Fler bilder?

av elin

Jag läste Anna Svenssons debattinlägg på SVT.  Sammanfattande så uppfattar jag det som att hon vill poängtera att drömmen om att leva ett lyckligt familjeliv samtidigt som man är feminist inte är död, att det är fullt möjligt och att kvinnor, om de hamnar i destruktiva relationer kan göra slut. Hon är kritisk till den bild av hopplöshet som hon tycker målas upp i tex Bitterfittan, det vill säga att det är omöjilgt att leva familjeliv och samtidigt vara självständig som kvinna.

Jag är också kritisk till den hopplöshet som målas upp i tex. Bitterfittan. Min kritik handlar dock om bland annat att kärlek och tvåsamhet beskrivs som mer eller mindre samma sak. Jag uppfattar det som att Sveland vill visa på att det finns starka normer i tvåsamma relationer (i synnerhet heterosexuella) som är svåra att bryta emot när man är i det – det håller jag med om. I Bitterfittan ges dock inget hopp om att något annat skulle kunna vara möjligt. Så ställer vi då Anna Svenssons text mot det och även hon verkar se familjeliv/tvåsamhet/äktenskap som synonymt med varmt, mysigt, kärleksfullt liv.

Om man ser familjeliv (i mer eller mindre normativ tappning) som platsen där man kurar ihop sig tillsammans, skapar gemenskap, värme, kärlek, hemtrevlighet osv. ja då förstår jag om det känns negativt att ”hamna utanför” det och att man inte vill offra det för att leva ett feministiskt liv. Att få bilder av folk (kvinnor) som lyckas kombinera karriär, familj och feminism är naturligtvis hoppfullt då. Det ger en en känsla av att det inte är hopplöst, man måste inte välja mellan feminism/självständighet/frihet och värme/kärlek/gemenskap.

Det jag uppfattar tappas bort någonstans på vägen är att värme/kärlek/gemenskap inte enbart går att skapa/känna i en mer eller mindre normativ familjekonstellation och jag har å min sida svårt att se att den traditionella familjeformen behöver mer uppsjåsande än den redan har. Jag skulle vilja se mer av alternativen. Kanske är det vår uppgift, vi som inte lever familjenormativt, att berätta om hur livet kan se ut med bland annat värme/kärlek/gemenskap på andra vis. Det behövs kanske snarare konkurrerande bilder, för att luckra upp den allt-överskuggande norm-familj-bilden, än fler kritiska analyser av hur negativ kärnfamiljen är – för det har vi sett väldigt mycket av. Och inte har det ruckat på normen så särskilt mycket?

Jag tror inte att dessa nya bilder av hur livet också kan se ut bör skönmålas, för det blir varken trovärdigt eller intressant. Jag tror dock att det är bra att visa, konkret, hur våra liv ”ser ut”. Det finns en risk att varje liten negativ upplevelse som beskrivs i mitt icke-normativa liv tolkas som på grund av att jag inte har en man, för att jag inte har fattat att jag är lesbisk, för att jag inte har barn, eller… men skitsamma – vissa skulle säkert även uppskatta att bara läsa om Något Annat?

Soundtrack till första utkastet av denna text (finliret behöver att jag instrumentell musik till)

Efter att ha läst igenom det jag nu skrivit så funderar jag på om denna blogg kanske är platsen för att även berätta om mitt vardagliga liv – visa på hur det konkret ser ut?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: