Archive for ‘synliggörande’

03 augusti 2014

Larp Women Unite och Geek Women Unite

av elin

Jag har insett att de två facebookgrupperna Larp Women Unite och Geek Women Unite ger mig något helt unikt vad det gäller feministisk praktik. De klarar nämligen Bechdeltestet betydligt bättre än de flesta andra feministiska kontexter jag gör mig i. De flesta feministiska kontexter förhåller sig till män så mycket. Det är rimligt, det handlar om strukturella analyser. Och nu är jag oerhört pepp på att göra konkreta saker, med kvinnor (icke-cis-män), istället. Jag har tidigare inte förstått tyngden i separatistiska sammanhang. Hur mycket det kan ge. Nu förstår jag.

Och jag vill leva mitt liv utan att förhålla det till män mer än nödvändigt.

Annonser
21 oktober 2013

Paus.

av elin

wpid-IMAG2406.jpg

Min tanke var att uppdatera min serie riktad till feministiska män på onsdagar och söndagar. I takt med att jag ägnar mer tid åt att söka jobb och hösten och mörkret kryper sig inpå har lusten och idéerna kring det här skjutits lite åt sidan. Jag har inte uppdaterat riktigt så ofta som jag hade tänkt. Under november har jag planerat att engagera mig i NaNoWriMo och har kommit fram till att jag vill ägna mycket fokus på det (och på mig själv) så nu blir det paus i den här bloggserien till december.

För övrigt ett konkret råd till feministiska kvinnor, ägna tid åt egna projekt!

Kommentera gärna på det här inlägget och berätta vad du ser fram emot att läsa om när det startar igen samt vad som varit bra med serien hittills.

Etiketter: ,
16 oktober 2013

Reflektion till feministiska män #2: Vad händer om vi ruckar på grunden?

av elin

wpid-IMAG2428.jpg

En fråga har surrat i mitt huvud på sista tiden:

– Ska jag behöva skriva provokativa texter för att få igång en dialog?

Jag vill inte ta till det greppet, samtidigt tycker jag att det är tråkigt att så få män reflekterar (öppet) kring mina texter och kring de här frågorna överhuvudtaget. Och vad är då ”de här frågorna”?

Vi kan säga att jag har en tes:

Feministiska män behöver börja engagera sig mer i sin egen roll i upprätthållandet av könade strukturer om vi ska komma vidare i strävandet mot ett jämlikt samhälle.

Egentligen gäller detta alla män och jag tycker att det är rimligt att feministiska män går före och visar på att det är fullt möjligt. Det tar tid och det kräver en väldig massa envishet, men det går. Det kommer dock inte hända av sig själv.

Jag tror att det kan vara lätt att se mina råd om att skriva dagbok, städa, värdesätta relationer, om mat och ätande, att ha kvinnor som förebilder, att prata om de här frågorna med andra, att agera istället för att reagera, att sörja istället för att känna skuld, att läsa på och fundera på hur de här frågorna påverkar en själv, att utveckla sitt lyssnande och att ge presenter är enkla små vardagliga tips som i och för sig är bra, men inte lika viktiga som storpolitiska frågor.

Kanske är det också lätt att tänka att det är förhållandevis enkelt? Att läsa de här texterna och tänka att en ska hålla det i åtanke så kommer förändringar efterhand av sig själv? Så fungerar det väldigt sällan, att ändra på hur en reagerar och agerar kräver aktiva strategier och envishet. Det kräver att en ägnar tid och energi åt det.

Jag tror att det vardagliga är stommen i vad som behöver ändras om vi ska komma någon vart. Det är här som könsrollerna upprätthålls och reproduceras dagligen. Det är grunden. Om vi ruckar på den kommer det hända grejer.

Jag vill att ni drar ert strå till stacken och ser att ni inte står utanför det här!

09 oktober 2013

Konkreta förslag till feministiska män #10: Presenter!

av elin

image

Jag tycker att presenter ingår i kategorin ”omsorg om andra”, vilket är något som många män skulle kunna bli mycket bättre på.

Bra presenter fungerar synliggörande (vi vill undvika osynliggörande, eller hur?). Du visar att du känner den andra personen genom att ge hen något som hen verkligen kan komma att tycka om. Det kan kosta lite, eller inget alls. Du kan bjuda på middag, aktivt försöka minnas vad den här personen tycker om för mat och vilken stämning hen uppskattar och skapa det. Du kan planera en utflykt till det där museet som hen pratat länge om, men inte kommit iväg till. Du kan se en liten plastfigur/gosedjur/affisch som föreställer något som just den här personen är extra förtjust i. Du kan välja något som refererar tillbaka på något som ni har gjort tillsammans och som var fint.

Jag tycker att det är extra kul att försöka hitta på något som har med både mig och den jag ger något till att göra. En fusion av våra intressen. Lyckade presenter som jag har i färskt minne är P3-guldbiljett till min syster (det kändes fantastiskt att ha råd med något lite dyrare det året) och speciella örhängen till mamma som jag var nästan säker på att hon skulle tycka om. En del i projektet att köpa fina och lyckade presenter är att våga. Det kan bli fel och det är ok. Bara det faktum att någon har gjort en ansträngning kan vara väldigt bekräftande. Och just de där två presenterna hade den fantastiska bonusen att de båda blev jätteglada för dem.

Det här gäller även i små vardagliga sammanhang som att skicka bilder och länkar på facebook som är personanpassade. Det budskap som ryms i en sådan gest är: ”Jag kom att tänka på dig när jag såg den här, jag känner dig, jag tror mig veta vad du tycker om.” Att köpa hem just den filmjölken när just hen ska komma på besök för att du vet att hen tycker om den. Glädjen det kan sprida!

02 oktober 2013

Konkreta förslag till feministiska män #8: Läs och reflektera!

av elin

wpid-IMAG2386.jpg

Här kommer en lista på böcker som har betytt mycket för mig och som jag föreslår att ni läser:

  • Att göra kön: Om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män av Heléne Thomsson & Ylva Elvin-Nowak
  • In på bara benet : en introduktion till feministisk poststrukturalism av Hillevi Lenz Taguchi
  • Det kallas kärlek av Carin Holmberg
  • Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutsson
  • Rosa: Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson
  • Lyckliga i alla sina dagar: Om pengar och människors värde av Nina Björk

Medan du läser de här böckerna vill jag att du funderar på hur de rör dig. Hur gör du kön? Viken roll tar du i interaktionen med andra människor och vad får det för konsekvenser? Hur vill du göra? Vad kan du förändra i ditt beteende för att luckra upp gränsen mellan könen och ifrågasätta ”det manliga” som norm?

25 september 2013

Reflektion till feministiska män #1: Skuld.

av elin

image

Jag har förstått det som att det inte är helt ovanligt att feministiska män känner skuld för att ni är del i ett samhälle som ger er fördelar på bekostnad av kvinnor. Jag har förstått det som att det inte heller är ovanligt att feministiska kvinnor trycker på den här skulden. För mig är det kontraproduktivt. Det är inte ert fel att ni är födda till den här världen och att ni har fått fördelar under uppväxt och som vuxna män. Framförallt om ni agerat i enlighet med hur en bör agera som pojke/man. Det är inte heller konstigt om ni deltagit i nedvärderande av flickor som barn, om ni internaliserat värderingar som handlar om att det traditionellt kvinnliga är sämre än det traditionellt manliga. Det är del i vad som händer när vi är del i sociala sammanhang. Hur mycket motstånd vi gör är olika. När vi började ifrågasätta sakernas tillstånd är också olika.

Känner du skuld för att du är född till man och för att du får fördelar av det och att du ibland agerar normativt kanske delvis för att du får ytterligare fördelar då?

Skuld hjälper oss inte vidare här. Det blir en bismak av skam och ett distanserande från livet. Jag vill hellre tala om sorg. Låt oss sörja att vi är födda till en värld där flickor och pojkar skiljs åt som om vi vore två separata grupper, där män och kvinnor ofta har svårigheter att kommunicera på grund av delvis olika kulturer, olika erfarenheter. Och där det traditionellt manliga ses som överordnat det traditionellt kvinnliga. Låt oss sörja att vi har internaliserat dessa värderingar. Låt oss ha en begravning över det systemet och börja arbeta för något annat.

Det är systemet, patriarkatet, strukturerna, normerna om könens åtskillnad och det traditionella manligas överordning som är vår gemensamma fiende. Män ”vinner” på det här systemet om målet med livet är att få fördelar på bekostnad av andra. Om målet med livet är konkurrens, hierarkier, starkast vinner, ensamhet och distans. I sammanhang där det finns hierarkier är det frustrerande, skambelagt och gör ont att bli definierad som lågstatus. När det hierarkiska synsättet får tolkningsföreträde, vilket det ofta får eftersom det är ”manligt”, uppvärderat och innehåller härskartekniker, så får män fördelar på bekostnad av kvinnor.

Hierarki, konkurrens, utnyttjande osv är inte det enda sättet att ordna grupper och samhällen på. Jag tycker att samarbete, gemenskap och solidaritet är bra mycket bättre vad tycker du?

20 september 2013

Arbetslösheten/arbetsfriheten

av elin

wpid-IMAG2362.jpg

Nu tänkte jag skriva ett sådant inlägg som de diverse tyckare kring hur en bör bete sig i sociala medier avråder ifrån, men som jag tycker är viktigt. Jag tänkte skriva ett inlägg om att jag är arbetslös/arbetsfri och hur jag försöker navigera i relation till det. Jag är färdigutbildad bibliotekarie, eller magister i biblioteks- och informationsvetenskap som det egentligen heter. Såhär ser det ut om jag kollar på ams.se:

arbetsmarknaden

De där 25 jobben är alltså vad som finns i hela landet (när jag uppdaterade sidan nu precis efter att jag tagit en skärmdump så var det faktiskt 26 jobb). Av dessa jobb är två i Göteborg (det var glädjande, det har inte kommit några jobb här under flera månader) och resterande är längre bort en dagpendling. Jag pratade med en vän som också är bibliotekschef och fick tipset att mina chanser är ganska goda om jag söker jobb norr om dalälven. Nu är det så att mitt sociala nätverk är här i Göteborg. Jag har vänner även i Malmö och Stockholm så det skulle kännas ok att flytta dit, men jag har verkligen ingen lust att flytta överhuvudtaget och i synnerhet inte till någon håla någonstans flera timmar från närmsta vän.

Nu är det så att om det verkligen var ett skriande behov, om det inte var så att någon alls sökte jobben i småorterna så skulle det kännas mer rimligt och ok att flytta på sig, men jag kan säga att vi är rätt många som ska dela på de här 26 jobben.

Så, för att vara realistisk. Det är alltså ingen större idé att begränsa sig just till att jobba som bibliotekarie om jag vill bo kvar här. Jag tänker att jag skulle kunna jobba som researcher, informatör, eller webbredaktör tex. Eller kanske med support, projektledning? Det är ett stort steg för mig att jag har satt lite ord på vad jag skulle kunna jobba med förutom bibliotekarie.

Och den övergripande känslan kring detta är ändå hopplöshet. Annonserna är dussinanonnser, det är nästan omöjligt att läsa ut därifrån vad en egentligen förväntas arbeta med och det läggs oftast mer krut på att definiera ut vilka personliga egenskaper personen som söker jobbet bör ha. Och närmare 100% av alla tjänster ska, enligt de som har skrivit annonserna, tillsättas av stresståliga, drivna, entusiastiska, flexibla, självgående, gruppmänniskor.  Jag blir trött bara av att läsa det och jag undrar hur de tänker. Blir arbetsplatser verkligen bra om de innehåller enbart extroverta personer som är superentusiastiska hela tiden, är det inte bra att ha en och annan analytisk och skeptisk person också? Någon som håller fötterna på jorden typ?

Men det är väl bara en jargong? Så jag försöker utläsa, mellan raderna, vad de är dem förväntar sig av den här nyanställda istället. Vad är det som ska göras? Exempel på beskrivning:

Du kommer att fungera som en problemlösare med varierande arbetsuppgifter. Du kommer bland annat att använda kundens verksamhetssystem för att ringa upp och informera ang. frågor med koppling till kundens verksamhet. Du ska även dokumentera vad som har sagts.

Ungefär så tydligt ser det ut i var och varannan annons som bemanningsföretag lägger ut och de flesta jobb som jag kan ta, förutom bibliotekariejobb, verkar vara sådana som annonseras av bemanningsföretag. Jag förväntas enbart vara en kugge i någon verksamhet och dessutom vara entusiastisk och engagerad i vad som helst. Tyvärr fungerar jag inte så och tror att ytterst få personer fungerar så. Jag har mina värderingar och om jobbet är i enlighet med dem så kan jag vara väldigt entusiastisk. Om arbetet går på tvärs med mina värderingar så blir jag allt annat en entusiastisk. Då jobbar jag bara för att få min lön och jag kan inte säga att mina prestationer är bra då, de är rentav urusla.

Lönen är bland de sämsta motivationerna för mig. Jag behöver pengar för att leva och jag reagerar negativt på att det jag är bra på (och mitt kön) värderas lägre än vissa andra yrken, så en låg lön kan påverka mitt arbete till det sämre, liksom att bli bemött som lägre stående – men lönen är inte det som motiverar mig att jobba bra. Det som motiverar mig att jobba bra är om jag ser att det jag gör fyller en viktig funktion på något sätt.

Jag känner mig ganska vilsen inför den här situationen. Det känns som att greppa efter halmstrån och själva arbetssökandet är en sådan där meningslös syssla som jag har svårt att motivera mig till. Det känns mer som ett lotteri, än att det faktiskt spelar så stor roll om jag söker jobb, eller låter bli. Samtidigt har jag på någon nivå internaliserat bilden av mig själv som den som ansvarar för min situation. Så jag känner både skam, för att jag inte gör mer, och noll motivation att göra mer eftersom jag har svårt att tro på att det spelar så stor roll.

Så den strategin jag har satsat på den här gången är att ”hålla tag i min professionella och sociala sida” genom att skriva genomtänkta blogginlägg och träffa människor. Försöka göra saker som påminner mig om att jag är kapabel (städa, laga mat, gå ut med återvinningen, gå promenader). Och så försöker jag söka jobb då och då, men det är svårt. Svårt för att jag hela tiden tycker att jag borde göra väldigt mycket mer. Svårt för att jag inte tror att det gör så mycket skillnad. Svårt för att det kräver tid att läsa mellan raderna vad en ska göra på de olika jobben. Svårt för att annonserna efter en stund glider ihop i en jämngrå massa av käcka ord som får mig att känna mig oerhört låg. Och när jag är låg så känns entusiastisk, driven, initiativrik osv som ord som bara är ett hån. Jag flyr från det helt enkelt, för att få må ok.

18 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #6: Inspirera och utvecklas.

av elin

wpid-IMAG1866.jpg

Prata om den personliga feministiska kampen med andra. Berätta vad du har noterat för könsrollsupprätthållande beteenden som du återkommande hamnar i. Fundera tillsammans med andra vad det kan finnas för strategier och verktyg för att ändra på dessa. Berätta vad du redan gör och vad som är svårt. Det är lättare och mer givande att föra en kamp tillsammans med andra och även om den här låten inte är helt applicerbar så gäller det faktum att en blir starkare om en gör saker tillsammans med andra och det är onödigt att var och en uppfinner hjulet på sin kammare.

Prata även om dessa ämnen offentligt. Länka till bloggar som denna. Be om råd när du kör fast, fråga andra hur de har gjort, ordna studiecirklar. Ägna tid åt att tänka på och prata om din och andra mäns roll i upprätthållandet av patriarkala strukturer. Börja gärna med att berätta vad du gör och vad du skulle vilja göra i en kommentar till det här inlägget. Jag är intresserad av att få inblick i vad ni strävar efter och hur det går.

13 september 2013

Konkreta förslag till feministiska män #5: Förebilder.

av elin

Kvinnor på gränsen till genombrott - Ulrika Knutsson

Idag handlar mitt förslag om att fundera på vilka förebilder du har, det vill säga personer som du ser upp till, inspireras av och vill vara som. Om du kommer på någon/några förebilder som du har som är kvinnor så skulle jag vilja be dig att skriva en status på facebook, twittra, eller prata med vänner om en av dem (gärna alla, men en i taget). Lyft då inte upp henne i egenskap av att vara kvinna utan i egenskap av att vara en människa som är intressant, stark, inspirerande, klok, fascinerande, omtänksam, rolig, eller vad det nu kan vara för egenskaper/kunskaper som du värdesätter hos henne. Berätta vilka egenskaper, eller kunskaper hon har som du hoppas på att utveckla.

Om det visar sig att du inte kan komma på några förebilder som är kvinnor så vill jag be dig att börja leta efter sådana. Håll ögonen öppna och fundera på saken. Det finns en rådande norm och förväntning om att vi bör ha förebilder av samma kön som oss själva och jag vill att vi ändrar på det. Eftersom män förväntas ta avstånd från ”det kvinnliga” så är detta ofta extra starkt internaliserat hos män och det krävs aktivt handlande för att ändra på det.

16 augusti 2013

Psykologtid 2

av elin

image

Jag fick en psykologtid! (läs tidigare inlägg) Och jag förundras över att jag fick det så snabbt. Kanske gick det fortare för att jag redan har haft kontakt med den psykologen i våras (då hon avgjorde att jag inte behövde någon hjälp)? Hon ringde precis när jag höll på att skriva ett ärligt dagboksinlägg om hur det faktiskt känns kring arbetslösheten, eller mer specifikt kring mina svårigheter att söka jobb, att färdigställa CV:t, att göra saker. Och hur olika röster ekar i huvudet, ganska tyst, men förbannat envetet.

Du måste faktiskt söka jobb nu och du måste faktiskt vara beredd på att flytta (som respons på när jag försöker prata med någon om att det känns svårt att ta tag i saker, att jag tycker att det är jobbigt.)

Du har en passiv personlighet (sagt av en arbetscoach med anklagande röst)

Gör, bara gör! (Sagt av en psykolog när jag försöker prata om problemet att ta tag i saker)

Jag är av den övertygelsen att det hjälper mig bättre de gånger jag pratar om svårigheten att ta tag i saker och möts av förståelse. Förståelse för att det kan vara svårt, förståelse för att det är besvärligt att det är så svårt. Det skönaste är att få höra att det är en rimlig reaktion, att det inte är konstigt. När jag blir lyssnad på när jag berättar om detta så kan jag bli lugn och ur det lugnet hitta motivation. Se klarare vilken handling jag bör prioritera. Det fungerar väldigt dåligt om jag möts av mer press, eller käcka utrop om hur lätt det är att ta tag i saker. Det får mig bara att slipa mina argument för hur svårt det är, det hjälper mig att måla in mig i ett väldigt passivt och nedstämt hörn där allt känns hopplöst.

Så nu hoppas jag att den här psykologen är en sådan som är bra på att lyssna. Och jag ska komma ihåg att innan jag går dit skriva ner det som jag faktiskt har svårt för.