Archive for september, 2013

25 september 2013

Reflektion till feministiska män #1: Skuld.

av elin

image

Jag har förstått det som att det inte är helt ovanligt att feministiska män känner skuld för att ni är del i ett samhälle som ger er fördelar på bekostnad av kvinnor. Jag har förstått det som att det inte heller är ovanligt att feministiska kvinnor trycker på den här skulden. För mig är det kontraproduktivt. Det är inte ert fel att ni är födda till den här världen och att ni har fått fördelar under uppväxt och som vuxna män. Framförallt om ni agerat i enlighet med hur en bör agera som pojke/man. Det är inte heller konstigt om ni deltagit i nedvärderande av flickor som barn, om ni internaliserat värderingar som handlar om att det traditionellt kvinnliga är sämre än det traditionellt manliga. Det är del i vad som händer när vi är del i sociala sammanhang. Hur mycket motstånd vi gör är olika. När vi började ifrågasätta sakernas tillstånd är också olika.

Känner du skuld för att du är född till man och för att du får fördelar av det och att du ibland agerar normativt kanske delvis för att du får ytterligare fördelar då?

Skuld hjälper oss inte vidare här. Det blir en bismak av skam och ett distanserande från livet. Jag vill hellre tala om sorg. Låt oss sörja att vi är födda till en värld där flickor och pojkar skiljs åt som om vi vore två separata grupper, där män och kvinnor ofta har svårigheter att kommunicera på grund av delvis olika kulturer, olika erfarenheter. Och där det traditionellt manliga ses som överordnat det traditionellt kvinnliga. Låt oss sörja att vi har internaliserat dessa värderingar. Låt oss ha en begravning över det systemet och börja arbeta för något annat.

Det är systemet, patriarkatet, strukturerna, normerna om könens åtskillnad och det traditionella manligas överordning som är vår gemensamma fiende. Män ”vinner” på det här systemet om målet med livet är att få fördelar på bekostnad av andra. Om målet med livet är konkurrens, hierarkier, starkast vinner, ensamhet och distans. I sammanhang där det finns hierarkier är det frustrerande, skambelagt och gör ont att bli definierad som lågstatus. När det hierarkiska synsättet får tolkningsföreträde, vilket det ofta får eftersom det är ”manligt”, uppvärderat och innehåller härskartekniker, så får män fördelar på bekostnad av kvinnor.

Hierarki, konkurrens, utnyttjande osv är inte det enda sättet att ordna grupper och samhällen på. Jag tycker att samarbete, gemenskap och solidaritet är bra mycket bättre vad tycker du?

Annonser
22 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #7: Agera istället för att reagera.

av elin

wpid-IMAG2363.jpg

Om någon till dig närstående flera gånger har tagit upp att hen skulle vilja att du hörde av dig oftare, tog tag i tvätten utan att bli tillsagd, planerade middagen typ hälften av gångerna, kom ihåg när barnet ska ha friluftsdag, såg när barnet håller på att växa ur sina skor, självmant tog initiativet till någon del av matlagningen, berättade vad du känner och vad som har hänt i ditt liv, engagerade dig i relationen, eller något annat. Kort och gott om någon till dig närstående ber dig göra något som du inte redan gör som skulle underlätta och/eller göra livet mer glädjande för den så är det lätt att reagera med att vägra om du snarare hör det som klagomål, krav och bestämmande över dig.

Att stänga av, stålsätta sig, eller argumentera för varför det faktiskt inte handlar om ojämställdhet utan om att just du är sån. Har svårt att minnas saker. Är disträ. Faktiskt inte måste berätta vad som händer i ditt liv. En sådan reaktion är som sagt rimlig om en uppfattar det den andra gör som klagomål/kritik i första hand.

Jag har själv reagerat så. Vägrat. Argumentera för varför det är den som tjatar som är orsak till att det är skevt fördelat. Sagt att det naturligtvis inte är kul att göra x om jag inte antas kunna göra det självmant. Lagt ansvaret på den andra. Att jag agerar som ett barn för att jag blir behandlad som ett barn. Men sanningen är den att jag betett mig som ett barn de gångerna.

Mitt förslag, om du brukar reagera med att vägra, eller med att göra det den andra ber dig om, just den gången och samtidigt tjura (det är nästan samma sak) är att fundera på hur du vill ha det. Grunden till att andra ber dig göra mer än vad du gör är troligen att den önskar sig samarbete och kontakt. Om samarbete och kontakt är något som du också önskar dig så börja agera för att skapa det. Se det gemensamma boendet/umgänget som något du vill delta i och göra bra.

Om du saknar intresse av att samarbeta och vara nära den andra personen så föreslår jag att du flyttar/avslutar relationen.

20 september 2013

Arbetslösheten/arbetsfriheten

av elin

wpid-IMAG2362.jpg

Nu tänkte jag skriva ett sådant inlägg som de diverse tyckare kring hur en bör bete sig i sociala medier avråder ifrån, men som jag tycker är viktigt. Jag tänkte skriva ett inlägg om att jag är arbetslös/arbetsfri och hur jag försöker navigera i relation till det. Jag är färdigutbildad bibliotekarie, eller magister i biblioteks- och informationsvetenskap som det egentligen heter. Såhär ser det ut om jag kollar på ams.se:

arbetsmarknaden

De där 25 jobben är alltså vad som finns i hela landet (när jag uppdaterade sidan nu precis efter att jag tagit en skärmdump så var det faktiskt 26 jobb). Av dessa jobb är två i Göteborg (det var glädjande, det har inte kommit några jobb här under flera månader) och resterande är längre bort en dagpendling. Jag pratade med en vän som också är bibliotekschef och fick tipset att mina chanser är ganska goda om jag söker jobb norr om dalälven. Nu är det så att mitt sociala nätverk är här i Göteborg. Jag har vänner även i Malmö och Stockholm så det skulle kännas ok att flytta dit, men jag har verkligen ingen lust att flytta överhuvudtaget och i synnerhet inte till någon håla någonstans flera timmar från närmsta vän.

Nu är det så att om det verkligen var ett skriande behov, om det inte var så att någon alls sökte jobben i småorterna så skulle det kännas mer rimligt och ok att flytta på sig, men jag kan säga att vi är rätt många som ska dela på de här 26 jobben.

Så, för att vara realistisk. Det är alltså ingen större idé att begränsa sig just till att jobba som bibliotekarie om jag vill bo kvar här. Jag tänker att jag skulle kunna jobba som researcher, informatör, eller webbredaktör tex. Eller kanske med support, projektledning? Det är ett stort steg för mig att jag har satt lite ord på vad jag skulle kunna jobba med förutom bibliotekarie.

Och den övergripande känslan kring detta är ändå hopplöshet. Annonserna är dussinanonnser, det är nästan omöjligt att läsa ut därifrån vad en egentligen förväntas arbeta med och det läggs oftast mer krut på att definiera ut vilka personliga egenskaper personen som söker jobbet bör ha. Och närmare 100% av alla tjänster ska, enligt de som har skrivit annonserna, tillsättas av stresståliga, drivna, entusiastiska, flexibla, självgående, gruppmänniskor.  Jag blir trött bara av att läsa det och jag undrar hur de tänker. Blir arbetsplatser verkligen bra om de innehåller enbart extroverta personer som är superentusiastiska hela tiden, är det inte bra att ha en och annan analytisk och skeptisk person också? Någon som håller fötterna på jorden typ?

Men det är väl bara en jargong? Så jag försöker utläsa, mellan raderna, vad de är dem förväntar sig av den här nyanställda istället. Vad är det som ska göras? Exempel på beskrivning:

Du kommer att fungera som en problemlösare med varierande arbetsuppgifter. Du kommer bland annat att använda kundens verksamhetssystem för att ringa upp och informera ang. frågor med koppling till kundens verksamhet. Du ska även dokumentera vad som har sagts.

Ungefär så tydligt ser det ut i var och varannan annons som bemanningsföretag lägger ut och de flesta jobb som jag kan ta, förutom bibliotekariejobb, verkar vara sådana som annonseras av bemanningsföretag. Jag förväntas enbart vara en kugge i någon verksamhet och dessutom vara entusiastisk och engagerad i vad som helst. Tyvärr fungerar jag inte så och tror att ytterst få personer fungerar så. Jag har mina värderingar och om jobbet är i enlighet med dem så kan jag vara väldigt entusiastisk. Om arbetet går på tvärs med mina värderingar så blir jag allt annat en entusiastisk. Då jobbar jag bara för att få min lön och jag kan inte säga att mina prestationer är bra då, de är rentav urusla.

Lönen är bland de sämsta motivationerna för mig. Jag behöver pengar för att leva och jag reagerar negativt på att det jag är bra på (och mitt kön) värderas lägre än vissa andra yrken, så en låg lön kan påverka mitt arbete till det sämre, liksom att bli bemött som lägre stående – men lönen är inte det som motiverar mig att jobba bra. Det som motiverar mig att jobba bra är om jag ser att det jag gör fyller en viktig funktion på något sätt.

