Archive for augusti, 2013

22 augusti 2013

Sensommarodling

av elin

image

16 augusti 2013

Psykologtid 2

av elin

image

Jag fick en psykologtid! (läs tidigare inlägg) Och jag förundras över att jag fick det så snabbt. Kanske gick det fortare för att jag redan har haft kontakt med den psykologen i våras (då hon avgjorde att jag inte behövde någon hjälp)? Hon ringde precis när jag höll på att skriva ett ärligt dagboksinlägg om hur det faktiskt känns kring arbetslösheten, eller mer specifikt kring mina svårigheter att söka jobb, att färdigställa CV:t, att göra saker. Och hur olika röster ekar i huvudet, ganska tyst, men förbannat envetet.

Du måste faktiskt söka jobb nu och du måste faktiskt vara beredd på att flytta (som respons på när jag försöker prata med någon om att det känns svårt att ta tag i saker, att jag tycker att det är jobbigt.)

Du har en passiv personlighet (sagt av en arbetscoach med anklagande röst)

Gör, bara gör! (Sagt av en psykolog när jag försöker prata om problemet att ta tag i saker)

Jag är av den övertygelsen att det hjälper mig bättre de gånger jag pratar om svårigheten att ta tag i saker och möts av förståelse. Förståelse för att det kan vara svårt, förståelse för att det är besvärligt att det är så svårt. Det skönaste är att få höra att det är en rimlig reaktion, att det inte är konstigt. När jag blir lyssnad på när jag berättar om detta så kan jag bli lugn och ur det lugnet hitta motivation. Se klarare vilken handling jag bör prioritera. Det fungerar väldigt dåligt om jag möts av mer press, eller käcka utrop om hur lätt det är att ta tag i saker. Det får mig bara att slipa mina argument för hur svårt det är, det hjälper mig att måla in mig i ett väldigt passivt och nedstämt hörn där allt känns hopplöst.

Så nu hoppas jag att den här psykologen är en sådan som är bra på att lyssna. Och jag ska komma ihåg att innan jag går dit skriva ner det som jag faktiskt har svårt för.

12 augusti 2013

Psykologtid

av elin

image

Jag beställde psykologtid idag, jag gjorde det via mina vårdkontakter så har ingen aning om det kommer innebära att jag faktiskt får en psykologtid eller inte. Men jag beställde en. Det beror på att jag har vissa dagar då jag stirrar in i väggen, eller in i datorskärmen och inte får något gjort. Och det beror på att jag lite för ofta tror att människor inte är så intresserade av att ha mig i sitt liv och så blir det stora konflikter kanske helt i onödan. Och det beror på att jag då och då känner mig rädd för natten, rädd för att träffa människor, rädd för att få ett jobb. Och det beror på att jag oroar mig inför hur det kommer bli sen, om det går mer tid då jag inte har ett jobb (eller om jag får ett jobb som bryter ner mig).

Samtidigt så har jag hanterat det här så sjukt mycket bättre än gångerna innan. Jag har en vettig dygnsrytm, jag påbörjar dagarna i lugn och ro och städar och diskar varje dag. Jag äter lagad mat alla dagar. Jag gör saker, som att skriva här och som att träffa folk och som att engagera mig i Polyföreningen. Så jag är lite rädd att jag kommer få svaret att jag inte behöver hjälp, för att det inte är akut. Det är inte akut, men jag vill gärna ha lite hjälp på vägen, preventivt.

Jag vill ha någon att prata med som orkar lyssna på mig, som inte har tusen egna problem som den behöver hantera i första hand. För det är så just nu att flera som står mig nära har egna problem. Ganska stora sådana och det är helt rimligt och bra att de i första hand tar hand om sig själva, men jag behöver prata med någon och är inte just en psykolog det bästa valet då?

Men jag är rädd att det inte är en hjälp jag kan få via vårdcentral om jag inte överdriver mina problem. Om jag inte förvärrar min situation flera snäpp. Och det är så kontraproduktivt att göra så, att sätta mer negativa ord på läget än vad som känns sant för att få hjälp.  Att sätta sådana ord på det kan också förvärra känslan och det vill jag verkligen inte. Och är det jag som får hjälp om jag får hjälpen när jag sätter fel ord på situationen?

11 augusti 2013

Tystnad

av elin

image

Jag har under en period inte velat ha ljud omkring mig när jag är ensam och inget annat än prat när jag umgås med folk. Det innebär att jag nästan aldrig lyssnar på musik, eller radio. På sätt och vis saknar jag både ock eftersom jag tycker om musik och P1 kan tillföra mycket till livet, och även P3 när jag är på humör för det. Av någon anledning är det dock så nu att jag behöver tystnad.

Denna tystnad är dock inte så tyst. Jag hör vinden susa i träden och jag hör bilarna forsa förbi utanför. Jag hör knattret från tangenterna när jag skriver och jag hör de små ljuden som porslinsklirr och stekknaster. Kokande och spolande vatten. Och jag hör mina tankar. Ibland tänker jag på en mening som jag läste i Bitterfittan om att tänka hela tankar. Eller om det var långa tankar?

När jag skriver detta så väljer jag att skriva det på vit bakgrund, det är en av de fina poängerna med wordpress tycker jag, att den möjligheten finns. Inga knappar syns, bara vitt.

Och jag ägnar dagarna åt att långsamt och systematiskt städa hemmet, slänga papper som hopat sig under många år. Ordna. Och gläds åt tanken på att jag kommer kunna köpa plastlådor med lock att lägga saker i, så att de kan förvars utan att bli så dammiga. Det verkar som att jag längtar efter lugn och ro och städar bort tidigare års ångest. Och det är så skönt.

Och att en sådan aktivitet som att gå ut med återvinningen kan vara det som vänder humöret för dagen. Att slänga saker, innan det gått många veckor, att få frisk luft som andas lite höst. Att känna vindarna blåsa genom håret och på mina bara ben. Att vara i det.

Etiketter: ,
09 augusti 2013

Ordpaus

av elin

image

Etiketter: ,
06 augusti 2013

Jag är kär!

av elin

image

Jag känner mig studsigt glad och vill berätta för alla-kär. Det som jag är förälskad i denna gång är mina nya morgonrutiner. Jag bestämde dem när jag hade möte med en vän förra tisdagen och jag har hållt mig till dem i en vecka nu. Såhär gör jag på morgnarna nu: Jag vaknar oftast före väckarklockan som ringer åtta på vardagar och nio på helgen, tar min mobil och går igenom facebook (den biten hör inte till den planerade rutinen, men så brukar det se ut), efter en stund kliver jag upp och gör qigong i ungefär 20 minuter (långsiktig plan är att dra ner tempot lite så att det tar närmare en halvtimma, som det är tänkt), sen plockar jag fram frukost i lugn och ro. Plockar undan disk ur diskstället, häller upp nytt vatten och plockar i eventuell disk där. Fixar kaffe och sätter mig och äter frukost i lugn och ro. Tittar ut genom fönstret. Och till planen hör att inte ha några distraktioner inom räckhåll, så ingen mobil, ingen radio, ingen musik. Det är fantastiskt skönt! Jag tänker långsamma tankar och är där, i mitt kök.

När frukosten är uppäten så diskar jag och sedan städar jag i en långsam kvart enligt systemet gå igenom lägenheten medsols. Vilket i praktiken innebär att jag tar det rum som ligger medsols från det rum jag städade igår och så städar jag det rummet medsols. Poängen med det är att slippa fundera på vad jag ska ta tag i utan bara göra det som är på tur.

Och efter en vecka känner jag mig alltså förälskad i det här, jag satt vid köksbordet i morse och log och fick den där starka känslan av att jag måste berätta, ni måste få höra, det här är så himla bra!

Så nu vet ni!

05 augusti 2013

Att räta upp en dag

av elin

image

I förmiddags var det varmt, jag hade mensvärk, jag satt och klickade på facebook utan att där hände annat än diverse diskussioner på sidor som jag egentligen inte orkade med, men inte heller orkade motstå att inte delta i. Om  huruvida norm vs ickenorm är en jämn kamp med två jämnbördiga parter eller inte. Enligt mig. Jag blev mest trött och orkeslös och deltog håglöst i diskussionen. Och så tvättade jag. Och hade tråkigt. Kände mig otillfredsställd och obekväm med livet .

Så jag stängde av datorn och gick och handlade ingredienser till en sallad. Gick långsamt i värmen upp till affären, förbannade backen, men var samtidigt glad att vara påväg. Att göra något. Sedan lagade jag sallad med isbergssallad, ost, festaost, mozarella, kikärtor, soltorkade tomater, paprika, gurka, stekt squash, olja, äppelcidervinäger, örtsalt och basilika. Till det vatten med citron i och så satte jag mig vid soffbordet och åt det, i lugn och ro. Sen ringde jag en vän som var nyvaken och lite långsam i tankarna så vi bestämde att höras senare, så ringde jag en annan vän som var trött, men ville prata ändå. Vi hade ett långt samtal där jag berättade om en sak som bekymrar mig och hen berättade om det som hänt i hens liv de senaste dagarna. Vi mådde båda bättre sen. Världen fick färg. Jag tog lite mer sallad och min anteckningsbok kom med posten.

Etiketter: , , ,
05 augusti 2013

.

av elin

image

04 augusti 2013

Vänner pratar om sin icke-monogami på radio!

av elin

Mycket fint att höra vänner prata om sitt sätt att göra relationer på. Jag blir lite irriterad på reportern som verkar vilja få fram en viss bild och inte riktigt lyssnar på de svar hon får, men det blev ändå ett bra program.

Lyssna!

04 augusti 2013

Att gå igenom gamla papper

av elin

image

Jag gick igenom högar med papper som jag hittade i min klädkammare. Det allra mesta kunde slängas och jag fick en snabb resumé av de senaste sju årens kontakt med arbetsförmedling, socialkontor, arbetspsykolog och arbetscoach och det var lite obehagligt. Jag fick återigen läsa ord som beskriver hurdan jag är/var. Komma ihåg den arbetscoach som spände ögonen i mig och sa att jag har en ”passiv personlighet”, som en anklagan.

Ja, jag hade jättesvårt att ta tag i saker och det berodde med största sannolikhet på att jag hade en depression. Som tur var hade jag även kontakt med en väldigt bra arbetspsykolog under den här perioden. Jag läste dock även igenom utlåtandet om mig därifrån och kände hur jag hukade inför beskrivningen. Mindes den känslan som fanns i kroppen då, den våta yllefilten som låg över mig konstant. Trögheten i själva kroppen, oförmågan att göra saker. Det är väldigt skönt att det inte är så nu. Ja, jag har fortfarande sådana dagar, sådana stunder, men de är inte alls i majoritet.

Men vissa dagar är jag orolig att jag ska sugas ner dit igen. Från den 1 juli är jag arbetslös på heltid och igår läste jag den här artikeln och började bäva. Snart kommer det alltså återigen bli mer fokus på hur många jobb jag sökt och detta ska redovisas, antagligen på en blankett. Varje månad. En kontrollmekanism vars fokus är på kvantitet och som troligen kommer göra det svårare för många att hålla självkänslan utanför den där våta yllefilten.

Och det blir svårare att vara konstruktiv, eftersom en kan komma att ha fullt sjå med att hantera. Att få tillräckligt många jobb sökta. Att arbeta med eventuella motståndskänslor som uppstår av att uppleva sig kontrollerad och ifrågasatt, Att fylla i blanketter.

Min strategi under denna arbetslöshetsperiod, som alltså bara har hunnit vara i en månad, känns konstruktivare än de tidigare gångerna. Jag bestämde mig för att lägga tid på Polyföreningens styrelse och på att återuppväcka den här bloggen. Eftersom jag tänkte att det är en bra idé att hålla igång någon form av professionell sida hos mig. Så att steget, att kliva in i ett arbete, inte känns så långt. Jag håller på och fixa ett nytt och snyggt CV och så håller jag koll på ams.se och funderar på vilka andra arbeten jag kan ta. För det finns inte många bibliotekariearbeten ”där ute” och jag vill helst inte flytta.

Apropå ”vilka andra arbeten jag kan ta”, så var det en fråga jag sa att jag ville diskutera med min arbetscoach, då för sex år sedan (tror jag att det var) och jag fick då svaret att det minsann inte var det hon var till för. Och sedan kom det där med då hon spände ögonen i mig och konstaterade att jag hade en passiv personlighet. Jag blev helt paff och bröt ihop.