Mera vardagsgegga, med finess

av elin

Helena har skrivit Vardagsgegget i svenska deckare: en högst personlig hypotes och jag är fascinerad över de olika perspektiven man kan ha. Jag är inte lika bekant med deckare i allmänhet och svenska deckarna i synnerhet som Helena är, då deckare (eller spänning, thrillers, skräck) inte står högst när jag väljer litteratur. Deckargåtan i deckarna finner jag rätt ointressant. Men och det är ett viktigt men, jag tycker att deckarformen har en fördel när det gäller drivet i berättelsen. Även jag har svårare att lägga ifrån mig en bok när jag undrar hur det ska gå. Suget finns ofta där i deckare, om de är bra. Deckargåtan har alltså en berättarteknisk fördel som kan vara svårare att komma åt utan ett så uppenbart nav att spinna berättelsen runt.

Men jag vill att mordet, brottet ska fungera som kitt, som anledning att berätta om ett antal personers liv. Livet som är det som jag finner intressant i litteratur. Att få ta del av andra människors liv, att få inblick i andra vardagar än min egna. Och, det ska jag inte sticka under stol med, även igenkänning har en viss dragningskraft på mig. Igenkänningen är dock högre för mig när jag läser om Ruth Galloway som bor för sig själv i obygden med sina katter och utan TV än när jag läser om villavardag. Och just villavardagen vet jag inte om jag känner mig så intresserad av heller. Jag har inte läst Läckberg och blir lite sugen nu bara för att göra mitt ”svar” lite mer förankrat i det som diskussionen startade i, men det får bli ett senare projekt i så fall. Hur som helst så är vardagen som sådan något jag är mycket förtjust i och för mig behöver den inte ha en roll i deckargåtan, eller i det som andra personer kallar ”handlingen” utan huvudfokus är att lära känna karaktärerna. Jag vill ha vardag som gör att jag känner att jag skulle kunna vara där, vardag som gör personerna verkliga.

Apropå eskapism så tror jag att jag behöver väldigt mycket vardag och känsla av trovärdighet för att jag ska kunna förflytta mig dit, till den fiktiva världen. Jag har tex väldigt svårt för fantasy eftersom jag inte får någon känsla av ”detta skulle kunna hända på riktigt” när jag läser sådant. Bör tilläggas att jag har gjort väldigt sporadiska försök. Det enda sättet att få in mig i en fantastisk värld är att låta någon gå igenom en garderob, eller springa in i en perongspelare ;) (det behöver alltså finnas en koppling mellan ”den verkliga världen” och den fantastiska världen, men oftast föredrar jag sådant på film och inte ni bokform).

Annonser
Etiketter: , ,

5 kommentarer to “Mera vardagsgegga, med finess”

  1. Intressant! Jag tror att vi egentligen är rätt överens om att det vardagliga, om det är utfört med finess och stil, kan lyfta berättandet såväl som själva deckarintrigen. Just böckerna om Ruth Galloway är ju ett ypperligt exempel. Det jag vänder mig mot är när det, som hos Läckberg, vardagsgeggas för vardagsgeggandets skull utan att tillföra något relevant annat än möjligen identifikationsfaktorn, känslan av att befinna sig i grannens kök. När det dessutom inte finns någon språklig finess eller ansats till att sätta det hela i ett större perspektiv.. ja, då vill jag bara skrika ”SLUTA VARDAGSGEGGA!” ;-)
    Med detta sagt så är skildringar av vardag synnerligen förekommande hos många av mina deckarfavoriter.

    • Jag blir ju mer ”sugen” på att ta mig an i alla fall en Läckberg så att jag ”vet vad jag pratar om”. Jag tror att jag har Isprinsessan stående i min bokhylla hemma, är det den första i den här serien som du ”trots allt” inte kunde sluta läsa, var det förra sommaren? Om jag läser den, får jag se exempel på den meningslösa vardagsgeggan då? :)

      • Ja! :) Fast Isprinsessan är nog iofs hennes bästa bok och det blir mer och mer meningslös vardagsgegga ju längre in i serien man kommer… Och ja, det var förra sommaren. Läste och läste fast jag egentligen inte gillade jag vad läste, ytterst märkligt.

  2. Några veckor av bara läsning vore inte fel, jag har fyra böcker att hämta på biblioteket. Tre av dem har jag blivit inspirerad att läsa tack vare dig :) Dels har vi Janusstenen vilken jag troligen kommer kasta mig över, sen Gå sönder gå hel (vilken jag inte vet om jag klarar av egentligen, men jag tycker om hur Sofia skriver och vill försöka) och så Ur vulkanens mun eftersom jag blev intresserad av uppföljaren. Och så har jag två böcker på gång…

  3. Kul att höra! Janusstenen är nästan ännu bättre än Flickan under jorden, och så finns det ju en tredje bok också (och i januari en fjärde!). Gå sönder, gå hel är tung men otroligt bra, så jag tycker du ska läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: