Livet

av elin

En del i mitt relationsanarkistiska projekt är att fokusera på hela livet och inte stirra mig blind på relationerna. Jag kan börja med att berätta att det kräver att jag anstränger mig för att inte falla dit. Anonyma relationsanalytiker kanske vore en platsande sammanslutning för mig för det ter sig som en drog. Det börjar med att jag berättar om något som har hänt, en anekdot, jag bygger upp spänning och skapar intresse – jag är bra på det. Sedan glider jag obemärkt över i ”hur ser det ut från den andras perspektiv”-analys och det är där någonstans jag börjar tänka i loopar. Å ena sidan, å andra sidan, å femte sidan osv. Det finns en bitterljuv lockelse i att till exempel vara avståndsförälskad, jag har övat mig på det sen jag var ungefär fem. Vad känner hen, vad vill hen, vad ska jag göra för att… ???

Med ojämna mellanrum finner jag mig ha fallit ner i det där träsket igen och inser att jag måste hantera det på något sätt. Fokusera på annat i livet. Och nu när jag precis har trampat runt i det där träsket igen och börjat gå mot Hela Livet-fokus vill jag prata om hur det kan göras. Denna gång har jag, tillsammans med en vän, kommit fram till att vi aktivt behöver låta bli att prata om relationer. Vi behöver gränsdragningar kring det ämnet för att det inte ska breda ut sig som en cancersvulst och ta över allting. Vi har därför begränsat det till att vi får berätta lite om vad som hänt, men om någon av oss glider in i cirkulära never ending-resonemang om hur någon annan tänker, känner, vad hen vill … då är det stopp. Och för att få stopp på det har vi infört att börja prata om vädret, som ett sätt att lite skämtsamt ta oss över till något annat ämne. Det fina är att det fungerar!

Våra samtal har börjat handla om litteratur, språk, natur och politik i första hand. Det finns många vinster med detta, dels får livet mer diversitet och dels så har vår relation blivit mer givande.

Jag har en inte helt ogrundat antagande om att just relationsfokus till bristningsgränsen är ett problem vanligare bland de födda till kvinnor än bland de födda till män. Och jag ser det som en del i ett frigörelseprojekt att inte lägga allt fokus där. Bland de födda till män kan det nog (i vissa fall) tvärtom behöva läggas ett ökat fokus där, på andras perspektiv? Oberoende av kön så tror jag att en jämnare fördelning mellan tankar på andras perspektiv respektive sitt egna perspektiv är positivt. Med huvudfokus på det egna perspektivet ändå, så att man vet var man har det och kan berätta om det också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: