Archive for juli, 2013

31 juli 2013

Det personliga är politiskt, det politiska är personligt…

av elin

image

Det har återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, blivit aktuellt att fundera extra mycket på det här med ansvar och engagemang i relationer. Kopplat till kön. Och vad det får för konsekvenser när de som har relationen har lärt sig att vara varsitt kön socialt. Jag skulle gissa att det här problemet highlightas när relationen ifråga är romantisk.

Jag har två konfliktande värderingar när det kommer till detta:

1. Det är viktigt för mig att acceptera andras autonomi. Att de får välja hur de vill leva sina liv, vad de lägger sitt engagemang på osv.

2. Det är viktigt för mig att upphäva könsmaktsordningen.

Inte helt sällan kommer de här två värderingarna i konflikt med varandra. När jag uppfattar det som att någons agerande och/eller värderingar förstärker könsmaktsordningen så vill jag säga ifrån. Påtala detta.

Och gör det.

Men då det inte helt sällan handlar om ansvar och engagemang i relationer och att jag är en av parterna: ”Kvinnan som slår knut på sig själv för att få relationen att fungera” så kan det iaf lätt uppfattas som att jag bara argumenterar ”i egen sak” och att det handlar om att jag ”vill ha mer” än vad ”den andra vill ge”, vilket generellt sätt är något som jag är ointresserad av. Jag vill inte att någon ska ge mig mer än den vill, men jag vill inte heller att någon avslappnat ska kunna vara egocentrisk och upprätthålla patriarkatet utan att få mothugg.

Konsekvensen av denna motsättning mellan olika värderingar, som jag har samtidigt, är att jag tänker otroligt mycket på dilemmat. Hur ska jag hantera mötet med ytterligare en man som ganska sällan tar initiativ till ett samtal om hur vi reproducerar könsroller, eller flyttar sig ut ur sin comfort zone och in i min. Hur jag ska hantera känslan av att jag bara har att anpassa mig, eller låta bli relationen.

Till saken hör att jag inte vill behandla folk olika beroende på kön.

Och lika lite som jag vill flytta ut i skogen och bli självförsörjande för att fly från det kapitalistiska samhället vill jag sluta umgås med män för att fly från patriarkatet. Jag vill förändra det här i grunden, men jag vet inte vilka strategier jag ska använda.

31 juli 2013

Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny

av elin

Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny

Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar nationalekonomi vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, normer, feminism och ideologi. Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.

30 juli 2013

Icke-monogami

av elin

image

Jag tycker inte om att det är såhär, men såhär är det: Det känns mer påriktigt att jag lever icke-monogamt nu när det finns två stycken som jag har haft sex med återkommande en tid. Det finns praktik att peka på som inte lika gärna hade kunnat vara monogam. Det finns något som sticker av. Det finns mer erfarenheter av både glädjande nya erfarenheter och trassel som vi har, eller håller på att reda ut. Jag har upplevt glädjen i att kunna säga: ”Hurra, vad var det jag sa!” om att jag kan hantera svartsjuka (även när jag under ett par dagar inte kan tänka på något annat och har svårt att äta, bara vill gråta, får panik). Att jag kan låta bli att agera på den och att den då taggar ner, mattas av. Kanske försvinner helt. Att det inte bara var i teorin som det funkade, att det funkade i verkligheten också. Det känns bra.

Men, poängen med min icke-monogami är inte hur många, eller få jag har sex med utan hur jag bygger relationer i allmänhet. Att jag aktivt vill värdesätta de relationer som inte ens med lite vilja går att knöka in i en parrelationstolkning och som är viktiga för mig.

Jag har på prov valt att välja ut fyra personer som jag highlightar lite för mig själv, ger lite extra uppmärksamhet. Två av dem har jag haft sex med återkommande under ett drygt halvår. Två av dem har jag inte haft sex med. Alla fyra pratar jag djupt med. En har jag känt länge, sju år eller så. De andra är ganska nya i mitt liv och jag blir ofta otålig. Ser fram emot den dagen då dessa relationer har landat lite mer (om det blir så). Jag vill inte att de ska bli statiska, men de här initiala missförstånden, krockarna och/eller tassandet kanske försvinner efterhand. Kanske blir jag tryggare (vi tryggare). Det är min förhoppning.

Jag har länge tänkt att jag vill kunna peka på något konkret, eftersom jag vet att det konkreta är mer begripligt än bara teoretiska ord om hur en vill ha det. Jag har tyckt och tycker fortfarande att det är svårt att hitta ord på mitt liv och min praktik så jag testar denna förenkling. Det finns fyra extra viktiga människor i mitt liv (som inte hör till min ursprungsfamilj). Jag testar det.

Men jag måste tillägga att det är föränderligt, annars går det inte att posta detta.

30 juli 2013

Tips!

av elin

Kimchi Cuddles

”A queer comic following Kimchi Tennessee on her adventures in polyamory!”

Etiketter: , ,
28 juli 2013

Livet

av elin

image

Jag var påväg att sätta mig vid datorn, men kvavheten inomhus la locket på all lust att skriva så jag tog ett block och gick tillbaka ut på balkongen och satte mig. Jag har en stor kudde som jag brukar sitta på. Det är behagligt att sitta nersjunken under balkongräcke. Se trädtoppar och himmel, höra bilarna susa förbi, men slippa se dem.

Jag lever mycket i framtiden just nu. Som att jag väntar på ett sen då jag kan trycka på play och på allvar börja uppleva livet igen. Allra mest är det så när jag är själv. Jag tänker på andra och längtar till sen, då när den och den relationen har stabiliserat sig, landet, hittat sin form. Då kan vi börja umgås och göra saker istället för att lägga tid på att försöka förstå varandra.

Då, när situationerna då jag frontalkrockar med den och den blir mer sällsynta, eller i alla fall i ett lägre tempo och kanske att vi kör in i varandra lite sådär från sidan istället. Skapar små repor i lacken bara. Och jag väntar på att en relation som ännu inte innehållit några allvarligare krockar ska börja ta form, kanske långsammare och mer varligt. Utkristallisera sig efterhand.

Det är som att jag glömmer att livet pågår nu. Jag har svårt att se hur nuet ter sig, kanske på grund av att jag inte är här utan i framtiden och rumsterar om. Försöker fixa till, möblera, ordna. Den totala friktionslösheten kanske inte är så önskvärd?

Vi matchar aldrig varandra perfekt. Då och då blir någon besviken. Då och då sker missförstånd. Jag vill gärna leva under tiden.

Etiketter: , , ,