konsumtion. Glöm hobbies, glöm kultur, glöm tobak, glöm alkohol, glöm nöjen, glöm allt vad fritid heter, eftersom det snabbt uppstår allvarligare behov att tillgodose. Hur utvecklande är det att bo i ett sådant samhälle?

    Till slut skäms man till och med för att äta sig mätt eftersom man inte kan stå ut med tanken att det är någon annan som har arbetat för att jag ska få mat för dagen. Och har man någon som helst känsla för ansvar så ser man till att inte skaffa fler barn, eftersom det skulle tära på det allmänna och orsaka merarbete för andra. Men de utan några spärrar när det gäller ansvarstagande skulle ha en kanontillvaro. De skulle samvetslöst kunna fuska till sig matransoner pga ”behov” och de skulle kunna skaffa fler barn utan att tänka det minsta på att ”någon annan” måste arbeta för betala för detta. Hur många skulle inte börja bevaka varandra i ett sådant samhälle? Alla som unnar sig något skulle tvingas stå till svars inför en arg mobb. Människor skulle börja ta lagen i egna händer. Den enda förmåga som verkligen belönas är att komma på sätt att lura systemet, att fuska. I ett sådant samhälle blir ärliga människor helt utlämnade till de oärliga. De ärliga betalar, de oärliga skördar frukter.

    Socialism i praktiken innebär alltså ett samhälle där människor bestraffas för att leva efter den påtvingade, altruistiska moralkoden – att sätta andras behov framför sitt eget. Ett samhälle där människor lider ju mer man försöker leva upp till moralkoden, och belönas ju mer man försöker bryta mot denna ”moral”.

    Socialismen skapar människor som är formbara och viker för makt. Socialismen förutsätter en moralkod där människan måste kapitulera sin tankefrihet. För att undvika detta är det viktigaste att skapa ett samhälle med en moralkod som belönar arbete och inte belönar icke-arbete.

    Med ovanstående i färskt minne är diskussionen om medborgarlön så förrädisk. Det låter bra, ”på papperet”, men medborgarlön är i allt väsentligt bara en variant av socialism. Införande av medborgarlön kommer att både snedvrida och i många fall helt eliminera naturliga incitament att arbeta och producera värden. Och detta drabbar alla i slutändan, eftersom basen för värdekapande, och därmed generell och specifik välfärdsproduktion, blir mindre. Viljan att arbeta sjunker, eftersom alternativet att spela Playstation blir så mycket mer lockande när värdet av mer arbete helt enkelt blir mindre. Resultatet blir att man arbetar mindre effektivt; allt mindre produceras, med samma insats.

    ”Jag vill arbeta för att skapa ett bra samhälle”, skriver du. Det låter fint och du menar det säkert också. Det vill jag också. Men vägen dit går inte genom tvång. Och du har helt rätt när du konstaterar att människor värderar saker olika. Vi är alla individer. Individer har olika värderingar. Ändå vill du tvinga folk in i en modell där de ska leva efter dina värderingar [i fråga om medborgarlönen, till exempel].

    ”Du håller för sant att människor arbetar för att få en lön. Vi är inte eniga där.”

    Man arbetar för att få någon slags belöning. Belöningen kan vara icke-materiell, men oftast är den materiell på så sätt att arbetet utmynnar i ett konkret skapat värde som man som individ sedan kan omsätta för att byta till sig välfärdstjänster, mat eller annat som man kan tänkas behöva.

    De 8000 kronorna antog jag vara något slags existensminimum. Du kan rimligen inte begära att de som väljer att inte arbeta ska erhålla samma materiella standard som de som faktiskt arbetar för att skapa värden som möjliggör försörjningen för de som inte arbetar?

    ”Exakt hur detta ska finansieras vet jag inte…”

    Så klart. Det är lätt att sitta och önska sig manna från himlen, det är svårare att få till det i praktiken.

    ”Att ekonomin i stort behöver fungera på ett väsensskilt sätt mot hur det fungerar idag ser jag.”

    Det är riktigt. Inslagen av tvång måste bort. Skyddet för individens fri- och rättigheter måste stärkas. Människor måste återfå makten över sina egna liv.

    ”Jag anser att det är positivt med ett samhälle där vi alla tillsammans arbetar för att alla ska få ett okej liv.”

