Posts tagged ‘sex’

05 augusti 2012

En Elinmanual?

av elin

Jag fick tipset av en bekant att skriva en Elinmanual efter att jag problematiserat hur jag tycks krocka med andra människor när det gäller flirt och sexuellt samspel. Jag upplever att de flesta har en heteronormativ (som då också blir könsnormativ) manual när de gäller just flirt och sexuellt samspel även om de i resten av livet har tagit avstånd från att reproducera könsroller. För mig finns det två problem med detta, ett är att jag tycker att det är fel att reproducera könsroller, det andra är att jag inte går igång på det, tvärtom. Om jag har ett litet intresse för någon och den börjar rollspela någon variant av den heteronormativa flirtmanualen så tvärdör intresset från min sida.

Och jag vill även påpeka att jag själv inte är fri från den manualen, men jag får ungefär lika obehagliga känslor i magen när jag själv agerar i enlighet med den som när andra gör det.

Så tanken är då att istället skriva ner en bruksanvisning om hur jag fungerar. Vilka beteenden får mig att känna närhet och intresse? Vad tänder jag på? Hur fördjupar man en relation med mig? Och vilka beteenden lär leda till det motsatta, mindre närhet, ointresse, slocknad lust och distans i relationen?

Jag har börjat skissa på det hela och finner det mycket intressant och jag funderar på om det är något jag vill publicera, eller inte. En rädsla jag har inför att publicera det är att någon ska finna det lockande att agera i enlighet med den bara för att få sex med mig, eller något sådant, men det som resulterar i närhet och intresse från min sida är rätt svårt att fejka.

Vi får se.

Här är länk till Polyamory Weekly 157 RTFM! där idén om att skriva sin manual kommer ifrån. RTFM! står för ”Read the Fucking Manual!” ;)

08 juni 2011

sexuellt självförtroende?

av elin

Jag har levat i ett längre förhållande där sexet varit stundtals grymt, fast stundtals så har jag blivit hånad/mobbad eller nedtryckt för min usla kunskaper och hur fel jag gör. Å det kommer ”tydliga” förklaringar hur det ska vara fast dessa är olika varje gång och jag är tydligen usel på att känna efter hur det ska vara.

Jag har varit otrogen en tid i förhållandet och där fungerade det betydligt bättre för mig, så jag är inte helt ute och cyklar helt uppenbarligen.

Nu har förhållande varit slut en tid och jag ska börja träffa ny personer att ha sex med fast rädslan på uselt sex-självförtroende ska bita mig i rumpan, gör att jag hellre lever utan sex då allt annat i livet har en tydlig säkerhet och min självkänsla är god. Kanske ska tilläggas att när vi träffades var hennes erfarenhet sexuellt större än min. Har själv idéer på hur jag ska lösa detta, men det vore kul att höra någon annans tankar på området.

/Sexuellt nedbruten

Jag funderar på om du kan påminna dig själv om att de sexuella trassel som du hade i den relationen hör till den relationen och inte handlar om hurdan du är när det kommer till sex?

Jag tycker mig se en allmän föreställning om att sex bara ska fungera, på intuition. Det förväntas av den ena eller båda att den ska kunna läsa av vad som är skönt för den andra på kroppspråk, eller via telepati. Det kanske händer att man är så kompatibel, men det hör till ovanligheterna och jag tycker att det är tråkigt om sex bara ska fungera om man råkar ”vara skolad” på samma sätt. Jag föreslår mer samtal om sex utanför de sexuella situationerna, men även gärna under sexets gång. Det kan ju dock vara så att man föredrar att inte sätta en massa ord på det man gör medan sex pågår för att det gör det svårt att vara närvarande i stunden. Om det är så kan man prata vid andra tillfällen och bara säga kortare saker medan det pågår, eller visa med händerna vad man vill/inte vill.

Under ett samtal om sex med några vänner en gång, där erfarenheten kring att prata om sex medan sex pågår var olika, beskrev en hur hen gör när hen pratar om sex medan det pågår på ett sätt som jag tyckte var bra och enkelt. Det handlade om tempo och lägesbeskrivningar som ”lite högre upp”, ”långsammare” eller ”hårdare”.

Lycka till!

29 oktober 2009

Flirta?

av elin

Jag har använt stora delar av den senaste veckan (veckorna?) till att fundera på flirtande. Det finns många problem med flirtande för mig. Dels så vill jag inte värdera, hångel och sex som mer och bättre än tex djupa samtal och att ta en skogspromenad tillsammans. Jag vill inte se det som att mänsklig interaktion har en hierarki där sex är belöningen, bästa bekräftelsen jadajada.

Samtidigt vill jag vara fysisk med andra på fler sätt än de ”ofarliga”. Jag vill in i de sexuella vibbarna och njuta helt enkelt. Och här kommer nästa ”problem” och det är att jag är mest intresserad av tjejer och kvinnor just nu och det stämmer dåligt med min åsikt att kön är irrelevant. Men om jag nu bortser från det, vilket jag valt att göra just nu, så vill jag alltså hångla upp brudar. Gärna nu genast, men jag vet inte hur jag ska gå tillväga.

Så jag har alltså läst på om flirtande och pratat om det med vänner en hel del de senaste veckorna. Jag vill inte manipulera någon till att vilja hångla med mig, men jag vill våga visa när jag har lust och jag vill att det ska märkas. Gissar att det jag behöver är en del mod, mod att bli avvisad och till och med våga riskera att någon bryter kontakten med mig, för det är ju trots allt något som kan hända. Det händer ju att folk bli rädda av attraktion – tyvärr. Det är väl därför som den sortens närhet definieras som ”farlig”. Troligen beror detta på att folk uppfattar attraktion som kravfylld och att det förväntas av dem att matcha.

Så jag vänder lite på det. Om jag vill hångla med någon och visar det och den då backar bort från mig. Då är det inte jag som skrämmt bort den, eller jag som på något sätt fått den att göra så. Det är dens agerande och jag bär inte ansvar för det. Synd, tråkigt och ibland nästan outhärdligt – men inte mitt fel. Det är faktiskt så att jag klarar rätt bra att inte få hångla med någon som jag vill hångla med, men jag vill inte behöva gå omkring och låtsas som att jag inte vill det av rädsla att bli helt bortprioriterad och ta på mig ansvaret för den eventuella bortprioriteringen. Kom igen, säg nej om ni inte vill, det är lugnt!

Sen har vi grejen med att ”den som vill mer” är i underläge… Bull Shit! Den som vill mer, vill något som den andra inte vill. Punkt. Lusten kan handla om att våga öppna sig för den, eller om dagsform, eller om vad den andra varelsen slår an för minnen. När jag själv inte attraheras av någon så är det oklart varför, men troligen samma saker. Av en eller annan anledning så kopplar jag inte personen till sex, eller så upplever jag det att släppa in hen som hotfullt. 

Så, hur gör jag när jag vill flirta på ett sätt som märks? Jag vill inte manipulera någon, det är ointressant. Och det är alltså brudar jag vill hångla upp. Just nu :)

11 september 2008

Sex

av elin

Jag har funderat på hur bilden av sex påverkar mig och andra. Det glädjer mig, efter att ha pratat med några olika vänner, att inte alla tänker likadant. Att de könade bilderna inte är så starkt kulturellt förankrade att vi ser på det hela på exakt samma sätt. Jag har en del bilder av sex som jag skulle vilja kasta ut genom fönstret så att de krossades mot asfalten där nere. Helst från en av grannarnas fönster eftersom hon bor på 8 våningen och det skulle ge mer effekt.

En av bilderna är den negativa manliga sexualiteten. Att män är hänsynslösa och saknar empati och inkänningsförmåga när det kommer till sex. Att de kör på. Att de använder kvinnan som något som de ska tillfredställa sig med.  Mannen som betraktar samma kvinna som han åtrår som äcklig. Eftersom kvinnor är äckliga när de är sexuella.

Och där kommer vi till en annan negativ bild. Den tillgängliga kvinnan, som inte har några gränser, som fläker ut sig. Som är lite äcklig.

Jag vill inte ha de här bilderna i mig. Som parallell till det hela kan även tilläggas att jag har en bild av att de som inte är sexuella är tråkiga såväl kvinnor som män. Att man är rolig och tar tillvara på livet om man har mycket sex.

Jag har inte bara bilden av den hemska våldtäcktsmannen och den tillgängliga horan. För de är väl de bilderna som spökar? Utan också bilden av de glada människorna som lever livet och har sex för att de trivs med det. För att det är kul.

Så kommer nästa problematiska bild som är ganska personlig och knepig att hantera och det är jag själv som tråkig, eftersom jag inte har särskilt mycket sex. Den gråa och tråkiga medelmåttan. Ungefär så. Och om jag någon gång vill ha sex och den jag vill ha sex med inte vill ha sex med mig, ja då känner mig mig dum och äcklig och så får jag för mig att omvärlden tänker ”hur kan hon tro att hon är attraktiv, fan vad patetiskt”.

Vidare så gillar jag inte könsrollerna. När det kommer till flirtande så är det rätt så inarbetade roller och dessa roller är rätt könade. Jag kan inte det spelet så värst bra och jag vill inte lära mig det.

Till råga på allt så kan jag känna mig äcklad om en man tycker att jag är attraktiv och visar det. Jag känner mig attackerad och får en känsla av att jag måste skydda mig. Detta gäller även om jag själv tycker att han är attraktiv, men inte har lust att ha sex just då. Jag känner mig inte äcklad om en kvinna tycker att jag är attraktiv. Kvinnors åtrå är inte hotfull?

Jag blir glad när jag pratar med kvinnor som har lätt för att visa att de har lust att ha sex och som har sex ofta och gladeligen med många olika, det ger mig förhoppningar om en förändring. I övrigt har jag inga råd när det gäller det här. Det är snarare så att jag behöver råd, för jag tycker att det är trassligt.