Tid för arbete, tid för gemenskap?

av elin

Jag kommer hem från jobbet ungefär klockan sex och efter mat och diskning är klockan åtta. Klockan nio vill jag stänga av datorn och varva ner. Läsa eller skriva. Det är inte helt smidigt att vara social på vardagarna när det ser ut så. Det skulle tex gå att bjuda med någon hem och äta ihop och sedan säga hejdå vid nio. Tre timmars häng, visst vore det ganska fint. Men efter drygt åtta timmar på arbete när jag är trött och hungrig så är ensamheten det som lockar mest. Och om jag nu ändå väljer att vara social så är det bra om jag kommer ihåg morgondagen och faktiskt ber vännen gå vid ungefär nio och det hör inte till min starka sida. Har jag trevligt så glider jag gärna lite (mycket) på sluttiden.

Eftersom jag bor själv så blir veckorna som en följd av detta rätt osociala förutom det sociala som finns på jobbet, vilket det inte alls är något fel på, men det är något annat. På torsdagar har jag i och för sig kör och då blir det lite socialt omkring det, men jag är fullständigt slut när jag kommer hem, vid tio (då jag varit hemifrån sen ca halv åtta på morgonen).

Det här är ju inte alls någon unik situation och jag undrar hur andra hanterar det. Det bör finnas fler som bor själva som känner att det där att hinna träffa vänner är svårt och det måste finnas de som bor med andra som känner en stor längtan efter att få vara själva, ifred, att någon gång inte behöva förhålla sig till andra. Och de som bor med andra lär inte ha lättare att få till det där med att träffa vänner, som de inte bor med.

En fråga som kommer som en självklar reaktion på detta är: varför jobbar vi så mycket? Med tanke på hur mycket effektivisering det har skett sedan den senaste arbetstidsförkortningen (jag kan inte de exakta siffrorna, men de är inga små förändringar vi pratar om) så är det mycket konstigt. Även om all den arbetstid som görs nu behöver göras så skulle vi väl åtminstone kunna dela rättvist på det. Det är i mina ögon absurt att vissa ska arbeta tills de stupar, medan andra inte har något arbete alls. Som kuriosa kan vi ju även fundera på hur många det är som mest sitter av tiden (Läs i ”Ja till Liv!” om arbetslinjen, eller i Arbetssamhället av Roland Paulsson). Det är inte ovanligt att de där åtta timmarnas arbetstid mest handlar om att sitta av tiden, att lova att befinna sig på en viss plats under si och så många timmar per dag – eftersom det skulle se dumt ut om man fick gå hem när arbetsuppgifterna är klara? Sedan har vi andra arbeten, på försskola, skola, äldrevård, sjukvård osv. där det är allt för få anställda och där arbetsbelastningen ofta är hög under hela arbetsdagen.

Jag skulle vilja ha mer diskussion kring hur vi ser på arbete och varför. Vad ‘behöver’ vi göra för att samhället ska rulla på? Hur nödvändigt är det tex med telefonförsäljare och att skapa efterfrågan… konsumtion har ju inga nackdelar? Jag har svårt att, som många andra, anse att det ekonomiska system vi har nu fungerar. Vi behöver ett nytt ekonomiskt system som hjälper oss att bygga ett bra samhälle tillsammans och som frigör tid så att vi hinner umgås med varandra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: