Archive for juli, 2012

09 juli 2012

Meningen med att skapa arbete?

av elin

När människor kämpar för ”rätten till arbete” så handlar det oftast om rätten till en ekonomisk standard som är högre än den som samma person får om hen inte arbetar. Ibland kombineras detta med viljan att vara med och bygga/hålla uppe samhället, antingen genom att arbeta med något som är meningsfullt, eller genom skatten.

Det politiska svaret på önskan att arbeta (få mer pengar/bidra till samhället/slippa stigmatiseras) är en ständig diskussion om hur vi ska skapa arbete. En tanke är att arbetstillfällen uppstår om företag får betala mindre i skatt, för då kan de anställa fler, då kommer de öka sin produktion (i diskussionen tycks det oftast handla om producerande företag?) och anledningen till att skatten på lönen ska sänkas är enligt samma teori att folk då kommer konsumera mera och alltså köpa de saker som företagen kan producera när de kan anställa fler. Ofta handlar det om lyxkonsumtion och folk ska alltså jobba mer för att kunna konsumera mer för att kunna anställa fler för att? Eftersom skattesänkningsidén inte innebär att det på det viset dras in mer pengar till det allmänna så går det inte att hävda att syftet med det hela är att få mer pengar till skola-vård-omsorg. Det är alltså inte inom den offentliga sektorn som det ska ”skapas mer arbete” enligt det här sättet att tänka. Utan det mera arbetet ska skapas så att folk får jobba så att de får mer pengar så att de kan konsumera mer så att fler kan jobba. Jag upprepar mig nu va? Det beror på att jag blir ganska frustrerad av fenomenet och inte förstår att så få ifrågasätter det.

Det finns även de som säger att de ser problemet med att ökad konsumtion för att kunna stötta mer produktion för att kunna anställa fler för att… fler ska kunna jobba för att? kan leda till ökat utnyttjande av naturresurser. Deras svar på det är att det är tjänster som ska öka. Vi ska köpa och sälja fler tjänster så att fler får jobb så att mer pengar är i rullning för att?

Vad är egenvärdet med att pengar flyttas? Det ser bra ut i statistiken för att BNP höjs varje år? För att den heliga tillväxten måste tas om hand? För det tycks ju inte vara så att det viktigaste i hela ekvationen är att viktiga samhällsfunktioner upprätthålls.

Jag vill att detta börja diskuteras på riktigt. Vi behöver komma på en bättre lösning.

06 juli 2012

Vänskapande

av elin

Jag har funderat lite på sista tiden kring vänskap, bonding, regelbundenhet, engagemang, gemenskap och ensamhet. Jag finner mig gång på gång besviken på människor för att jag uppfattar det som att de inte engagerar sig i vår relation. De lever på i sina liv och i deras liv tycks inte jag ha någon viktig roll. Det är inte så att jag tar det som en jättediss, men när det tycks bli så med många så känns det lite ensamt. Tankarna jag har kring det här är på flera nivåer, dels så tror jag att jag har en tendens att glömma bort de vänner som finns där, de som hör av sig och engagerar sig. Att det som stärker bilden av ensamhet highlightas och stannar kvar längre. För att motverka den biten har jag tänkt skriva ner när jag träffar och pratar med folk i telefon. Men jag tror också att det finns avslappnat umgänge är en bristvara i livet just nu.

Det fick mig att fundera på vad som är avslappnat för mig och det var då jag kom på att jag blir trygg av allvar. Att prata med folk om det som berör. När jag sedan har landat i det kan jag vara flamsig, hänga i tystnad, eller småprata om lite vad som helst. Problemet är, eller det är möjligt att det är det som är problemet, att många hellre börjar i det där småpratandet, flamsandet och jag är inte bekväm med det innan jag känner någon. I alla fall inte om jag vill lära känna personen, jag blir rastlös och irriterad på att vi ska hålla på och jamsa runt med meningslösheter i evinnerlighet innan vi kan umgås På Riktigt.

Medan jag tror att de reagerar på att jag vill ”komma för nära för fort”.

Ingen lösning på det här i sikte, mest bara en reflektion som var intressant och skön att komma på. Olikheter.

05 juli 2012

Arbetet, det eftersträvansvärda som vi måste tvingas till?

av elin

Igår morse lyssnade jag på P1-morgon och reagerade på att en representant från Svenskt Näringsliv sa något i stil med att ”all forskning visar  att försämrad a-kassa minskar arbetslösheten”. Jag reagerade på att den som intervjuade inte frågade vilken forskning det var som hänvisades till och inte heller frågade vad detta samband i så fall antogs bero på. Jag tror inte på att all forskning visar det sambandet, men att det sambandet till viss del kan finnas. Detta eftersom människor som inte har någon ekonomisk trygghet alls måste (för att leva) gå med på urusla löner och/eller urusla villkor om det endast är sådana som erbjuds. Företagen kan alltså köpa arbetskraft billigare, undlåta att fixa bra arbetsmiljö och därmed ha råd att anställa fler. Det skulle inte förvåna mig i fall denna representant även anser att försämrad anställningstrygghet och sänkta arbetsmiljökrav är bra strategier för att minska arbetslösheten.

Vad är då den uttalade orsaken till att det är bra om alla (löne)arbetar? Det talas om att de som inte har ett arbete hamnar i utanförskap, att arbete är något som alla har rätt till, att arbete höjer livskvalitén osv. Detta går att ifrågasätta på många sätt, men i det här fallet tycker jag att det är mest relevant att ifrågasätta varför villkoren måste försämras så mycket för de som är arbetslösa om det nu är så att varje arbetslös högsta dröm är att få ett arbete.

I själva verket så tror jag att den underliggande värderingen hos representanten för Svenskt Näringsliv är en önskan att kunna sänka skatten, alltså är det bra att de som är arbetslösa får mindre, eller inget bidrag alls. Samt att underlätta för företag att hålla nere lönerna så att de kan anställa många och/eller gå med (mer) vinst. Perspektivet är ekonomisk tillväxt och utgångspunkten är företagarens (som representant för Svenskt Näringsliv är ju detta perspektiv ganska underförstått).

Jag tror att det även finns en ärlig tro på att den ökade produktionen (av varor och tjänster) och mer vinst och ackumulerat kapital skulle göra Sverige rikt och att fler skulle få det bra då. Jag har dock svårt att se hur en kan bortse från baksidorna med en sådan politik. Att många människor skulle få en försämrad situation om deras a-kassa sänktes, om löner sänktes. Att arbetets eventuella trygghet och gemenskapsgrundande funktion kraftigt skulle försämras för ett flertal om risken för att förlora jobbet hela tiden fanns närvarande på grund av försämrad anställningstrygghet. Att vi inte kan ha en ständigt växande ekonomin. Att naturresurser är ändliga.

Nästa inlägg kommer troligen handla om lönearbete och ekonomisk standard som två olika faktorer. Och senare ett inlägg om hur stor skillnad det är på arbete och arbete.

02 juli 2012

Nu har jag bestämt mig

av elin

Mitt politiska huvudfokus kommer ett tag framöver ligga på politik och retorik kring arbete och ekonomi. Det var ytterligare snack om att ”massarbetslösheten är det stora problemet” på P1 imorse som fick mig att bestämma det. Det fick mig att skriva den här statusen på facebook:

Okej, återigen hörde jag uttalanden om att jobben och massarbetslösheten är den viktigaste politiska frågan och det fick mig att bestämma mig för att ha mitt fokus där – dock med annat perspektiv än det gängse. Problemet är inte att det finns för få arbeten ett utföra. Problemet är tudelat. Eller trippeldelat. Vi har dels för få anställda i offentlig verksamhet, i skola-vård-omsorg. De som jobbar jobbar för många timmar, det är mer rimligt att vi delar på de timmar som behöver göras istället för att vissa jobbar så att de knappt orkar göra något annat (i synnerhet inte om de även har barn osv) och andra inte arbetar alls med ekonomisk kris och stigamtisering som följd. Det ekonomiska läget för arbetslösa är det tredje problemet då. Och stigamatiseringen. Som om det är den arbetslösa som är problemet.

Till det bör vi konsumera mindre, inte mer och då behöver vi ett annat ekonomiskt system som inte bygger på att vi konsumerar en massa hela tiden.

*packar ner Arbetsssamhället-hur arbetet överlevde teknologin i väskan och åker till jobbet*

Etiketter: , ,