Posts tagged ‘möjligheter’

17 augusti 2011

Fler bilder?

av elin

Jag läste Anna Svenssons debattinlägg på SVT.  Sammanfattande så uppfattar jag det som att hon vill poängtera att drömmen om att leva ett lyckligt familjeliv samtidigt som man är feminist inte är död, att det är fullt möjligt och att kvinnor, om de hamnar i destruktiva relationer kan göra slut. Hon är kritisk till den bild av hopplöshet som hon tycker målas upp i tex Bitterfittan, det vill säga att det är omöjilgt att leva familjeliv och samtidigt vara självständig som kvinna.

Jag är också kritisk till den hopplöshet som målas upp i tex. Bitterfittan. Min kritik handlar dock om bland annat att kärlek och tvåsamhet beskrivs som mer eller mindre samma sak. Jag uppfattar det som att Sveland vill visa på att det finns starka normer i tvåsamma relationer (i synnerhet heterosexuella) som är svåra att bryta emot när man är i det – det håller jag med om. I Bitterfittan ges dock inget hopp om att något annat skulle kunna vara möjligt. Så ställer vi då Anna Svenssons text mot det och även hon verkar se familjeliv/tvåsamhet/äktenskap som synonymt med varmt, mysigt, kärleksfullt liv.

Om man ser familjeliv (i mer eller mindre normativ tappning) som platsen där man kurar ihop sig tillsammans, skapar gemenskap, värme, kärlek, hemtrevlighet osv. ja då förstår jag om det känns negativt att ”hamna utanför” det och att man inte vill offra det för att leva ett feministiskt liv. Att få bilder av folk (kvinnor) som lyckas kombinera karriär, familj och feminism är naturligtvis hoppfullt då. Det ger en en känsla av att det inte är hopplöst, man måste inte välja mellan feminism/självständighet/frihet och värme/kärlek/gemenskap.

Det jag uppfattar tappas bort någonstans på vägen är att värme/kärlek/gemenskap inte enbart går att skapa/känna i en mer eller mindre normativ familjekonstellation och jag har å min sida svårt att se att den traditionella familjeformen behöver mer uppsjåsande än den redan har. Jag skulle vilja se mer av alternativen. Kanske är det vår uppgift, vi som inte lever familjenormativt, att berätta om hur livet kan se ut med bland annat värme/kärlek/gemenskap på andra vis. Det behövs kanske snarare konkurrerande bilder, för att luckra upp den allt-överskuggande norm-familj-bilden, än fler kritiska analyser av hur negativ kärnfamiljen är – för det har vi sett väldigt mycket av. Och inte har det ruckat på normen så särskilt mycket?

Jag tror inte att dessa nya bilder av hur livet också kan se ut bör skönmålas, för det blir varken trovärdigt eller intressant. Jag tror dock att det är bra att visa, konkret, hur våra liv ”ser ut”. Det finns en risk att varje liten negativ upplevelse som beskrivs i mitt icke-normativa liv tolkas som på grund av att jag inte har en man, för att jag inte har fattat att jag är lesbisk, för att jag inte har barn, eller… men skitsamma – vissa skulle säkert även uppskatta att bara läsa om Något Annat?

Soundtrack till första utkastet av denna text (finliret behöver att jag instrumentell musik till)

Efter att ha läst igenom det jag nu skrivit så funderar jag på om denna blogg kanske är platsen för att även berätta om mitt vardagliga liv – visa på hur det konkret ser ut?

Annonser
08 juni 2011

sexuellt självförtroende?

av elin

Jag har levat i ett längre förhållande där sexet varit stundtals grymt, fast stundtals så har jag blivit hånad/mobbad eller nedtryckt för min usla kunskaper och hur fel jag gör. Å det kommer ”tydliga” förklaringar hur det ska vara fast dessa är olika varje gång och jag är tydligen usel på att känna efter hur det ska vara.

Jag har varit otrogen en tid i förhållandet och där fungerade det betydligt bättre för mig, så jag är inte helt ute och cyklar helt uppenbarligen.

Nu har förhållande varit slut en tid och jag ska börja träffa ny personer att ha sex med fast rädslan på uselt sex-självförtroende ska bita mig i rumpan, gör att jag hellre lever utan sex då allt annat i livet har en tydlig säkerhet och min självkänsla är god. Kanske ska tilläggas att när vi träffades var hennes erfarenhet sexuellt större än min. Har själv idéer på hur jag ska lösa detta, men det vore kul att höra någon annans tankar på området.

/Sexuellt nedbruten

Jag funderar på om du kan påminna dig själv om att de sexuella trassel som du hade i den relationen hör till den relationen och inte handlar om hurdan du är när det kommer till sex?

Jag tycker mig se en allmän föreställning om att sex bara ska fungera, på intuition. Det förväntas av den ena eller båda att den ska kunna läsa av vad som är skönt för den andra på kroppspråk, eller via telepati. Det kanske händer att man är så kompatibel, men det hör till ovanligheterna och jag tycker att det är tråkigt om sex bara ska fungera om man råkar ”vara skolad” på samma sätt. Jag föreslår mer samtal om sex utanför de sexuella situationerna, men även gärna under sexets gång. Det kan ju dock vara så att man föredrar att inte sätta en massa ord på det man gör medan sex pågår för att det gör det svårt att vara närvarande i stunden. Om det är så kan man prata vid andra tillfällen och bara säga kortare saker medan det pågår, eller visa med händerna vad man vill/inte vill.

Under ett samtal om sex med några vänner en gång, där erfarenheten kring att prata om sex medan sex pågår var olika, beskrev en hur hen gör när hen pratar om sex medan det pågår på ett sätt som jag tyckte var bra och enkelt. Det handlade om tempo och lägesbeskrivningar som ”lite högre upp”, ”långsammare” eller ”hårdare”.

Lycka till!

06 augusti 2010

Mitt liv, från ett perspektiv:

av elin

Det är inte helt ovanligt att jag möts av oförstående när jag försöker förklara att jag inte är intresserad av att dela in mina relationer i kärleks- respektive vänskapsrelationer. Så nu tänkte jag göra ett nytt försök att beskriva hur mitt liv ser ut på ett sätt som är enkelt att förstå.

För enkelhetens skull kan vi säga att jag är singel utan intentioner att ändra på det. Och jag bor i en tvåa för mig själv. Jag är grunden i mitt eget liv, utgångspunkten. Jag tycker om att:

  • skriva
  • läsa
  • umgås
  • kramas
  • samtala
  • vara vid havet
  • gå i skogen
  • diskutera
  • inreda
  • lyssna på p1
  • dansa
  • tänka
  • vara
  • förändra

Jag försöker ge plats åt allt som jag tycker om. Det är ett strävansmål, en riktning. Jag vill visa lite mer konkret hur jag gör när det kommer till relationer. Tillsammans med andra vill jag:

  • diskutera möjliga sätt att agera för att förändra normer. Med fokus på vidgande av normer när det gäller; kön, relationer och sex, men även ekonomi och möjliga sätt att leva på.
  • realisera planerna för förändring.
  • berätta om och lyssna på andras tankar om relationer både upplevelser och teori.
  • skapa, gärna ackompanjerat av en talbok, eller p1
  • gå promenader om den andra gillar samma tempo som mig.
  • lyssna på berättelser om deras liv och vad dom tänker på
  • äta frukost, om den andra tycker om långsamma frukostar med samtal och reflektion
  • kramas
  • hänga, vara i samma rum utan att direkt umgås, pyssla med sitt
  • umgås i större sociala sammanhang där det fungerar att vara djup och prata om sådant som jag tycker om att prata om, eller ligga på en säng och titta på taket och känna av stämningen, eller kramas.
  • laga mat, om våra matvanor är kompatibla.

Utifrån detta så kan umgänge initieras på två sätt, antingen så kommer jag på vad jag vill göra och funderar på vem/vilka som kan vara kompatibla med mig på den punkten och ringer eller smsar och frågar om vi ska göra det som jag har lust till. Eller så får jag lust att umgås med någon/några och om hen/dom har tid så gör vi  något av det som alla trivs med.

lyckas jag? ;)

09 juli 2010

Den nya ekonomin

av elin

När jag läste ekonomisk historia så stod det i en bok ”planekonomi har visat sig inte fungera, därför väljer vi att inte ta upp det i denna bok” fritt citerat ur minnet. Eftersom en av anledningarna till att jag läste ekonomisk historia var att jag ville få lite mer begrepp om ekonomiska teorier så blev jag ganska besviken. Jag fick aldrig något vidare grepp om teorierna kring planekonomi, eftersom hela kursen var mer eller mindre uppbyggd kring vägen från byteshandel till kapitalism. Nu är jag inte helt säker på att jag använder begreppen rätt, men i vilket fall så beskrevs det som att vi nu nått höjdpunkten, är framme vid målet och nu har vi den fullkomliga ekonomiska systemet, mer eller mindre, möjligen är det nödvändigt med vissa små justeringar.

På sätt och vis ser jag fram emot den dagen då det i en bok står ”kapitalism har visat sig inte fungera och därför väljer vi att inte ta upp det i denna bok.”, men samtidigt så ser jag inte det vettiga i att  inte beskriva det som man påstår inte fungerar och visa på vad det var som gick snett.

Grunden i det ekonomiska systemet vi har nu är skevt, det går nämligen ut på att vi måste arbeta mer, för att kunna konsumera mer, för att kunna betala mer skatt, för att finansiera välfärden. Samtidigt konsumerar vi redan saker på en nivå som inte är hållbar i relation till de resurser som finns att tillgå och folk bränner ut sig för att de har krävande jobb som de jobbar allt för många timmar med.

Jag har hört idén att detta skulle lösa sig om vi bara började konsumera tjänster istället för varor, tjänster är ju inte på samma sätt en ändlig resurs.  Men det är billigare att köpa en pryl (eftersom det går att tillverka prylarna där människor har extremt låg lön) än att köpa en tjänst så vad ska få folk att konsumera tjänster?

Och hur jag än vänder och vrider på det så ser jag hela tiden att systemet är galet, det grundar sig på att vi ska jaga efter saker som vi inte har hela tiden för att det annars faller pladask. Och detta jagande leder till stressrelaterade sjukdomar så att vi behöver mer pengar till sjukvården och därför behöver stressa mer för att konsumera för att få in pengar för att…

Så jag efterlyser ekonomiska teoretiker som har studerat andra möjligheter. Hur kan vi få till ett fungerande ekonomiskt system med en välfungerande välfärd (skola, vård, omsorg) som inte bygger på att skapa en ständig känsla av brist och tära på naturresurserna långt mer än nödvändigt?