Posts tagged ‘feminism’

02 oktober 2013

Konkreta förslag till feministiska män #8: Läs och reflektera!

av elin

wpid-IMAG2386.jpg

Här kommer en lista på böcker som har betytt mycket för mig och som jag föreslår att ni läser:

  • Att göra kön: Om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män av Heléne Thomsson & Ylva Elvin-Nowak
  • In på bara benet : en introduktion till feministisk poststrukturalism av Hillevi Lenz Taguchi
  • Det kallas kärlek av Carin Holmberg
  • Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutsson
  • Rosa: Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson
  • Lyckliga i alla sina dagar: Om pengar och människors värde av Nina Björk

Medan du läser de här böckerna vill jag att du funderar på hur de rör dig. Hur gör du kön? Viken roll tar du i interaktionen med andra människor och vad får det för konsekvenser? Hur vill du göra? Vad kan du förändra i ditt beteende för att luckra upp gränsen mellan könen och ifrågasätta ”det manliga” som norm?

Annonser
30 juni 2012

Politik

av elin

Jag har nu försökt ta en paus från engagemang och politik i ett par veckor eftersom jag märkte att jag bara blev frustrerad och inte upplevde att jag påverkar något annat än mitt eget grundhumör och min nattsömn. Jag har nu som ambition att hitta ett konstruktivt sätt att engagera mig politiskt. Jag hade tänkt börja imorgon, men känner idag att jag lika gärna kan börja idag.

Problemen jag har kring mitt politiska engagemang är:

  • Det finns många intressanta och viktiga frågor: ekonomi- och arbetspolitik, fördelningspolitik, samhällsrelaterade frågor av alla de slag; infrastruktur, sjukhus, löner, konsumtion, skatter, planering vs frihet och diversitet. Och genusfrågor, hbtq-frågor, normer. Intersektionalitet (vilket är ett begrepp jag gärna läser in mig mer på). Värderingar. Miljö.  Feminism (framförallt ifrågasättande av maskulinitetsnormer och tvåkönsuppdelningen). Och säkert en drös till. Jag hinner inte sätta mig in i alla dessa frågor på djupet.
  • Jag har rätt höga krav på mig själv om hur insatt jag bör vara innan jag uttalar mig i en fråga, detta gäller i synnerhet frågan om arbete, ekonomi, samhällsplanering osv. Jag har inga visioner/idéer om hur samhället bör styras och hur det praktiskt ska ”gå ihop”, men en stark uppfattning om att så som det är nu inte fungerar. Detta försöker jag motverka med en tanke om att vi behöver våga diskutera frågor som vi inte har total överblick över, för att kunna skapa oss en bättre överblick, gemensamt.
  • Problem att engagera mig i grupper. De gånger jag försökt engagera mig i diverse politiska grupperingar så har det alltid fallit på att jag inte hittar något bra sätt att förhålla mig till när jag anser att delar av åsiktspaketet (de gånger det varit politiska partier) inte alls är vettigt, eller när jag anser att idéerna om hur kampen för förändring sker inom gruppen är kontraproduktivt. Jag har valt att gå ur istället för att bråka om strategier, försöka påverka normer i gruppen då jag upplevt det som för jobbigt.
  • Ensam är inte stark. Att försöka engagera sig för sig själv i femtioelva frågor på en gång fungerar inte heller särskilt bra.
  • Jag känner mig splittrad och ofokuserad, som att jag inte anser mig ha tid att fördjupa mig i en fråga för att jag då missar en annan. Att det jag gör ändå inte påverkar någon annan. Att jag inte har tid att sitta hemma och läsa på en massa, att jag vill agera direkt.
  • Jag behöver hitta ett sätt att varva politiskt engagemang med annat som ger mig energi. Politiskt engagemang ger mig energi också när jag upplever att det finns en riktning och händer något, men när jag bara finner mig i (mer eller mindre) ensam opposition så tar det rätt mycket energi också (därav behovet av en grupp, som jag alltså oftast har problem med) .

Jag upplever att jag är med och påverkar normer kring kön och relationer redan som det är nu och det känns bra. Det är sådant jag tror går att påverka genom att inte leva normativt och att skriva texter som når folk.

Det jag upplever att jag vill och behöver lägga mer tid på är det som påverkas av vilka det är som regerar det här landet. Jag vill inte stå bredvid och titta på när fler sjukhus och andra offentliga verksamheter säljs ut. Hur skatten minskar och fördelningen är åt helvete. Jag vill vara med och påverka där, men jag vet inte hur. Jag skulle tycka att det vore enklare om jag hade någon vision att basunera ut. Som det är nu vill jag mest bara skrika: NEJ, KAPITALISMEN FUNGERAR INTE!!! och även informera folk om vad skatten går till. Att det är absurt att som den nuvarande regeringen gör sänka skatten och sedan säga att det tyvärr inte finns pengar för det ena och det andra… nehe, finns det inte? Men till höjd lön för Reinfeldt finns det pengar. Lönenivån för politikerna undergräver liksom förtroendet för dem. Det är något skattepengar inte behöver gå till. Makt är i sig en rätt rejäl belöning för de uppgifter som politiker har. Det bör inte vara en ekonomisk karriärmöjlighet att bli politiker.

Jag är van vid att tänka att det är något negativt med att bara kritisera det som är och inte komma med bra och genomtänkta idéer om hur det skulle kunna vara istället, men å andra sidan så kanske den där kritiken behövs. Det behöver bli tydligare att kapitalism tex inte är naturgiven. För övrigt kan det nog vara en bra idé att läsa in sig lite mer på olika definitioner av kapitalism och sätta fler ord på vad det är i vilken ekonomisk politik som jag kritiserar.

17 augusti 2011

Fler bilder?

av elin

Jag läste Anna Svenssons debattinlägg på SVT.  Sammanfattande så uppfattar jag det som att hon vill poängtera att drömmen om att leva ett lyckligt familjeliv samtidigt som man är feminist inte är död, att det är fullt möjligt och att kvinnor, om de hamnar i destruktiva relationer kan göra slut. Hon är kritisk till den bild av hopplöshet som hon tycker målas upp i tex Bitterfittan, det vill säga att det är omöjilgt att leva familjeliv och samtidigt vara självständig som kvinna.

Jag är också kritisk till den hopplöshet som målas upp i tex. Bitterfittan. Min kritik handlar dock om bland annat att kärlek och tvåsamhet beskrivs som mer eller mindre samma sak. Jag uppfattar det som att Sveland vill visa på att det finns starka normer i tvåsamma relationer (i synnerhet heterosexuella) som är svåra att bryta emot när man är i det – det håller jag med om. I Bitterfittan ges dock inget hopp om att något annat skulle kunna vara möjligt. Så ställer vi då Anna Svenssons text mot det och även hon verkar se familjeliv/tvåsamhet/äktenskap som synonymt med varmt, mysigt, kärleksfullt liv.

Om man ser familjeliv (i mer eller mindre normativ tappning) som platsen där man kurar ihop sig tillsammans, skapar gemenskap, värme, kärlek, hemtrevlighet osv. ja då förstår jag om det känns negativt att ”hamna utanför” det och att man inte vill offra det för att leva ett feministiskt liv. Att få bilder av folk (kvinnor) som lyckas kombinera karriär, familj och feminism är naturligtvis hoppfullt då. Det ger en en känsla av att det inte är hopplöst, man måste inte välja mellan feminism/självständighet/frihet och värme/kärlek/gemenskap.

Det jag uppfattar tappas bort någonstans på vägen är att värme/kärlek/gemenskap inte enbart går att skapa/känna i en mer eller mindre normativ familjekonstellation och jag har å min sida svårt att se att den traditionella familjeformen behöver mer uppsjåsande än den redan har. Jag skulle vilja se mer av alternativen. Kanske är det vår uppgift, vi som inte lever familjenormativt, att berätta om hur livet kan se ut med bland annat värme/kärlek/gemenskap på andra vis. Det behövs kanske snarare konkurrerande bilder, för att luckra upp den allt-överskuggande norm-familj-bilden, än fler kritiska analyser av hur negativ kärnfamiljen är – för det har vi sett väldigt mycket av. Och inte har det ruckat på normen så särskilt mycket?

Jag tror inte att dessa nya bilder av hur livet också kan se ut bör skönmålas, för det blir varken trovärdigt eller intressant. Jag tror dock att det är bra att visa, konkret, hur våra liv ”ser ut”. Det finns en risk att varje liten negativ upplevelse som beskrivs i mitt icke-normativa liv tolkas som på grund av att jag inte har en man, för att jag inte har fattat att jag är lesbisk, för att jag inte har barn, eller… men skitsamma – vissa skulle säkert även uppskatta att bara läsa om Något Annat?

Soundtrack till första utkastet av denna text (finliret behöver att jag instrumentell musik till)

Efter att ha läst igenom det jag nu skrivit så funderar jag på om denna blogg kanske är platsen för att även berätta om mitt vardagliga liv – visa på hur det konkret ser ut?