Begränsar jag mig i onödan?

av elin

Jag hade ett samtal på lunchen, om relationsanarki. Det har blivit lite fler samtal om det igen på senare tid och det är en sak som har slagit mig som är lite motig när jag tänker på detta på senare tid. Det handlar om svårigheten att ändra normer själv. I synnerhet om normerna som man vill ändra på handlar om relationer. Relationer är per definition något man gör tillsammans med andra människor. Så länge mina relationer ser ut ungefär så som de flesta förstår vänskapsrelationer så krockar jag inte nämnvärt med min omgivning. Jag tycker att de relationer jag har kan vara på många olika sätt. Det finns närhet, förståelse, kärlek. Det finns lite mer fysisk närhet än jag tror gängse norm för vänskap brukar tillåta. Jag upplever att mitt förhållningssätt till förälskelse jag känner är enklare nu. Det är inte lika viktigt med ömsesidighet för att jag ska njuta av känslorna.

Just nu har jag inget direkt behov av vare sig delad vardag, eller sex och det är ju praktiskt.  Då slipper jag riskera att stöta in i kanter. Slipper gå i närkamp kring de normer som ofta spelar roll där. Jag ingår inte i något nätverk där relationsanarki är norm. De flesta jag känner vet (ungefär) vad det handlar om, men praktiserar det inte själva. Det finns enskilda personer i min vänskapskrets som gör relationsanarki.

Jag har börjat fundera på om jag har anpassat mitt behov av sexuell närhet, romantik och vardagsnärvaro till en nivå som är enkel att hantera pga en trötthet inför tanken på de konflikter jag tror att det skulle innebära att försöka ”få till” de aspekterna i mitt liv. Det känns i och för sig oproblematiskt nu, men tanken på relationer som rör sig inom parrelationernas territorium genererar verkligen en trötthet. En ”eh, orkar inte ens fundera på det”-tanke/känsla.

Det jag funderar på nu är nog något i stil med om jag överdriver de komplikationer jag tror att det skulle innebära. Och om jag alltså begränsar de upplevelser jag har i mitt liv i onödan.

 

Annonser

3 kommentarer to “Begränsar jag mig i onödan?”

  1. Spännande! Jag tänker att om man vidgar perspektivet på relationsanarki behöver man kanske inte definiera sig själv som relationsanarkist, utan bara sträva efter ärlighet och öppenhet i sina relationer. Mot sig själv i första hand (för att förstå vad man känner) och mot den/de andra därefter (när man vet vad man känner – eller vara ärlig med att man inte vet vad man känner). Och att erkänna att saker förändras, känslor, tankar, drömmar. (Det är nog detta jag menar när jag pratar om samspelet mellan integritet och empati.)

    Jag tänker också att det är en sak att vara observant på vad man känner, hur man reagerar – och en annan hur man väljer att agera på det. Att känna sig ”tvungen” att agera i enlighet med känslan är ju begränsande i sig. Oavsett om känslan är attraktion eller att man upplever motstånd mot förväntningar från andra (som jag själv är lite allergisk mot). Man kan ha kortsiktiga och långsiktiga strategier i sitt liv och ibland kan medicinen smaka beskt men göra gott.

    Vad jag menar med det är nog att det är relevant att förstå vilka värderingar som är viktiga för just mig. Vad jag vill ska vara ledstjärnor i mitt liv. Men precis som man inte alltid kan gå i rak riktning åt det håll kompassnålen visar behöver man ibland ta vissa omvägar i livet, utan att för den skull tappa bort vart man var på väg…

    • Jag och de flesta andra som ”gör relationsanarki” säger just så för att det inte handlar om en identitet. Det är inte något man är, utan något man gör. En strävan. Och jag vet vad jag vill, men jag vet också att normerna inte är på min sida och ibland känns det rätt motigt.

      Det är jobbigt att förhålla sig på ett avslappnat sätt när en annan person har en tydlig normkör i ryggen medan man själv uppfattas som bara motvalls och envis. Den som följer normen uppfattas sällan som motvalls och envis utan det den känne och gör förstås lätt som ”bara varande”.

  2. Gillar att göra substantiv till verb när det är det som det handlar om. Att ”göra relationsanarki” tydliggör att det är en pågående process, till skillnad från att ”vara relationsanarkist” som lätt uppfattas som något statiskt. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: