Archive for ‘Arbetspolitik’

04 augusti 2013

Att gå igenom gamla papper

av elin

image

Jag gick igenom högar med papper som jag hittade i min klädkammare. Det allra mesta kunde slängas och jag fick en snabb resumé av de senaste sju årens kontakt med arbetsförmedling, socialkontor, arbetspsykolog och arbetscoach och det var lite obehagligt. Jag fick återigen läsa ord som beskriver hurdan jag är/var. Komma ihåg den arbetscoach som spände ögonen i mig och sa att jag har en ”passiv personlighet”, som en anklagan.

Ja, jag hade jättesvårt att ta tag i saker och det berodde med största sannolikhet på att jag hade en depression. Som tur var hade jag även kontakt med en väldigt bra arbetspsykolog under den här perioden. Jag läste dock även igenom utlåtandet om mig därifrån och kände hur jag hukade inför beskrivningen. Mindes den känslan som fanns i kroppen då, den våta yllefilten som låg över mig konstant. Trögheten i själva kroppen, oförmågan att göra saker. Det är väldigt skönt att det inte är så nu. Ja, jag har fortfarande sådana dagar, sådana stunder, men de är inte alls i majoritet.

Men vissa dagar är jag orolig att jag ska sugas ner dit igen. Från den 1 juli är jag arbetslös på heltid och igår läste jag den här artikeln och började bäva. Snart kommer det alltså återigen bli mer fokus på hur många jobb jag sökt och detta ska redovisas, antagligen på en blankett. Varje månad. En kontrollmekanism vars fokus är på kvantitet och som troligen kommer göra det svårare för många att hålla självkänslan utanför den där våta yllefilten.

Och det blir svårare att vara konstruktiv, eftersom en kan komma att ha fullt sjå med att hantera. Att få tillräckligt många jobb sökta. Att arbeta med eventuella motståndskänslor som uppstår av att uppleva sig kontrollerad och ifrågasatt, Att fylla i blanketter.

Min strategi under denna arbetslöshetsperiod, som alltså bara har hunnit vara i en månad, känns konstruktivare än de tidigare gångerna. Jag bestämde mig för att lägga tid på Polyföreningens styrelse och på att återuppväcka den här bloggen. Eftersom jag tänkte att det är en bra idé att hålla igång någon form av professionell sida hos mig. Så att steget, att kliva in i ett arbete, inte känns så långt. Jag håller på och fixa ett nytt och snyggt CV och så håller jag koll på ams.se och funderar på vilka andra arbeten jag kan ta. För det finns inte många bibliotekariearbeten ”där ute” och jag vill helst inte flytta.

Apropå ”vilka andra arbeten jag kan ta”, så var det en fråga jag sa att jag ville diskutera med min arbetscoach, då för sex år sedan (tror jag att det var) och jag fick då svaret att det minsann inte var det hon var till för. Och sedan kom det där med då hon spände ögonen i mig och konstaterade att jag hade en passiv personlighet. Jag blev helt paff och bröt ihop.

 

Annonser
05 juli 2012

Arbetet, det eftersträvansvärda som vi måste tvingas till?

av elin

Igår morse lyssnade jag på P1-morgon och reagerade på att en representant från Svenskt Näringsliv sa något i stil med att ”all forskning visar  att försämrad a-kassa minskar arbetslösheten”. Jag reagerade på att den som intervjuade inte frågade vilken forskning det var som hänvisades till och inte heller frågade vad detta samband i så fall antogs bero på. Jag tror inte på att all forskning visar det sambandet, men att det sambandet till viss del kan finnas. Detta eftersom människor som inte har någon ekonomisk trygghet alls måste (för att leva) gå med på urusla löner och/eller urusla villkor om det endast är sådana som erbjuds. Företagen kan alltså köpa arbetskraft billigare, undlåta att fixa bra arbetsmiljö och därmed ha råd att anställa fler. Det skulle inte förvåna mig i fall denna representant även anser att försämrad anställningstrygghet och sänkta arbetsmiljökrav är bra strategier för att minska arbetslösheten.

Vad är då den uttalade orsaken till att det är bra om alla (löne)arbetar? Det talas om att de som inte har ett arbete hamnar i utanförskap, att arbete är något som alla har rätt till, att arbete höjer livskvalitén osv. Detta går att ifrågasätta på många sätt, men i det här fallet tycker jag att det är mest relevant att ifrågasätta varför villkoren måste försämras så mycket för de som är arbetslösa om det nu är så att varje arbetslös högsta dröm är att få ett arbete.

I själva verket så tror jag att den underliggande värderingen hos representanten för Svenskt Näringsliv är en önskan att kunna sänka skatten, alltså är det bra att de som är arbetslösa får mindre, eller inget bidrag alls. Samt att underlätta för företag att hålla nere lönerna så att de kan anställa många och/eller gå med (mer) vinst. Perspektivet är ekonomisk tillväxt och utgångspunkten är företagarens (som representant för Svenskt Näringsliv är ju detta perspektiv ganska underförstått).

Jag tror att det även finns en ärlig tro på att den ökade produktionen (av varor och tjänster) och mer vinst och ackumulerat kapital skulle göra Sverige rikt och att fler skulle få det bra då. Jag har dock svårt att se hur en kan bortse från baksidorna med en sådan politik. Att många människor skulle få en försämrad situation om deras a-kassa sänktes, om löner sänktes. Att arbetets eventuella trygghet och gemenskapsgrundande funktion kraftigt skulle försämras för ett flertal om risken för att förlora jobbet hela tiden fanns närvarande på grund av försämrad anställningstrygghet. Att vi inte kan ha en ständigt växande ekonomin. Att naturresurser är ändliga.

Nästa inlägg kommer troligen handla om lönearbete och ekonomisk standard som två olika faktorer. Och senare ett inlägg om hur stor skillnad det är på arbete och arbete.