Jag känner mig ganska vilsen inför den här situationen. Det känns som att greppa efter halmstrån och själva arbetssökandet är en sådan där meningslös syssla som jag har svårt att motivera mig till. Det känns mer som ett lotteri, än att det faktiskt spelar så stor roll om jag söker jobb, eller låter bli. Samtidigt har jag på någon nivå internaliserat bilden av mig själv som den som ansvarar för min situation. Så jag känner både skam, för att jag inte gör mer, och noll motivation att göra mer eftersom jag har svårt att tro på att det spelar så stor roll.

Så den strategin jag har satsat på den här gången är att ”hålla tag i min professionella och sociala sida” genom att skriva genomtänkta blogginlägg och träffa människor. Försöka göra saker som påminner mig om att jag är kapabel (städa, laga mat, gå ut med återvinningen, gå promenader). Och så försöker jag söka jobb då och då, men det är svårt. Svårt för att jag hela tiden tycker att jag borde göra väldigt mycket mer. Svårt för att jag inte tror att det gör så mycket skillnad. Svårt för att det kräver tid att läsa mellan raderna vad en ska göra på de olika jobben. Svårt för att annonserna efter en stund glider ihop i en jämngrå massa av käcka ord som får mig att känna mig oerhört låg. Och när jag är låg så känns entusiastisk, driven, initiativrik osv som ord som bara är ett hån. Jag flyr från det helt enkelt, för att få må ok.

18 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #6: Inspirera och utvecklas.

av elin

wpid-IMAG1866.jpg

Prata om den personliga feministiska kampen med andra. Berätta vad du har noterat för könsrollsupprätthållande beteenden som du återkommande hamnar i. Fundera tillsammans med andra vad det kan finnas för strategier och verktyg för att ändra på dessa. Berätta vad du redan gör och vad som är svårt. Det är lättare och mer givande att föra en kamp tillsammans med andra och även om den här låten inte är helt applicerbar så gäller det faktum att en blir starkare om en gör saker tillsammans med andra och det är onödigt att var och en uppfinner hjulet på sin kammare.

Prata även om dessa ämnen offentligt. Länka till bloggar som denna. Be om råd när du kör fast, fråga andra hur de har gjort, ordna studiecirklar. Ägna tid åt att tänka på och prata om din och andra mäns roll i upprätthållandet av patriarkala strukturer. Börja gärna med att berätta vad du gör och vad du skulle vilja göra i en kommentar till det här inlägget. Jag är intresserad av att få inblick i vad ni strävar efter och hur det går.

16 september 2013

Såhär har jag tänkt göra:

av elin

wpid-IMAG2347.jpg

Från början hade jag tänkt posta ett inlägg i ”Konkreta förslag till feministiska män”-serien om dagen första veckan och sedan dra ner på tempot en aning. Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt eftersom jag fick ryggskott i slutet av förra veckan och min ork och förmåga att sitta vid datorn och skriva inspirerande inlägg var lite väl låg. Det blir tråkigt om inläggen mest skrivs av plikt. Så jag pausade lite och funderade på hur jag ville fortsätta och har kommit fram till att två inlägg per vecka fortsättningsvis blir en bra frekvens. Dessa inlägg planerar jag att publicera på onsdagar och söndagar.

wpid-IMAG2308-1-1-1.jpg

Bilden ovan finns i marginalen (eller längst ner om du läser bloggen på mobilen) och den länkar till alla inlägg som postas i den här bloggserien.

14 september 2013

Ryggskott…

av elin

Tillfälligt avbrott på grund av ryggskott.

Återkommer så snart jag kan!

Etiketter:
13 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #5: Förebilder.

av elin

Kvinnor på gränsen till genombrott - Ulrika Knutsson

Idag handlar mitt förslag om att fundera på vilka förebilder du har, det vill säga personer som du ser upp till, inspireras av och vill vara som. Om du kommer på någon/några förebilder som du har som är kvinnor så skulle jag vilja be dig att skriva en status på facebook, twittra, eller prata med vänner om en av dem (gärna alla, men en i taget). Lyft då inte upp henne i egenskap av att vara kvinna utan i egenskap av att vara en människa som är intressant, stark, inspirerande, klok, fascinerande, omtänksam, rolig, eller vad det nu kan vara för egenskaper/kunskaper som du värdesätter hos henne. Berätta vilka egenskaper, eller kunskaper hon har som du hoppas på att utveckla.

Om det visar sig att du inte kan komma på några förebilder som är kvinnor så vill jag be dig att börja leta efter sådana. Håll ögonen öppna och fundera på saken. Det finns en rådande norm och förväntning om att vi bör ha förebilder av samma kön som oss själva och jag vill att vi ändrar på det. Eftersom män förväntas ta avstånd från ”det kvinnliga” så är detta ofta extra starkt internaliserat hos män och det krävs aktivt handlande för att ändra på det.

12 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #4: Mat och ätande.

av elin

wpid-IMAG2330.jpg

Dagens förslag är att lära sig laga god vardagsmat om du inte redan kan det. Köp en kokbok, eller titta i en du redan har och/eller fråga någon vän som lagar god mat om hen kan och vill lära dig. Målet är att lära sig några basrätter som du tycker om att laga och som blir goda. Steg två handlar om att vänja sig vid att laga mat dagligen, eller laga mycket mat ibland och frysa in så att det går att värma senare. Planera utifrån vad du föredrar och kom ihåg att maten behöver inhandlas för att sedan kunna tillagas (tycker själv att det steget är det tråkigaste och lätt att glömma bort). Handlingslistor är praktiska. Det tar tid att få till nya rutiner så börja enkelt och var envis.

När du bjuder hem någon så är det sjyst att förhålla sig till att ni troligen behöver äta någon gång under besöket (om det inte är ett kort besök). Fråga den andra vad den har för matpreferenser om du inte redan vet det. Planera själv, eller tillsammans med den andra vad ni ska äta. Om det är du som är hembjuden till någon annan, fråga om du ska köpa med något på vägen. Delta i planerandet av mat, initiera det gärna.

Om du bor tillsammans med någon/några som du brukar äta tillsammans med; fundera på om ansvaret för planeradet, inhandlandet och/eller tillagandet av mat är skevt. Om det är det, initiera ett samtal om saken. Fråga alla om hur de känner kring det och om du är en av de som tar minst ansvar erbjud dig att ta din andel. Beroende på hur läget är nu så kan det ta olika lång tid att förändra och det kan vara rimligt att ändra långsamt med målet att det ska bli rättvist fördelat. Prata om det igen efter ett tag och fundera på hur det har utvecklat sig.

11 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #3: Värdesätt relationer!

av elin

wpid-IMAG2320.jpg

Dagens förslag handlar om att värdesätta relationer och engagera sig i att de pågår och fördjupas. Hör av dig till de som står dig nära och berätta vad som händer i ditt liv. Initiera att ses. Återknyt till saker som personen du umgås med har berättat tidigare. Visa att du minns och att du bryr dig om hur det har gått. Skriv dagbok om du har svårt att komma ihåg vad andra människor har berättat för dig.  Berätta vad du känner och vad som är viktigt för dig. Lyssna när andra berättar om det som är viktigt för dem just nu.

Det är intressant och givande att lära känna andra människor mer. Få veta vad de har varit med om, vad de tänker på, vad de känner och vill och hoppas på. Och att erfara saker med varandra över tid.

Om du har svår att komma ihåg att höra av dig till folk som du gärna har kontakt med så rekommenderar jag att använda något påminnelsesystem. Själv använder jag Task List för att påminna mig själv om att höra av mig till olika personer som jag vill ha kontakt med (allt från var tredje dag till en gång per kvartal finns där och jag ändrar i listan med jämna mellanrum). Det var lite läskigt att göra prioriteringarna, men jag tycker att det är sjukt värt det. Poängen för mig var bland annat att aktivt motverka att jag i första hand hör av mig till folk som jag är förälskad i, eller som jag uppfattar att jag har en konflikt med som behöver lösas. Jag ville aktivt uppvärdera och lägga mer tid på de relationer som jag trivs i, som är enkla och inte gör så mycket väsen av sig.

Om du upplever att någon vill ha en mer intensiv relation med dig än tvärtom, ta upp det och prata om det. Och mitt förslag är att då berätta vad du vill, vilken intensitetsgrad som är lagom för dig snarare än att bara säga ”jag vill mindre än vad du vill”. Det är mycket enklare att förhålla sig till: ”För mig skulle det vara lagom om vi sågs en gång i månaden”, än ett vagt ”mindre än”. Våga också berätta när du tror att du vill ses oftare än någon annan, kanske är det inte alls så.

10 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #2: Städa!

av elin

image

Den här är tricky, eftersom jag gissar att de flesta feministiska män som delar boende med en kvinna och kanske även om ni bor själva redan förhåller er till detta. Det brukar vara en av de saker som det talas om, problemet med den skeva fördelningen av hushållssysslor i hemmet i heterosexuella relationer. Så för att komma tillrätta med detta så tror jag att vi behöver backa ett par steg och ändra inställning till det hela.

Jag börjar med mig själv. Jag har sannerligen inte varit bra på att städa. Jag bodde till exempel i ett år i en fin etta i ett landshövdinghus och bredvid min säng fanns en stor hög av saker (detta var alltså mitt enda rum). Denna hög var kanske 1,5 meter lång ut från en bokhylla och en meter bred. En halvmeter hög. Och jag dolde den med en filt om jag inte minns fel. Det var stökigt runtomkring denna hög också, men jag minns särskilt den högen eftersom jag aldrig rörde den. Jag visste inte ens vad som var i den och det kändes som en hög som symboliserade min ångest. Tillslut tog jag tag i den (efter ett år eller så, strax innan jag flyttade) och mådde sedan betydligt bättre.

Jag var länge i någon mån, parallellt med ångesten, stolt över att jag var dålig på att städa eftersom jag såg det som feministiskt. Jag hade minsann inte gått på normen om att en som kvinna bör ha ett städat och representativt hem. Ha! Sedan har det långsamt men säkert gått upp för mig två saker. Det ena är att det i denna idé ingår att nedvärdera det som ses som traditionellt kvinnligt. Att städa och ha ordning är fånigt, tråkigt, mesigt osv. Det andra är att jag hade oordning som jag mådde dåligt av delvis i någon slags trotsreaktion. Att ta tag i det, vilket jag på ett sätt ville, blev för mig en icke-feministisk handling. Jag blev som ni förstår lite låst.

Under senare år har jag börjat ifrågasätta detta på allvar. Jag har kommit underfund med att det är en bra grej att kunna ta hand om sitt hem och att jag önskar att jag hade haft bättre koll tidigare på hur jag skulle göra det. Jag hade nog trots allt en vag förhoppning om att det var en kunskap som skulle komma automagiskt i och med att jag blev vuxen. Det gjorde den inte.  Jag har börjat uppvärdera konsten att städa, att plocka och hålla en ok ordning kontinuerligt och jag har letat efter råd om hur det skulle kunna gå till på ett sätt som fungerar för mig. Jag vill inte att det ska vara kliniskt utan att det ska synas att någon lever här så jag har letat efter något som ger en bra balans. För mig passar det bra att hela tiden städa litegrann och ni kan läsa lite om det här. På det sättet blir det aldrig färdigstädat och stelt, men det samlas inte heller ångesthögar med papper jag inte tittat på på fem år.

Som feministisk man bör det inte finnas något feministiskt tveksamt i att börja städa. Men ni har kanske, på samma sätt som jag, internaliserat de nedvärderande tankarna om ”att städa”?

Om du hör till de män som inte har fått till rutiner på att städa och bor själv så vill jag tipsa om inställningen att städa för att det är en bra grej att kunna ta hand om sig själv och sitt hem. Och att få till städandet som en rutin och inte ett evigt borde som det går att skjuta framför sig. Jag läste i en träningsblogg att det bästa sättet att få till nya vanor är att haka fast de nya rutinerna vid redan befintliga rutiner och det har varit ett av de bästa råden jag läst.

Du har antagligen en rutin om att borsta tänderna på kvällen, eller äta frukost på morgonen. Haka fast någon liten städrutin vid något av detta. Diska direkt efter frukost till exempel. Börja smått, försök inte få till femton nya rutiner på en och samma gång. En räcker gott för flera veckor framöver. Beroende på var du börjar och hur mycket energi för förändring du har så kan det ta olika lång tid (för mig har det tagit år och jag har en bra bit kvar) att få till en fungerande grundrutin för städandet. Vänta helst med att flytta ihop med någon, om du vill göra det, tills du har en sådan.

Om du redan bor med någon och det har gått troll i det här med ojämn fördelning på städandet, eller ansvaret för att städandet blir gjort så rekommenderar jag att du tar upp det till diskussion. Prata om att du ser att det här är ett problem och att du gärna vill att ni arbetar er fram till ett system som fungerar för alla. När en bor flera stycken i samma hem så bör grundtanken vara att alla ska trivas i det hemmet och att en hjälps åt för att skapa ett sådant hem. Detta är ett samtal som behöver tas igen och igen för att kolla av hur alla känner och kom ihåg att nya rutiner tar tid att etablera. Städschema är inte alls fel, var den som initierar att ni fixar ett sådant.