    Det tycker jag också. Skillnaden verkar vara att jag efterfrågar frivilligt samarbete. Du förespråkar tvångslösningar.

    ”Socialismens grundtanke är enligt mig att vi ska samarbeta för allas bästa…”

    Då vill jag påstå, men hänvisning till det jag skrivit om socialismen tidigare, att du är fel ute gällande socialism. Socialism utmynnar inte i något trevligt samhälle, där alla får ”ett ok liv”. Resultatet blir något helt annat.

    ”Jag antar att du anser att skatt är en bestraffning?”

    Ja, det kan man säga. Eftersom produktivt arbete är grunden för all försörjning och all välfärd, så bör inte arbete bestraffas. Det är en moralisk styggelse att ta ifrån någon frukten av dennes arbete och värdeskapande, hur litet eller stort detta än är.

    Jag anser att skatt är ett sätt att gemensamt betala för det gemensamma och det är något jag vill göra i det samhälle jag lever i.” (Min fetning.)

    Du vill att jag, och alla andra, ska tvingas arbeta för att du ska få leva ditt liv som du vill. Är inte det ganska… egoistiskt? Är det ett ”bra samhälle” för alla?

    ”Samarbete is the shit.”

    Det håller jag helt och fullt med om. Så länge det är frivilligt.

    ”Jag ser tex inte hur sjukvård och dylikt skall fungera på ett bra sätt om det inte finns någon typ av planering och garanti om att den sköts från statligt håll.”

    Hur sjutton får folk mat på sina bord? Mig veterligt bidrar staten inte alls där. Mat är en minst lika stor livsnödvändighet som vård och omsorg. Utbud och efterfrågan verkar allokera maten till folks bord utan staten. (Eller egentligen så kommer maten till folks bord trots staten, eftersom staten i alla delar av matproduktions- och distributionskedjan tar ut skatter och avgifter på olika sätt. Ändå har folk mat…) Avlägsnar man statens långa armar från välfärdstjänsterna kommer folk att kunna nyttja den vård, skola och omsorg de har behov för ändå. Effektivare. Och utan tvång. Statens uppgift bör endast vara att garantera alla individers lika fri- och rättigheter.

    ”Du vet du har alliansen på din sida så du jobbar i en motvind som inte finns…”

    Om du tror att allianspartierna förespråkar något som ens är i närheten av en nattväktarstat har du verkligen inte mycket insyn i svensk politik.

    Mvh,
    RD

  18. Jag länkar till min blogg jag just skrivit om medborgarlön så kan vi se om jag tillför lite friskt tänkande i debatten här :)

    http://bibbzter.blogspot.com/2011/05/arbetslosheten-idag-ar-ett-gott-tecken.html

  19. Ragnar: Jag tycker du börjar i helt fel ände av de flesta problem du tar upp.

    Ditt argument utgår ju ifrån att människan är girig, egoistisk och utnyttjande i sin natur vilket forskare har bekräftat att fallet inte är. Dessutom finns det även forskning som stärker att människor presterar sämre om dom motiveras med pengar istället för att få fria händer att skapa.

    Sen har du ju absolut missat att vi idag har teknologi att ersätta ca 50-70% av förvärvsarbete med automatisering. Detta kommer leda till att stora delar av befolkningen kommer bli arbetslösa och inte kunna försörja sig själva vare sig dom vill eller inte. Det viktiga är ju att kunna distribuera vinsten av denna automatisering jämnt till alla. Detta jobb utförs ju inte av någon utan av ”robotar” och varför ska då en person ta den vinsten… det argumentet går ju inte ens ihop med ditt tankesätt att man ska behålla det man själv arbetar ihop.

    Sen kan man ju tänka på att automatisering kommer effektivisera produktionen så vi kommer bli ett rikare land ju färre människor som arbetar inom produktion och i viss mån service.

    Argumentet att folk inte kommer jobba utan att dom kommer spela playstation istället kommer oftast från bittra människor som inte trivs med sitt jobb. Dessa människor kommer ju också vinna på att de kan börja ägna sig åt vad dom tycker är intressant. Och även om det finns nån sanning i detta argument så tror jag inte att folk kommer att spela playstation 15 timmar om dagen. Det kommer bli extremt tråkigt i längden. Jag själv älskar spel men jag nöjer mig med 0,5-2 timmar i veckan annars börjar det klia i min kreativa tarm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: