Archive for september, 2011

28 september 2011

Ny blogg?

av elin

Jag tror att jag ska starta en ny blogg som tydligare speglar det jag faktiskt skriver om. Det verkar glida mot vardaglighet och bokbloggande men jag vill ha kvar relationsanalyserna. Frågan är om jag ska göra om denna, med samma adress, eller starta en ny för att få en ny adress. Jag tycker inte riktigt om adressen hit, kanske just för att den pekar enbart mot att det skulle handla om relationer vilket det nu inte gör längre. Eller gör det det om man vidgar begreppet ‘relationer’ en aning? Min relation till böcker, människor och mitt liv? eh, jag vet inte riktigt.

Kan ju alltid testa en poll:

Etiketter:
26 september 2011

Läshelg!

av elin

Helgen som var blev av den bästa sorten, jag hade besök och vi hann umgås på fredagskvällen och på lördag och söndag hade jag oceaner av tid som jag ägnade åt läsning och ett muséebesök. Jag läste ut Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) och den tog sig när jag satt längre stunder med den. Den handlade bland annat om ensamhet och om sorgen kring att inte bli förälder (moderskapet som en del i att vara en riktig kvinna) och jag känner att jag skulle behöva läsa om någon (kvinna) som antingen valt att inte bli förälder och är nöjd med det, eller som inte blivit förälder på grund av livsomständigheter och kanske sörjt det, men lever ett bra liv ändå. Jag tycker att det finns lite för många berättelser om den totala ensamheten som en konsekvens av att inte bli förälder, om man är kvinna. Samtidigt så var det troligen riktigt jobbigt då (tidigt 1900-tal) just på grund av normerna kring det och är väl fortfarande så. Men just därför vill jag läsa något annat. Också. Så om någon har tips på en roman med en medelålders kvinna utan barn där det inte är ett problem så tipsa på.

Boken är alltså en roman baserad på Ellen Keys liv och jag är och förblir väldigt fascinerad av de där kvinnorna kring sekelskiftet. Hade gärna läst mer om hennes politiska verksamhet dock.

Nästa påbörjade bok är Janusstenen och jag vet inte om det är översättningen eller något annat, men jag är inte riktigt lika frälst som jag var i den första boken Flickan under jorden. Jag tror att det bland annat beror på att jag upplever att det är för många förklaringar om vad som hänt tidigare, i just den boken jag föll mer för alltså och som jag läste bara för en vecka sedan. Jag minns vad som hände då, jag blir irriterad av att bli påmind överdrivet mycket. Tanken är väl att böckerna ska kunna gå att läsa separat, men för min del blir det störigt.

23 september 2011

Bokmässa och celebert besök

av elin

Igår var jag en sväng på bokmässan i hopp om att branschdagen skulle vara lite lugn, men redan när jag kom innanför dörrarna kände jag mig yr av alla människor och kanske framför allt alla lysrör. Jag gick omkring ett tag på måfå, hängde med min vapendragare i RFSUs monter och köpte Ja till Liv och Mats kamp och fick båda signerade. Plötsligt har jag blivit en serieläsare, har länge levt i villfarelsen att jag inte tycker om serier. Problemet var naturligtvis att jag inte stött på någon serie med kvalité.

Tack vare bokmässan så får jag besök av Hanna (från Vi som aldrig sa sexist) i helgen och det ser jag fram emot. Vi har inte setts sen Pride 2008 och inte hann vi ses mycket då heller.

21 september 2011

Mera vardagsgegga, med finess

av elin

Helena har skrivit Vardagsgegget i svenska deckare: en högst personlig hypotes och jag är fascinerad över de olika perspektiven man kan ha. Jag är inte lika bekant med deckare i allmänhet och svenska deckarna i synnerhet som Helena är, då deckare (eller spänning, thrillers, skräck) inte står högst när jag väljer litteratur. Deckargåtan i deckarna finner jag rätt ointressant. Men och det är ett viktigt men, jag tycker att deckarformen har en fördel när det gäller drivet i berättelsen. Även jag har svårare att lägga ifrån mig en bok när jag undrar hur det ska gå. Suget finns ofta där i deckare, om de är bra. Deckargåtan har alltså en berättarteknisk fördel som kan vara svårare att komma åt utan ett så uppenbart nav att spinna berättelsen runt.

Men jag vill att mordet, brottet ska fungera som kitt, som anledning att berätta om ett antal personers liv. Livet som är det som jag finner intressant i litteratur. Att få ta del av andra människors liv, att få inblick i andra vardagar än min egna. Och, det ska jag inte sticka under stol med, även igenkänning har en viss dragningskraft på mig. Igenkänningen är dock högre för mig när jag läser om Ruth Galloway som bor för sig själv i obygden med sina katter och utan TV än när jag läser om villavardag. Och just villavardagen vet jag inte om jag känner mig så intresserad av heller. Jag har inte läst Läckberg och blir lite sugen nu bara för att göra mitt ”svar” lite mer förankrat i det som diskussionen startade i, men det får bli ett senare projekt i så fall. Hur som helst så är vardagen som sådan något jag är mycket förtjust i och för mig behöver den inte ha en roll i deckargåtan, eller i det som andra personer kallar ”handlingen” utan huvudfokus är att lära känna karaktärerna. Jag vill ha vardag som gör att jag känner att jag skulle kunna vara där, vardag som gör personerna verkliga.

Apropå eskapism så tror jag att jag behöver väldigt mycket vardag och känsla av trovärdighet för att jag ska kunna förflytta mig dit, till den fiktiva världen. Jag har tex väldigt svårt för fantasy eftersom jag inte får någon känsla av ”detta skulle kunna hända på riktigt” när jag läser sådant. Bör tilläggas att jag har gjort väldigt sporadiska försök. Det enda sättet att få in mig i en fantastisk värld är att låta någon gå igenom en garderob, eller springa in i en perongspelare ;) (det behöver alltså finnas en koppling mellan ”den verkliga världen” och den fantastiska världen, men oftast föredrar jag sådant på film och inte ni bokform).

Etiketter: , ,
20 september 2011

Ett metainlägg

av elin

Vissa kvällar vill jag skriva, men saknar konkreta berättelser att berätta, eller teser att testa. Kanske även ork att lägga ner den kraft som krävs för att skriva bra. För att säga något. Om det handlar om en berättelse, en ögonblicksbild från dagen, eller en resumé av den samma så vill jag beskriva det på ett sätt som gör det levande och det kräver viss fokusering. Om det handlar om en tanke jag vill precisera, jag gör det bäst i text, så krävs det mer. Inte för själva texten, men för att sätta igång. Tröskeln är högre. Jag har inte klart för mig vad det är jag vill ha sagt och därför tror jag att jag kommer ha svårt att få ihop det. Få till den röda tråden och säga något. Oftast går det bra när jag väl sätter igång, texten reder ut åt mig.

Jag har för vana att skriva och uppdatera direkt och har förstått att andra(?) skriver och sparar och sedan går tillbaka och redigerar. Skriver om. Preciserar. Det skulle vara intressant att göra så. Att testa det, i synnerhet när det gäller texterna som känns motiga att påbörja. Att genom att tänka ”jag ska bara skiva ett utkast” forcera den där tröskeln enklare.

Etiketter:
18 september 2011

Strömstad

av elin

Jag har tillbringat helgen i Strömstad. På fredagskvällen hade jag mamma för mig själv så då pratade vi engagerat om relationer till halv tre på natten och förutom ett litet utbrott så var det bara trevligt och intressant. Hon vill förstå hur jag känner kring mina relationer, kring det faktum att jag inte vill leva tvåsamt. Jag tror att hon vill kunna känna hur jag känner, inte bara förstå det intellektuellt. Hur beskriver man en känsla så att den som hör/läser det förstår det känslomässigt? Går det? Som vanligt så tror jag att skönlitteratur vore den bästa vägen och jag vill så gärna kunna skriva så att det känns. Men kan jag det? Kan jag skriva skönlitterärt så att det blir bra och trovärdigt?

Helgen har i övrigt haft ett långsamt tempo, jag har läst (Hertha – bokcirkelbok som bör vara utläst till imorgon), gått en sväng till havet och suttit på en sten och betraktat ett lugnt stålgrått hav med bara små krusningar. Gick sen bort till badplatsen och la mig på en klippa och kände vinden och lugnet, vilat i soffan, läst mera, ätit god mat och druckit lite vin. Sett på tv, vilket inte hör till vanligheterna. Vi såg på En stjärt på himlen, vilket var humor jag gillar.

Jag ska läsa vidare i Hertha nu och försöka att inte ha ett jag-måste-bli-klar-hur-många-sidor-till-perspektiv, eftersom det tar bort mycket av glädjen i att läsa och boken är ju bra.

 

15 september 2011

Rutiner och Ruth

av elin

Jag undrar hur länge den första fascinationen över det nya livet, heltidspraktik och fungerande rutiner, kommer hålla i sig. En är den stark. Jag vaknar runt sex på morgonen och går upp relativt omgående utan att vara överdrivet trött, gör Qi gong, äter jag frukost och lyssnar på morgonpasset. Går iväg till spårvagnen kring halv åtta och numera läser jag på vagnen (jag behöver köpa nya hörlurar så att jag kan stänga ute eventuella samtal omkring mig med instrumentell musik). Kommer till jobbet mellan åtta och halv nio (närmare halv nio, eller lite senare). Landar lite och funderar på vad jag ska fokusera på under dagen. Gör något rutinartat och går sedan och fikar. Det är trevligt folk jag jobbar med, fikorna och luncherna är socialt avslappnade. Jag har trevligt. Själva arbetsdagen består av att ställa i ordning i källarbiblioteket, förstå sig på databasen (och helst inte råka skriva ut en hel databas på drygt 7000 sidor..), inventera tidskriftsrummet, se till att saker som dammsugare, dammvippa, plastfickor, munskydd osv köps in så att jag kan ta tag i i ordningställandet på allvar. Skriva etiketter, skriva ut, klippa. Och de senaste dagarna har det varit endel dötid då jag varit lite för sjuk för att arbeta praktiskt hela dagen, men för frisk för att vara hemma. Kombinerat med att jag ännu inte kan ta tag i de mer skrivbordsbundna uppgifterna. Eller jag har för få som läget är nu.

Vid femtiden åker jag hem, läser även då på vagnen och har ännu större behov av att stänga ute människorna som tjattrar – det tycks vara fler som åker med vänner på eftermiddagarna och som en följd av det blir det fler samtal. Om jag inte är väldigt inne i boken så har jag svårt att inte lyssna. Väl hemma handlar jag (om det behövs), lagar mat, äter mat, diskar och lyssnar på P1. Radioföljetongen ”Här ligger jag och blöder” har kommit ganska lägligt till maten, eller diskningen i några dagar nu och jag vill gärna höra vidare hur det går nu. Funderar på att även lyssna in mig på det avsnitt jag inte hört.

Det blir eventuellt lite datortid innan klockan är nio, då är det läsande och skrivande som gäller tills jag blir trött. Det är en fantastisk rutin. Jag blir helt glad av det och fascinerad som sagt. På torsdagar är det vanligen kör, men idag kände jag mig för förkyld för det och sedan blev den inställd i alla fall. Och på tisdagar kommer jag ha Qi gong att gå till.

Och så Ruth, huvudpersonen i Flickan under jorden, av Elly Griffiths, jag är lite förälskad i henne tror jag. Hon bor i en liten stuga på gränsen till saltängarna. Det är november när berättelsen börjar och vinden viner och regnet piskar och det är ljuvligt. Jag blir nyfiken på att ta reda på mer om det som kallas marskland, tänker att det är en miljö jag inte är bekant med. Ebb och flod har en viktig roll i berättelsen och jag vill ägna all ledig tid åt att läsa samtidigt som jag vill att det ska vara länge.

08 september 2011

Hemma för vård av sjuk vuxen

av elin

Natten till igår så blåste vildvinet som har täckt halva mitt köksfönster ner och det ser nu väldigt kalt ut. Kallt ut. Samma natt hade jag besök från Norrköping, en vän jag inte träffat på två år eller mer. Vi åt lite mat, drack te och pratade och jag tänkte; detta vill jag göra oftare än sisådär vartannat, var tredje år. Det är nog dags att spika upp kalendern (jag har en som Sara Elgeholm gjort som är jättefin) på väggen och där i planera in sällan-folket så att de inte faller undan i onödan.

I allmänhet tycks jag vilja plocka upp ‘borttappade’ vänner, sådan som fallit bort av ingen annan orsak än att rutinerna ändrats, någon har flyttat, kretsar har ändrats och så vidare. Människor jag blir glad av, trygg med.

Idag är jag hemma och tar hand om mig själv eftersom jag vaknade med en fabrik i lungorna. Ångfabrik tror jag. Lyssnar på P1, tar det lugnt, ska åka en sväng till Gamlestadens bibliotek och hämta Hertha som ska läsas till den feministiska bokcirkeln jag är med i där. Dricka vatten, äta honung, vitlök, ingefära och citron?

 

Etiketter: ,
03 september 2011

Malmö och Botaniska

av elin

Jag var i Malmö fredag-tisdag och det var bra, mycket bra. Varje gång jag åker dit så kommer jag på att ”hit vill jag åka oftare” – denna gång bestämde jag att jag ska planera in att planera in Malmöresor ungefär en gång per kvartal. Vilket innebär att jag kommer skriva in i kalendern ”Malmö?” för att påminnas om att jag ska planera in det någonstans i närheten av det där frågetecknet.

Jag känner mig hemma där, det finns gemenskap och avslappnad stämning. Djupa samtal och tid för att skriva och läsa. Glädje och allvar.

Samtidigt som jag var i Malmö hade jag omvälvande samtal med en vän på hemmaplan. Det var också bra, samtidigt som det var påfrestande och jag märkte hur jag hela tiden sökte efter enkla lösningar. Fortsätter söka efter enkla lösningar. Men de finns inte..

I torsdags började jag på min praktik och jag trivs där, stämningen är avslappnad. Det är något visst med människor som har uppkavlade arbetskläder och äter i matsalen barfota. Jag gillar det. Och hur det blandas med till synes uppstyrda människor i byxor och skjorta som får rosiga kinder när de pratar om ett ekonomimöte. Och jag är önskad, behövd. Jag ägnade fredagen åt att söka information om bokvård. Det var så roligt att jag nog nördade in mig på inte helt relevanta områden som hur man smörjer in ryggen på skinnband och användandet av exlibris. Det mest relevanta just nu dammhantering och hur svalt/torrt böcker bör förvaras. Inte för att jag har någon idé om hur det skulle kunna påveras i de lokaler som finns. Tindrande ögon får jag i alla fall när jag ska ta hand om dessa böcker som är från 1700-talet de äldsta och överhuvudtaget bara en massa böcker om växter. Jag vill bläddra i dem allesammans. Lär bli mer insatt i botanik på köpet.

Att vara på en helt ny arbetsplats, med mängder av ny information och plötsligt behöva gå upp sex på morgonen har dock tagit på krafterna och idag har jag tillbringat stora delar av tiden liggandes i min soffa lyssnandes på Winnerbäck. Gick en promenad runt kvarteret och kände mig nästan full pga trötthet. Hoppas det går över relativt snabbt, orkar inte vara så trött.